måndag 24 april 2017

Med en enkel turkish delightros på bemärkelsedan


Idag fyller DenDär år. Liten verkar ha börjat partyt redan inatt, här skulle inte sovas utan här skulle socialiseras. Vi föräldrar var dock trötta och trista och inte alls med på tåget. Men en enveten Liten fick till slut sin kära mor att sätta Liten i sjalen och dansa till Mafikizolo. Ett Sydafrikanskt band som jag gillar och som får Liten storögd och med i några låtar och sedan somnar hen gott i sjalen. Det sistnämnda gör att jag numera uppskattar musiken på ett helt nytt sätt...

Tidigare år har jag gjort olika tårtfrukostar till DenDär men i år tänkte jag skippa det, bara att få i sig mat känns som en stor bedrift just nu så att ställa sig att baka gick totalbort. Men i fredags var vår första besökare här och inför utsikten att få amma i soffan samtidigt som jag moffade ost och kex i trevligt sällskap så fick jag en energikick och gjorde lite godis. Liten hjälpte till genom att sova gott hela tiden :-) Till mig gjorde jag en stubbe med chokladdränkt lakridsmandelmassan och till vännen och DenDär chokladdränkta stubbar med nougat och mandelmassa. Mitt i rullandet fick jag för mig att bygg en minitårta.
Den dränkges också i choklad och på toppen satte jag en tillklippt bit av turkish delight med rosensmak. Det blev en söt liten konfekttårta som DenDär nog svalde i en tugga. Själv låg jag och ammade så någon direkt födelsedagsfrukost blev det ju inte men traditionen med tårta upprätthölls i alla fall. Tänk att nästa år har jag en ettåring att baka tillsammans med. Avlägset till max men häftigt att tänka på.

2 kommentarer:

  1. Kul att du gillade mina ramar. De är målade i röd färg som är högblank.

    Äggen kom aldrig ut i trädgården. För mycket snö i närheten av träden och nu känns det helt passé att hänga upp dem.

    Jag upplever att det inte är helt lätt med barn och könsroller. Vi försöker alltid ge ett alternativ till de könsroller som finns men efter att jag fått barn har jag verkligen blivit CHOCKAD över hur cementerade olika roller är. Min dotter fick en blå overall när hon var baby och en studiekamrat från universitetet, en kille som jag bedömt som "upplyst" och "modern" i sina värderingar babypratade med min dotter och sa "Men varför har du en blå overall, har mamma inte fattat att du är en tjej". Händelser av den här kalibern har inträffat gud vet hur många gånger. Det känns som ett Sisyfos-arbete att vända invanda kulturella beteenden men vi fortsätter hela tiden även om det ibland känns tröstlöst.

    Vår förskola är genuscertifierad (eller vad det heter) och det funkar bra upplever jag men barnen kommer ju med sina föräldrars värderingar och pojkar har t ex kommenterat varför min son har nagellack (därför att han vill det och tycker det är snyggt är givetvis svaret). Sedan kommer vi ju till hur många av ens kompisar som är pappalediga... Suck. Min man var hemma lika länge som jag även vid tredje barnet. Annars är det ju hypervanligt att pappan vid andra barnet tycker att han redan provat på det där med föräldraledighet och bantar ner det till andra barnet för att skippa det helt till tredje. Suck, suck och åter suck.

    Att få barn fick mig att inse hur djupt rotade våra föreställningar om manligt och kvinnligt går. Och nu ska jag inte ens gå in på klädbutikernas utbud för då slutar jag aldrig.

    Ursäka gnällspikskommentaren i din babylycka och keep up the fight:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett välkommet inlägg! För jag går här och grunnar på just detta så det är bara givande att få ta del av dina tankar.

      Radera

Lämna gärna ett avtryck.