söndag 29 maj 2016

Tips på mors dagspresent



Jag brukar inte ge bort presenter på mors eller fars dag men det här tycker jag var bra.

tisdag 24 maj 2016

Enfärgat var det här

Färg är temat denna gång hos Monthly Makers och efter tusen idéer så inser jag att det här har varit en GRÖN månad.
Såhär grön har jag dock inte blivit utan det här är en bekantskap från Gröna Lund.

Jag har införskaffat en power blender (löjligt namn men samtidigt väldigt beskrivande) och får nu i mig en drös gröna blad redan till frukost.

Det här ser ju lite makabert ut men det var bara jag som var hungrig och inte tänkte på att saker självklart speglas i kannan.

Jag har börjat arbetspröva på Själamat och njuter av vegansk mat som får mig glad, mätt och pigg. Kan verkligen rekommendera stället, och det gjorde jag även innan jag fick en arbetsträningsplats där så det är helt från hjärtat. Jag är ju fortfarande köttätare men ju godare vegetariskt/vegansk mat jag äter, desto mindre längtar jag efter en blodig biff.

Förutom att njuta av maten lär jag mig mer om att laga mat utifrån säsong och att naturligt få in proteinet i växtbaserade rätter. Det brukar finnas burgare med bovetebröd och soppa och så min absoluta favorit; grönsakstallrik. Komsikomsi och ät där eller ta med till en park eller något annat trevligt sommarhäng. Jag ser redan hur jag kommer sitta och äta en grönsakstallrik i väntan på att Parkteaterns föreställnigar ska börja.
Naturen kör ju också på temat grönt och på mina fönsterbrädor växer tomatplantor, spenatplantor och koriander till sig. Fast det var nästan så att jag blev utan spenat, jag tyckte den såg så livskraftig ut så den fick stå ute dagtid men det gillade den INTE. Jag fick ta in den och plantera om den till en "kuvös" igen och nu har den börjat se pigg ut igen. Även på diskbänken lyser det grönt och på fler sätt än jag hade tänkt mig. Jag skulle så senapsfrön men slog på chiafrön så det fick bli två tråg. Några skott har jag smakat på och det är supergott! Men jag har ett litet delamma, både med dem och annat jag odlar. Jag tycker det är så vackert så jag drar mig för att skörda... Knäppt men så är det.
Chiafrö.

Senapsfrö.
En annan gröning gör mig glad och har fått stått modell vid några fototillfällen.
Jag är sugen på att köpa textiltryckspapper till skrivaren och göra något kul med detta motiv.

Vad gäller galaxtoppen som fick följa med på loppis så fastnade jag för tipset om att sätta lampfrans på den men har insett att sådan är svårhittad just på loppis. Får väl jobba med mitt motstånd mot nyproducerat och ta mig till en tygaffär. Fortsättning följer alltså. Förhoppningsvis även på alla de där idéerna som temat gav upphov till, det är så häftigt detta med vad ett tema kan sätta igång.

lördag 21 maj 2016

I mitt lilla hörn av världen

Där jag bor nu så är vi flera som delar på en tomt vilket kändes som stor lycka när jag flyttade hit. Insåg dock snabbt att här ska man inte komma och tro att man hör till men nu har jag halvt anarkistiskt mutat in ett hörne som mitt. Minding my own business liksom.

Både gräslök och rabarber har jag fått från mina föräldrar. Känns kul eftersom det är något jag minns det som att vi alltid har haft och nu har jag det med och från samma rotsystem.

I tråget sådde jag persilja, dill och kyndel. Det sistnämnda har jag ingen erfarenhet av men det råkade ingå i en påse jag köpte med blandade kryddor. Jag hade tänkt göra en flagga och laminera men på min morgonpromenad hittade jag en glasspinne så det blev en latmanslösning istället.
Ett självporträtt lyckades jag också ta, såg inte på skärmen pga solen och just här glömde jag att hålla koll på skuggan. Och alla vet ju att skuggor då tenderar att skutta iväg och hitta på bus. :-)

måndag 16 maj 2016

Jag har hittat kefirgryn!


Kefirgryn.

Efter att ha frågat runt i butiker och googlat på försäljningsställen så hamnade jag på fb. I en sådan där trevlig grupp där man ger bort gryn (man får ta betalt för eventuellt porto) för att man inte vill att det ska vara en fråga om att ha råd. Som mottagare ställer man sig bakom grundtanken och ger i sin tur bort via sidan. Såklart kan man också ge bort till folk man känner men minst en gång ska man ge bort via sidan.

