lördag 23 december 2017

Första julen som småbarnsfamilj

December månad, eller hela adventstiden egentligen, brukar för mig vara en period av bakning och godistillverkning, ljuständande, mys och kreativitet. Inte mycket av det i år inte. Ett tag tyckte jag verkligen att det sög, det måste erkännas, och jag hade lite känslan av att jaga adventsmys. Ni hör ju själva, "jaga adventsmys", hur mysigt blir det? Turligt nog insåg jag innan hela december var över vad jag höll på med och då bestämde jag mig för att försöka strunta i hur det har varit tidigare och bara ta dagarna en i taget. Anledningen till att det är annorlunda i år är ju att något underbart har hänt under det gångna året - Söt föddes. Så december fick bli en månad som de andra, full av Söts upptäckarglädje och bus och med massor av gos och mys. Och, precis som övriga månader, även med dagar när jag mest kände mig trött och längtade efter att Söt skulle sova middag så att jag också skulle få sova och dagar då Söt nästan inte alls var intresserad av mig för för hen var tokfrustrerad för att hen inte kunde det där som hen ville kunna och bara övade och övade.

Det roliga och, när man tänker efter, ganska självklara som hände var att då började de där mysstunderna dyka upp lite här och där som av sig själv.

När inte Söt leker med Snögubben och Julmusen så firar de i år vid havet. Tavlan målade jag i högstadiet och på något vis gillar jag känslan i den fast jag totalt misslyckades med att återskapa klippan och havet på det sättet jag hade tänkt mig. Sedan vi flyttade hit har tavlan fått stå på lite olika ställen och agerat bakgrund åt andra saker.
Vi tog faktiskt upp kartongerna med julpynt från källarförrådet och jag plockade ur adventsljusstakarna och lite julpynt. Efter några jular på liten yta så trodde jag att jag skulle njuta av att pynta högt och lågt här med allt men det känns så onödigt att ställa fram en massa fina grejer som Söt inte får utforska. Så vårt hem pryds med två juliga mjukisdjur, lite kartongpynt, bjällror, en träbit som jag gjorde som pynt för något år sedan och en egenhändigt ihopknåpad julbock. Min julbock får hen visserligen bara klappa fint i sällskap med mig men de andra sakerna får hen greja med och för kartongpyntets del innebär det att livet efter jul blir i sopsorteringen.

En morgon vaknade vi och när Söt uppfordrande sa sitt "pöpöpö" för "dra UPP persiennerna" så fann vi oss titta ut på virvlande snöflingor och en vit värld. DenDär skulle inte till jobbet så vi stannade i sängen i flera timmar, åt frukost där och busade. Det kändes som en liten egen ö som jag kunde ha stannat på hela dagen; kura under täcket, kramas hud mot hud med Söt, busa och hämta in mer mat när en blev hungrig. Fast plötsligt tyckte Söt att det var dags att göra något annat och klättrade glädjestrålande ned från sängen med "fötterna först". Detta som jag upprepat så många gånger börjar sitta. Fast om något lockar extra mycket så är det fortfarande huvudet som kommer först, och en mamma som kommer efter och hugger tag i sprattlande ben.

Det var härligt att se hur de hade öst på med dekoration på scenen och hur de använde sakerna i de olika låtarna. Även inläggets första bild är från konserten och visar en liten del av scenen.
Söt och jag drog iväg till en konsert för bebisar, som visade sig ha jultema, och det var en glädje att se hur Söt satt där och bara njöt av musiken och storögt tittade på uppträdandena. Och mitt i alltihop tog hungern över så det blev till att amma där på golvet, Söt vant klistrad vid bröstet men med ögonen fortfarande på uppträdandet.

Ibland har vi tänt de två ljus vi har. Från rljusstake med pyntade ljus och adventsfika varje söndag till två ljus och ingen ordning på om de tänds på en söndag eller ej. Funkar det med.

Och en kväll när jag gick den korta vägen till affären så stannade jag till och insåg att det blev verkligen så otroligt vackert här i området som jag hade hoppats på den oktoberkvällen när jag satt i mörkret med en sovandes Söt i famnen och hade adventslängtan.



Till och med att frosta av frysen kan ge julkänsla. Det var inte tänkt som en barnaktivitet men Söt är väldigt fascinerad av frysen och de kalla sakerna därinne och blev jätteglad när jag rev ut allt. Att det sedan blev spännande snö gjorde ju inte saken sämre och hen fick sitta och leka med det tills det blev för blött. Själv kunde jag inte hålla mig från att göra en minisnögubbe. Måste erkänna att jag var lite sugen på att spara den, fatta känslan av att öppna frysen mitt i sommaren och där står ens lilla snögubbe.

