tisdag 28 juni 2016

I did it!

 
När jag planerade min kefirbur så köpte jag två kransar som jag tänkte klippa upp och häfta fast på buren men när det var dags så slog det till, det där "de är för fina för att klippa sönder, jag borde spara dem till det perfekta ändamålet" och kefirburen blev blomsterlös (och tråkig). Kanske är det fler som känner igen sig i den där tanken på att spara de fina sakerna till det där ospecifiserade ultimata användningsområdet? Idag gick jag så till loppis för att titta efter alternativa blommor, blommor som inte var för fina för att användas... Ja, ni hör ju själva hur galet det låter och tack och lov så upptäckte jag det också. Hjärnan bara skrek "nä vet du vad! Nu får det faktiskt räcka, nu får du allt ge dig. Vad ska du spara de där kransarna för? Vad ska du ha dem till mer än kanske en gång om året på midsommarafton?" Så jag kom hem utan lagomt fina blommor och efter att ha kört ett varv med häftpistolen för att kardborren ska sitta på plats så klippte jag faktiskt upp en krans. Det var inte så att det gick lekande lätt, ärligt talat så gnydde jag lite och ville inte riktigt titta och så fort jag hade knipsat av ståltråden så ångrade jag mig... Men gjort var gjort och jag häftade upp den på buren och vet ni vad? Nu känns det bara bra och det blev precis så fint som jag hade tänkt mig!
Och det räckte faktiskt med blommorna från en krans så jag har en hel krans kvar! Vad jag nu ska med den till...

söndag 26 juni 2016

Nu kan min kefir inte rymma!

Nu är det snart två månader sedan jag började göra egen kefir och jag älskar det! Dricker den alltid på morgonen och ofta på kvällen, längtar liksom efter den. Ett extra plus är att den går att ta med sig på utflykter utan att behöva tänka på kylning, perfekta mellanmålet tycker jag. Något som inte är perfekt är däremot att vi har ganska lite bänkyta och kefiren ska stå i rumstemperatur. Jag löste det med en pall men förutom att det inte såg snyggt ut så vill jag ofta låta kefiren efterjäsa framme och då blir bänken belamrad ändå.
När jag fick pallen så fick jag även ett hyllplan av något slag, med en färg som passar bra till befintlig köksbänk. Och nu har denna träbit blivit en kefirbur! 
Jag agerade tyngd när DenDär sågade till hyllplanet och med denna utsikt så är Monthly Makers-temat "växter" väl uppfyllt eller hur..? :-)
Sedan fick DenDär agera tyngd så att jag kunde såga finliret. Fast det blev inte så mycket finlir för det var först i efterhand som vi kom på att det hade varit smart att med flit såga lite utanför strecket och fila resten. Nu blev det lite sådär med passformen men det gick ändå. Och vädret var varmt och gräset skönt att stå i. :-)
Benen är nyinköpta då jag inte lyckades hitta något passande i gömmorna eller på loppis. Hemfärden från byggbutiken var en aning äventyrlig men ledde även till glada skratt. På hemsidan stod priset i meter så jag trodde att jag skulle kunna köpa den bit jag behövde men nix. Ungefär tre meter långa var träbitarna styck och visst gick det att såga själv i butiken men jag ville ju ha helt vinkelräta kapningar så jag tog den som den var. Medpassagerare var hjälpsamma, duckade undan och hojtade att allt gick bra så jag kom både på och av utan att dunka till någon. Men lite plankan-tankar framkallade jag nog :-)