Trots att mina gryn, eller svampar som de egentligen är, växer och frodas så har jag ännu inte gett bort för jag började det hela lite klantigt... På väg hem med grynen i en glasburk med lock, i en liten plastpåse, så skulle jag bara stanna till och köpa mjölk. Lyckades dänga påsen med burken i kassan så att locket öppnades (?!?) och grynen åkte ut på golvet. I burken var bara startvätska (kefir) kvar och i påsen låg några få gryn löst. Jag pendlade mellan att känna "oj, förlåt att jag kladdar ned" till "neeeej, mina gryn!!".

Väl hemma sköljde jag av de få grynen, långt ifrån den deciliter som jag fick, och satte dem i lite lite mjölk. Sedan har jag kunnat öka på mängden mjölk allt eftersom grynen har växt till sig. Om några gånger till kan jag ta undan gryn till mig själv och spara i frysen så jag har ifall den pågående satsen skulle råka ut för en olycka. Efter det så kan jag äntligen börja bidra till utdelningen.

Det krävs inte en massa grejer för att göra kefir, inte mer än vad man har hemma i alla fall. Burk i glas eller plast, plastsked, sil i plast eller rostfritt och så något att täcka över burken med. I början hade jag tyg runt en gurkburk, fastsatt med en gummisnodd. Funkade fint.

Sedan fick jag höra att ju vidare kärl desto bättre och då fick jag ändan ur och köpte en stor glas-matlåda som jag ändå har kikat på ett tag. Nyinköpt är även ett tårtparaply, insekter må vara nyttiga men jag undviker dem gärna i kefiren.
Vi har ju inte ett jättestort kök här hemma så efter ett tag så var jag trött på att hålla på och skyffla runt kefier när jag skulle laga mat. Lösningen fann jag i en annan fb-grupp där en kvinna skänkte bort en massa möbler. Nu står frukt- och grönsaksfatet på en pall och kefiren under. Jag klurar på om jag ska såga av pallens ben lite eller om jag ska sätta dit en hylla. Slipas och målas ska den i alla fall men ännu vet jag inte vilken färg den ska få. 
I den lilla bunken testar jag att syra grädde, läste att det ska vara gott till efterrätter.
Kefir ska vara bra för tarmfloran och därmed bra för hela immunsystemet så nu hoppas jag på mirakel :-)

fredag 13 maj 2016

Mind the gap

"Färg" är temat för Monthly Makers denna gång och det är anledningen till att jag har skaffat mig något som jag redan svär ve och förbannelse över. Värmens ankomst gjorde att jag kände ett behov av kortärmade t-shirts. En tur till loppis resulterade i fyra plagg varav det ena aldrig hade fått följa med hem om det inte hade varit för utmaningen. För flera årtionden sedan gick jag med magen bar och i väldigt varmt väder kan jag fortfarande tycka att det är skönt men till vardags är jag en fryskott och vill inte ha någon glipa.
Helt kär i rymdtrycket så tänkte jag att denna går ju helt klart in under temat och då kan jag på något sätt förlänga den. Ni hör, "på något sätt", det gled ju redan där. Så mot bättre vettande så fick den följa med hem och nu ligger den här och blänger på mig och undrar hur jag tänker fixa det här... Tips någon..?

torsdag 12 maj 2016

Bikinikropp?

Steg ett.
Ni har väl sett eller hört hur man snabbt får en bikinikropp? Tankarna kan lätt gå till hårdträning och självspäkning men den enkla ekvationen är "ta en bikini, sätt den på valfri kropp och voilá, en bikinkropp". Men här var det ingen bikinikropp, nix pix, för här badades det naket. Så otroligt skönt tycker jag.

Nu hoppas jag att det varma vädret återvänder snart. Helt otroligt underbart att kunna njuta av sol och bad, tja njuta är väl att ta i men ändå kunna svalka sig. Vet inte ens om jag som barn har varit i vattnet så här tidigt på året. I söndags kom jag i halvvägs innan jag tyckte att det räckte, i tisdags var jag i två gånger. Första gången blev det ett snabbt dopp, andra gången simmade jag en stund fast det var i kyligaste laget. Men ändå var det helt underbart!
Jeanskropp.

onsdag 11 maj 2016

Om att göra någons dag


Jag väntar vid övergångsstället. Bakom mig hör jag "du, jag bara måste få säga..." och så några ord om bärarens coola skor eller kanske var det stil. Jag vänder mig om och ser en kille bli själaglad av tjejens kommentar. Båda ler från öra till öra och de kramas. Jag känner att även jag ler. När det blir grönt så vänder sig tjejen för att gå åt ett annat håll, killen säger att hon gjorde hans dag. Direkt efter det får killen och jag får ögonkontakt. "Ert möte gjorde min dag" säger jag och får både killen och mig själv att le ännu bredare.