Och med det vill jag, och min uppnosiga julbock, önska er alla en fin jul. Ta hand om er och era nära och kära.

Och från Söt, som just vaknade och också ville knappa på datorn, får ni denna hälsning:
5   o,y7 äPij
Äoooo’åi






onsdag 13 december 2017

Luciatåget som kom av sig

Har ni lussa för någon nu på morgon? Eller blivit lussade för? Söt är nästan helt lusse-redo redan vid sänggående då det sovs i ett vitt ullnattlinne. Min tanke var att rota fram ett rött band och, om Söt var på humör, så kunde hen och jag lussa för DenDär. Nu tyckte dock Söt att det var morgon redan klockan fem och då var i alla fall inte jag lussesugen och jag kan definitivt lova att DenDär inte var sugen på att bli lussad för. Turligt nog så somnade Söt om, efter lite bus och sedan nattlinnelöst hud mot hud-mys mellan oss föräldrar.

Tur då att det är andra här i hushållet som är mer på :-) Kanel lussar i vardagsrummet, det efter att jag insåg att den där stjärnan som jag tänkte att Söt skulle gilla fällde en massa glitter och kanske inte var så lämplig ändå. Lilla Björna ville vara pepparkaksbjörn och vem är jag att neka? Eller så iddes jag inte fixa något mer :-) Ett tag tänkte jag ta fram mitt pepparkaksmått med just björnform och kanske även baka en och annan kamel men landade i att det blir till att skära direkt från köpedegen och så skjuts in i ugnen. Ambitionerna i det här hushållet har drastiskt sänks kan jag tala om och på samma sätt som jag trivdes när vi valde att fira advent i veckorna sju så trivs jag nu när vi bara har två blockljus framme och adventsmyser när andan faller på. Just för att vi gör på det sätt som passar oss här och nu och inte låser upp oss på hur det borde vara eller tror att det vi gör nu måste vi alltid göra. Skön känsla.


söndag 3 december 2017

Sugen på att rensa ut hemma? Här kommer Söts önskelista.

Ungen här kan en massa men att prata eller skriva fixar hen inte än utan vi föräldrar har på eget bevåg satt samman Söts önskelista.
Våra glasögon är superintressanta så om du har några bågar utan glas i gömmorna så har du den perfekta presenten till Söt. 
Fler grytor/kastruller än du har användning för? Vi har egentligen så vi klarar oss men då Söt gärna plockar fram de små så står vi ofta där utan för i dem kokas det strumpor eller andra smarriga saker. Lite fler smågrytor/kastruller skulle alltså sitta fint i köket.
Söt älskar just nu att stoppa saker i varandra och öppna och stänga kartonger. Har du några stabila presentförpackningar som går att öppna och stänga så blir det en present i sig.


Och vill man vill ha tips på köpesaker så gillar han böcker med ljudknappar. Det behöver vara kartongsidor för hen läser väldigt inlevelsefullt :-)
Hen älskar även musik och att trycka på knappar så skulle man mot all förmodan hitta någon barnväldig, hållbar typ av musikspelare (med några olika musikstycken) så blir det en hit.







tisdag 28 november 2017

Freudianska knoppar

I vårt vardagsrum finns en väggsnutt som är som gjord för bokhyllor så vi gjorde som de tidigare invånarna och placerade två bokhyllor där. På den ena bokhyllan valde vi att ha dörrar för att dölja mindre rogivande förvaring och slippa damma lika ofta. Den övre dörren slog dock i glasrutan på balkongdörren så jag skruvade bort knoppen och testade lite olika varianter av öglor smyckade med befintliga pärlor. Föll för detta som är ett loppat armband som jag hade som julgranspynt för något år sedan.
Nu bor jag ju inte längre granne med den underbara och stora Erikshjälpen så detta att ta sig till en loppis för pärlletande blev ett för stort projekt mitt i allt kartonguppackande. Och sen så kom ju Liten och då kan man lugnt säga att jag inte längre tänkte på inredning. :-)

När jag började tänka igen så insåg jag att små pärlor var en synnerligen dålig idé när det finns ett barn som vill känna och smaka på allt. Och med tanke på att ett av Söts (ja, nu byter hen namn igen här på bloggen) intressen är att öppna allt som går att öppnas och plocka ut allt som går att plocka ut så kändes någon form av låsanordning smart.