Trots bristande passform så gick monteringen bra. Den älskade skruvdragaren fick agera tyngt när limmet skulle stelna. 
Jag lekte med tanken på att ge hyllan en avvikande knallfärg men landade i att låta den smälta in med köksbänken. I mina gömmor hade jag akrylfärg på tub, tänka till målningar som aldrig tog steget från tanke till handling. Jag har ett vagt minne av att akrylfärg kan spädas med vatten men i min målarbox låg även en flaska, som jag fick tillsammans med oljefärger (oanvända även dessa), som enligt etiketten kunde användas till att späda både olje- och akrylfärg. Då vågade jag inte chansa på vatten utan använde flaskans innehåll och första satsen färg blev jättebra men såklart för lite. Andra gången måste jag ha fått i för mycket av vätskan för färgen vägrade att fästa ordentligt. När jag blandade i mer färg så blev det kornigt så det sista benet jag målade såg ännu värre ut.
Det främre benet är målat med den första omgången, det bakre med den andra.
Hyllan skulle ju ändå kläs in i nät så jag lät färgen torka och sandpapprade bort det värsta. Nätet är ett myggnät med medföljande kardborretejp. Jag provade lite olika varianter men fastnade för att ställa hyllan på nätet och vika upp det på tre kanter. Från början hade jag inte tänkt ha nät undertill men nu när det blev så så valde jag att lägga en lös träbit, det sista av hyllplanet, där för att slippa få spilld kefir på nätet. 
På framsidan är det en lucka så att jag enkelt ska kunna komma åt min kefir. Den fungerar bra men jag spånar ändå på en annan lösning för jag vet av erfarenhet att nätet slits hyfsat fort av att dras bort från kardborren. Att förstärka ramen på luckan med någon form av kartong med tyg eller kanske bara tyg är vad jag funderar på. Eller om jag kan få tag i bara den mjuka delen av kardborreband. Återstår att se vad det blir. Jag ska även köra ett varv med häftapparaten för kardborretejpen har redan börjat släppa lite. 
Att bygga en kefirbur har jag skissat på ett tag men inte riktigt kommit mig iväg och köpa benen. Att jag fick ändan ur just nu beror faktiskt på det där växt-temat, tro´t eller ej. Jag har länge haft en vurm för det kitschiga och velat ösa på med konstgjorda blommor men inte vetat var. Nu kom jag på att denna kefirbur var det perfekta stället för blomsterprakt! Jag hade tänkt köpa blommor på loppis och klä in den med men det var tomt på sådana när jag tittade. Sedan råkade jag på kransar på en smyckesaffär så då blev det två sådana. Här ett litet test med kransarna innan de är uppklippta, tanken är att de ska sitta på mittdelen, såhär fast i en rak rad med blommorna utåt.

Anledningen till att blommorna inte har kommit upp än att att medan jag fixade med nätet så snodde Kanel ena kransen för att göra sig midsommarfin.
Eller så är det jag som inte riktigt kan med att klippa upp (sönder...) själva kransen än utan fortfarande funderar på att ta ett varv till på loppis eller göra egna pappersblommor.

edit 28/6... Jag tog mig i kragen och faktiskt använde blommorna som.jag hade. Och det blev precis så fint som jag trodde. Om våndan och den mentala uppläxningen kan du läsa här.

fredag 24 juni 2016

Ett sådant där midsommarinlägg


Den utlovade solen drog nog någon annanstans och den verkar ha tagit min lust till utflykt med sig. Istället har här fixats med bidraget till Monthly Makers vårtema, det gick bra tills Kanel snodde kransen...

Hoppas ni har en fin midsommar, med eller utan midsommarstång och med eller utan busiga djur :-)

lördag 18 juni 2016

Bland tomtar och troll i Omberg (god jul)


 
Omberg, denna vackra skog. Dit har jag längtat sedan vi fick julklappen om en gemensam utflykt. Det är så underbart med sådana julklappar. Jag har varit i Omberg tidigare men aldrig en långhelg. Nu hade vi verkligen tid att strosa runt och njuta, både av skogen själv och av specifika platser. Det är verkligen lätt att förstå alla de sägner som finns kring platserna här, om drottning Omma och jätten från Västergötland som drunknade när han red över Vätterns is för att fria till Omma och om nornor och annat småfolk.
 Ellen Keys hus och trädgård var vi till.

Efter att ha förundrats över trädgården och fikat så tog vi en liten vilopaus på en en bryggliknande konstruktion som låg över klipporna.