Några ord, så lite och så stort på samma gång.

torsdag 5 maj 2016

Ghaaaa..... när fyra ögon inte hjälper


Jag gick ju och köpte ett sådant härligt tyg på loppis med tanken att det skulle bli ett draperi. Nu har det blivit det men om jag hade haft en öppen spis här när jag försökte få till det där draperiet så hade det blivit en brasa istället...

Första momentet var att skarva ihop detta väldigt mönstrade tyg då de tillklippta loppisfynden inte räckte till på längden. Jag googlade och hittade en beskrivning men förstod den inte och hela hjärnan bara skrek overload och ville inte alls vara med längre så både tyget och hjärnan fick vila ett tag. Sedan googlade DenDär och hittade några videos som vi tittade på, den första krävde någon form av verktyg, den andra vattenlöslig textiltejp men den tredje hade en beskrivning som vi faktiskt begrep.

Vi mönstermatchade enligt instruktionen vi hade hittat och så sydde jag ihop det nästan enligt instruktionen. För jag verkar aldrig lära mig att jag ska testa på en provbit först och nu resulterade det i att jag inte visste hur jättenära kanten som jag faktiskt kunde sy så jag fegade och sydde inte lite för långt in vilket ju stal lite av tyget. Det mesta gick att rätta till med rejäl pressning av sömmen och även om det inte blev perfekt på alla ställen så smälte skarven in i tyget mycket bättre än jag någonsin hade trott var möjligt. Jätteglad Katarina som tänkte att nu var det ju bara att sy själva draperiet.

Jag började med att fålla in den ena sidan. Fållade sådär med dubbel vikning vilket jag ibland fuskar med och tänker att det inte syns någon skillnad men det hör det ju, såg till att vikningen blev alldeles mönsterrak och så pressade jag vikningen innan jag sydde den. Ett under av ordentlighet alltså och det blev hur bra som helst. Så jag mätte bredden på utrymmet där det ska hänga och jag lät DenDär också mäta för att undvika onödiga missar Mätte ut på tyget, la till sömsmån, mätte igen och klippte därefter. Var lika ordentlig med fållande och pressande även den här gången och bara för att sådär lite i förtid få njuta av den perfekta formen så hängde jag upp den med nålar i och insåg att den var långt ifrån perfekt... För även om fyra ögon ser mer än två så är det inte alltid två hjärnor tänker bättre än en... Vi VET ju båda att golvet i lägenheten lutar, vi VET ju att garderoben bredvid smutten är sned, vi HAR JU tagit hänsyn till detta när vi sågade till hyllorna som sitter där. Men TÄNKTE någon av oss på det nu? Nix... Så draperiet såg alldeles bedrövligt snett och smalt ut. Och det var vid det här laget som jag fick upp bilden av en eldstad med tyget sprakande däri.
Så här stor är glipan mitt på, i nederkant är den ännu värre.

Efter att ha hyperventilerat en stund tog bestämde jag mig för att rädda det som räddas kunde genom att sprätta upp befintliga sömmen och fasa ut bredden från den befintliga vid själva upphängningen för att sedan göra fållarna så smala som möjligt och på så sätt i alla fall få ett lite bredare draperi. Med sprättaren i handen som värsta mordvapnet så var det nog lite bra att DenDär skulle springa iväg och träna för jag kände mig allt annat än stabil och fick ta små pauser för att andas och inte följa impulsen att hacka sönder tyget. Den där tråden som jag så lyckligt hade konstaterat att den i princip var osynlig tillsammans med tyget var inte lika populär längre. I huvudet for eder runt som jag inte vågade uttala för då hade väl tyget tagit eld utan att ens ha varit i närheten av en eldstad.

När jag väl hade sprättat så var det mer "tyget eller jag" som gällde och jag struntade totalt i mönsterpassning och bara vek och pressade med så lite marginal jag bara kunde och sedan sydde jag i racerfart med hopp om att få det klart innan jag fick för mig att skriva ett fb-inlägg om att symaskin bortskänkes.

Tyget kom upp i alla fall, lite snett och vint och jag räckte ut tungan åt det i ren ilska, hotade att ta ned det redan dagen därpå men än sitter det upp. Och om man inte tittar alldeles för noga så är det väldigt fint.

Men min lust att sy något mer försvann liksom.

söndag 1 maj 2016

Finn ett fel




Finns det inga små röda blommor? Jag spanar fortfarande trots att flaskorna numera ligger i återvinningen.