I ett helt annat projekt här hemma så sågade vi av topparna på kvastskaft (så kan det gå när man vill ha rundstång men inte ids ta sig till byggvaruhuset) och mitt i Söts och min lek med dessa så insåg jag att de vore perfekt att använda till bokhyllorna. Efter leken sandpapprade jag lite.
Och pillade resår genom hålen.
 Och vips så hade jag skapat små snoppar...
Inte riktigt hur jag hade föreställt mig det kan en ju lugnt säga. I brist på andra idéer så tänker jag att det funkar och att om en inte tittar för noga så tänker en (förhoppningsvis) inte på dem.
Desto mer nöjd blev jag med dekortejpen som jag satte på två av de öppna hyllplanen. Det är samma rulle som jag använde för att dölja en skarv på kylen i förra lyan. Nu hittade flodhästarna hem även här.
De nedersta hyllorna är för de saker som det är ok att Söt pillat med själv. Jag har några småbackar framme med hens leksaker och resten stoppar jag i den här större backen. På så vis kan jag byta lite grejer när jag märker att det är saker framme som inte längre intresserar henom. Ibland kryper hen dit och plockar med sakerna, hittar något hen vill ha och tar med det därifrån. Fascinerat står jag och tittar på, en sån koll redan.

Hen når även hyllan över och där har jag lagt ett pussel och böcker med kartongsidor. Själva hyllplanet ska jag fästa med vinkeljärn så att hen inte ska tippa det på sig och bokhyllan ska vi fästa i väggen.

Att jag fick ändan ur och fixade k(s)nopparna är tack vare att Monthly Maker har tema böcker denna månad. Jag hade en drös andra idéer men landade i att använda temat som dragkraft i något jag behövde få gjort. På ett sätt har jag all tid i världen, på ett annat så fylls dagarna till bredden av Söt och allt annat tar en halv evighet att fixa. Ingen klagan dock, bara ett konstaterande varje månad när jag börjar klura på temat direkt den femte och så går det en dag eller två och sen är det plötsligt slutet av månaden och sista dagen för inlämning.

EDIT: Och idag, 2017-12-03, så fick den där Söt upp dörren ändå. Envis liten unge det där :-)

onsdag 22 november 2017

Nu kör vi!


I måndags vaknade vi till en vackert vit värld. Ungen och jag tog en storögd promenad och hen kände på snön. Igår morses låg snön inte bara kvar utan det virvlade runt stora flingor. DenDär frågade om vi skulle lyssna på julmusik och jag var på, det blev härliga engelskspråkiga julsånger som vi gick här och sjöng med i.
För en och en halv vecka sedan, på fars dag, funderade jag på att återuppta vår tradition med att fira advent i sju veckor (härstammar från när vi bodde på tjugofem kvadrat och använde den sjuarmad ljusstaken som adventsljusstake). Kom sedan på att ljusstaken är någonstans i källarförrådet så det fick vara.
Fast pepparkakor, lussebullar och (helg)skinka har vi redan ätit när vi hälsade på mina föräldrar över alla helgona. Pepparkakor bakar de året runt och vi hade med lussebullar som farsdagspresent. Jag hade även gjort några mindre varianter, så man kumde äta flera, och gjort fyra olika sorters fyllning. Chokladfyllning i saffransbullar var gott! Bullfatet såg häftigt ut men jag glömde totalt bort att fota så ni får se ett foto på fikaprovianten på hemresan.
Och här hemma har vi druckit glögg och ätit skumtomtar, lingon verkar vara årets smak. Glöggen var inget särskillt, skumtomtana lite smaklösa men ändå goda.

Återstår bara att få upp adventsbelysning, det ser jag verkligen fram emot. Fast inte lika mycket att rota fram kartongen i källarförrådet :-)

När börjar ni fira?

söndag 12 november 2017

Favorit i repris och gårdagens för tidiga firande

 