Fylld med ny kraft lekte vi oss tillbaks till vandrarhemmet där vi bodde. En av oss var trollkarl och förtrollade de andra till olika saker som levdes ut med djup inlevelse. Ett tag kände jag mig lite lätt uttråkad, eller snarare idélös när jag var trollkarl, men då tänkte jag att det här var en bra improövning och att det bara var att köra på som om jag stod framför en salong full med människor som hade betalt inträde. Man skulle ju kunna tänka att det skulle generera total prestationsångest, vilket det hade gjort för bara några år sedan, men nu sporrade det mig faktiskt till att hitta tillbaks till leken igen. Konstigt hur de kan bli. Men roligt.

Vättern var som vanligt vacker och särskilt i mötet med klippor..
Det är något visst med den obrutna horisonten, ger lite havskänsla.
Svindeln har jag bråkat med flera gånger men i en sådan härlig omgivning så bara måste man ju... Bland annat klättrade vi in i den här grottan.
Förutom att promenera så åt vi en hel massa, julklappsgivarna hade verkligen bunkrat upp med med mat och fika. Och även om jag inte var hungrig innan så blev jag det när sakerna var framdukade. Båda kvällarna grillade vi vid en eldstad nära vattnet. Att göra upp eld är så himla mysigt, ingen av oss ville gå hem utan vi bara satt och njöt av kvällen.  Extra plus att få tälja sig ett grillspett, det är så meditativt att sitta sådär så jag lekte fram en liten blomma av bara farten när jag skulle spetsa mitt grillspett. Den tror jag dock vi eldade upp innan den hann fastna på kort.
Till efterrätt grillade vi marshmallows, massor med marshmallows. Trots att jag blev mätt, eller rättare sagt redan var mätt efter de goda marinerade grillade grönsakerna, så blev det lätt "bara en till" när det gällde efterrätten.
Vi var även till fågelsjön Tåkern.
Mäktigt att vandra på spångar omgiven av vass.
Latmansmode :-) Temperaturen växlade så mellan skugga och sol så jag iddes inte ta av mig byxbenen helt utan stoppade bara ned dem lite i strumporna så jag inte skulle trampa på dem.
Full av intryck slumrade jag mig så hem på tåget men redan när vi klev av i Stockholm så längtade jag tillbaks till skogen och vattnet.


PS till jultomten och andra julklappsgivare, detta är ett perfekt exempel på klappar i kategorin "upplevelser" och det står "da capo" på min önskelista. DS

torsdag 16 juni 2016

I'm in love with marängsmörkräm

Jag har sagt det förrut men jag är väldigt förtjust i program som Sveriges mästerkock och liknande bakprogram (både de med barn och de med vuxna). Det är inte tävlingsgrejen i sig som jag gillar utan den glädje och nyfikenhet som deltagarna uppvisar när de testar nya saker. Det finns ett antal råvaror som jag har testat att äta bara för att jag har sett dem i programmen, exempelvis benmärg. Men igår var det inte benmärg som stod på menyn utan marängsmörkräm. Det är så många deltagare som har höjt denna, för mig okända fyllning, tull skyarna och efter veckor av rulltårtssug men även missnöjt grymtande över allt skräp som är i köperulltårtor så ställde jag mig att baka.

Sockerkaksreceptet är der samma som när jag var liten och det kommer från min mammas skolbok i husmorskunskap. Säga vad man vill om tanken på att det bara var kvinnor som behövde lära sig att laga mat men sockerkakan är den godaste jag någonsin har ätit. Marängsmörkrämen googlade jag fram och valde en som jag kände igen tillvägagångssättet från tv. Allt gick bra tills jag skulle lägga ihop rulltårtan, jag är visst lite ringrostig och glömde sockra innan jag vände på botten.
 Men med en drös bär så såg det lika gott ut som det smakade.


I övrigt så är det lite torka här på keativiteten. Inte i huvudet för idéerna finns men där finns även så mycket andra tankar som behöver tänkas så de där texterna som jag går ocj leker med, de där sakerna som jag ser framför mig, de kommer liksom inte ut. Jag tröstar mig med att allt kommer vara väldigt välplanerat och funka perfekt när kroppen väl följer hjärnan igen. :-)