Nu är jag inne på andra året då mina föräldrar får mor- och farsdagspresenter från Unicef. Det jag vill fira dem för är just att de finns där för mig och då känns detta att ge andra föräldrar möjlighet att finnas där för sina barn som bästa sättet. Enkelt att ordna är det också, man handlar i nätbutiken och väljer vilken bild man vill ha och så hämtar man gåvobeviset elektroniskt. Antingen kan man skriva ut det eller så kan man, om man firar på distans, skicka det via epost. Är man ute i lite mer god tid kan man få det tryckt för en tjuga och skickat till sig själv eller mottagaren.
Här hemma finns det ju också en pappa och det firade vi redan igår. I fredags kväll stängde jag och Ungen in oss i köket och förberedde lite. Som sjumånaders så har man ju inte så koll på detta med dagar men att vi gjorde något spännande, det hade hen total koll på. Vi tog fram fina glasassietter och kände på dem länge och väl. Och staplade kakor, och la några på golvet :-) Ljuset är gjort långt innan Ungen ens tillverkades och var, tillsammans med tre andra, tänkt till en fest som aldrig blev av så det plockade jag fram nu. Grundlig hjälp med att öppna och stänga kartongen det låg i fick jag och sedan undersöktes ljuset. När jag kom åt pillade jag bort guldsiffran och formade om den till en sol, smidigt med vax på det sättet. Sedan fick jag hjälp med att pilla bort solstrålarna så de fick jag sätta dit några gånger. :-)
Och när vi kom in i köket på lördag morgon för att fixa det sista så var det en förväntansfull Unge som direkt mindes att här var något spännande. Sju månader är ju en ocean av kunskap som inhämtats och erfarenheter som gjorts men ändå blir jag överraskad ibland över hur "med" hen är.

Efter denna sötefrukost drog jag och Ungen iväg på eget äventyr så att barnafadern fick lite hett efterlängtad egentid.


lördag 28 oktober 2017

Ett sådant där filter?




Det finns ju så många filter en kan använda när en fotar, en kan få klarare färger eller slätare hud eller... Häromdagen vaknade jag till ett nytt filter. 

Omgivningen sedd genom frost och det ville jag ju leka med. Beroende på hur jag vinklade kameran så blev frosten mer eller mindre i fokus.



På ett ställe hade frosten format kristaller och då blev upplevelsen en annan.


Det sista fotot är min favorit, tycker det ser ut som en målning. 

Där jag bor nu har jag bott sedan februari så jag upptäcker området på nytt vid varje årstid. Själva husen är trista på utsidan, betongbunkerkänsla, och höga så de lätt upptar ens synfält. När vi flyttade hit var det nakna, svarta grenar som ackompanjerade den grå betongen. Ingen direkt myskänsla och mulna dagar kändes det mest som man befann sig bland skräckfilmsdekor. Vår- och sommargrönskan lyfte området men hösten lyfter det faktiskt mer, den grå betongen känns plötsligt inte lika grå när den står som fond för ett färgfyrverkeri. Och nu denna nya upplevelse när persiennerna drogs upp på morgonen.

Hur ser det då ut här utan filter? Jo, så här med betongbunkerkänsla och allt.



Fler tolkningar av tema Foto hittar ni hos Monthly Makers.





















lördag 14 oktober 2017

Adventslängtan

 Vi bor i ett betongkomplex. Trist som bara den på utsidan, mysigare på insidan men trist utsikt. Men så satt jag häromdagen i ett nedsläkt sovrum med en sovandes Unge i famnen, en Unge som har ont av tandsprickning och är förkyld och behöver det där hud mot hud extra mycket just nu. Och då slog det mig att omgivningen här kommer bli otroligt vacker när adventsbelysningen kommer upp. Tänk er alla dessa fönster med stjärnor, ljusstakar och annan advents/julbelysning. Åh vad jag hoppas att alla här firar jul i alla fall så pass att de sätter upp någon form av extra belysning.
Sedan kunde jag inte låta bli att leka med ljuset och rörelse. Alldels för kort slutartid på mobilen (ville inte pilla för mycket på inställningarna) för att det skulle bli något i närheten av sådan där ljusmålning men kul var det och mersmak gav det. Jag älskar tiden med Ungen nu, allt vi gör och alla upptäckter som görs. På samma gång ser jag fram emot alla saker vi kommer kunna upptäcka tillsammans. Ljus och mörker är ju redan magiskt och kanske står vi där om ett år och gör ljuskonst tillsammans.

onsdag 4 oktober 2017

Anarkistiska bullar


Så här på kanelbullens dag gick jag upp med Ungen när hen vaknade vid halv sju och så bakade vi bullar...
Eller.... Jag öppnade frysen och tog fram påsen jag köpte igår :-) Men Ungen var med och tittade med spänning både in i frysen och in i ugnen. Enkel att roa än så länge.
Och trots dagen så var det inte kanelbullar för vi tycker bättre om kardemumma.
Lagom nivå av anarki så där till frukost.

fredag 22 september 2017

En grönskande höstdagjämning

God höstdagjämning på er! Det här inlägget handlar om inredning vilket för mig alltid blir lite extra viktigt på hösten, så där boandes, skymningskurandes. På våren vill jag ha in mer ljus och färger och på sommaren vill jag mest vara utomhus men på hösten vill jag krypa upp i soffan. Fast denna höst blir det mer krypandes på golvet, Ungen är numera rejält mobil (och så stor så hen får byta benämning här på bloggen).

När vi flyttade in här, drygt en och en halv månad före beräknat förlossningsdatum, så var allt fokus på att få möblerna på plats och packa upp alla kartonger. Funktionellt var ledordet och det har funkat men direkt mysigt har det inte varit. Inte så att jag har ids tänka så mycket på det för jag har haft roligare saker att tänka på :-) Men så var jag och Ungen på en bära-barn-träff och värdinnan visade sig bo i en nästintill likadan lägenhet, vi har en trea och de har en tvåa så det lilla rummet nere till höger finns inte hos dem. 
Till vänster kök och vardagsrum, i mitten badrum, klädkammare och hall och till höger har vi det stora rummet som sovrum och det lilla som pyssel/dator/allmänt dumpande av grejer-rum.
Där och då såg jag vad som var felet med vårt vardagsrum, vi hade placerat en hög förvaringsmöbel mitt på långsidan med tanken att dela upp rummet i två funktioner. Istället hade det totalt stoppat upp alla chanser till luftighet så jag kom hem och sa att nu ska här göras möbelrockad! Den höga förvaringsmöbeln flyttade ini sovrummet och ut flyttade linneskåpet fast till väggen som vetter mot köket. Och upp på linneskåpet flyttade en drös växter, dels för att jag gillar växter och dels för att dölja alla de hål som tidigare invånare har gjort i väggen bakom.
Julstjärnan fick vi innan jul och då den fortfarande frodades i februari så fick den följa med i flytten. Jag har aldrig varit med om att en julstjärna trivs så länge och bra som denna, vilket visar sig i min ovilja att skaffa en riktigt kruka till den. Om den överlever ända till jul så tror jag att tomten kommer med en fin kruka till den.
Just nu är det dock andra växter som blommar med julstjärneblommor. Detta är ingen synnerligen lyckad ympning utan ett resultat av att jag sladda in på en uteloppis så där en kvart innan de stängde. Många säljare hade satt ut gratisbord med sådant de inte ville ha med hem igen och utan att tänka plockade jag på mig en del grejer och tänkte att det jag inte använder skänker jag bort via fb-sidor. Blommorna var en sådan grej men så skojade jag här hemma och stoppade ned en blomsterkvast i julstjärnan där den mest såg fel ut då den hamnade för långt ned. På skoj stoppade jag den sedan i fredskallan där den faktiskt gör sig så då fick kvast nummer två också flytta in i en fredskalla.

Även Kanel och Lilla Björna har fått flytta in i vardagsrummet efter att ha levt en ganska isolerad tillvaro efter Ungens ankomst. När linneskåpet flyttades och blommorna kom på plats så kändes det självklart att just där skulle även våra djur få bo. Lilla Björna trivs bra medan Kanel känner sig lite inklämd och spanar efter en bättre boplats.

Lampan är också ett gratisfynd från den där loppisen. Där och då, innan ommöbleringen, hade jag ingen aning om var den skulle stå men den gör sig alldeles perfekt inne bland blommor och blad tycker jag.
Belysning är en sådan sak som alltid prioriterat upp sig nu när höstmörkret börjar komma. Förutom lampan på linneskåpet så har vi en golvlampa mellan fönster och soffa och en takplafonden men i den sistnämnda sitter två starka lampor för städbelysning så den har vi inte tänd så ofta...Under sommaren har vi haft underbar eftermiddags- och kvällssol i hela rummet men nu försänks snabbt halva rummet i mörker så det behövs helt klart en mysig men ändå barnsäker belysning, känns lite klurigt. Den tavelvägg som var planerad till över soffan kommer nu få breda ut sig även över det utrymme som skapades genom möbelrockaden och där tänker jag att det borde gå att få in belysning på något sätt men jag vet inte riktigt hur än.
 
En annan sak som skulle behövas är någon form av fix av bokhyllan, den fungerade ok tills linneskåpet kom ut men nu skär sig stilarna på ett sådant där oharmoniskt sätt. Utifrån min insikt om att rött gör sig mot den ljusgröna vardagsrumstapeten så leker jag med tanken på att hela bokhyllans ska sprejmålas klarröd men inser samtidigt att ingen av oss kommer vilja lägga tid och energi på att göra det. Får se om det blir något enklare fix eller om vi utvecklar ett selektivt seende, det är vi bra på nämligen ;-)
 


Mer inredning finns hos Monthly Makers septembervärd.