fredag 30 oktober 2015

Så här ser det ut där jag är (fototriss)

I denna veckas fototriss får vi en titt på hur det ser ut i detta nu på olika platser. Här hos mig njuter jag av färgerna och av det där speciella ljudet som blir när man sparkar runt i lövhögarna. Det är liksom jag och småbarnen som går där och ler, har alla andra förträngt hur härligt det låter?

På mina morgonpromenader kan jag även komma på mig med att njuta av att jag inte har någon bil. Frost är vackert men trist att skrapa bort.
Förra året fick området en konstgräsplan. Här är den fotat en tidig morgon och därför öde. Dag- och kvällstid är den fylld med ungar i mer eller mindre organiserad aktivitet. Även vintertid är den en populär plats för lek och befolkas då av snögubbar. Den alltid gröna planen fick mig för övrigt att jubla "vår" flera gånger när den tittade fram från smältande snö. Och sen insåg jag att det bara var januari eller februari.

Det står på nätet så det är sant


Hot och hat. Bränder och skjutning. "De är inte som oss" för hur de är har man ju läst på nätet och allt som står där är sant. Så nu skriver jag om oss människor, att vi överallt bygger samhällen där alla är välkomna och alla är med och bidrar på de sätt de förmår, bidrar till sitt och allas välmånde. Samhällen där du är du och jag är jag och fast vi inte känner varandra så kan vi visa varandra respekt. Och även om vi känner (till) varandra men inte tycker om varandra så klarar vi av det där med respekt. Ibland i form av en utsträckt hand och ibland i form av att hålla käften och gå åt vårt eget håll. Lev och låt leva liksom.

Så där, nu står det på nätet, nu är det sant, nu är det så här vi beter oss.


Kärlek är veckans tema i fotoutmaningen. Mitt inlägg landade mer i respekt men det är dit mina tankar vandrar så fort jag tänker på kärlek.

torsdag 29 oktober 2015

Hm... Scooby-do goes halloween?

För en vecka sedan fick min lilla scooby slinkanned i teblandningen. Idag kikade jag på den för första gången. Kan säga att min första reaktion var att slänga allt. Ska den verkligen se ut så här?

 Är det här vita pricken en bra eller dålig tillväxt?

Det är en rostfri bunke jag har den i och den har hela tiden haft en diskhandduk fäst över öppningen. Lukten är syrlig, tror det är bra.

tisdag 27 oktober 2015

Monthly Makers mars - ätbar lera?

Min första tanke på temat lera var att laga till något i lergrytan men det kändes så extremt fantasilöst så jag klurade och gruffade och kom sedan på att jag hade sett nått som kanske gick att använda när jag för nått år sedan slötittade på "Sveriges mästerkock". Jag må tycka att produktionens klipp och klistramentalitet är jobbig men jag blir samtidigt så imponerad och inspirerad av hur deltagarna trollar med råvarorna. Och i ett program så var det en som lagade något som påminde om min lera. Då i mars försökte jag nämligen göra mig en egen lera vilket gick sådär, antagligen för att jag inte följde receptet. Den leran innehöll salt, vatten och potatismjöl och efter att ha googlat lite så medan den nya innehåller salt och äggvita. Såhär i efterhand tror jag mer på ett annat recept som jag också såg, det innehöll även mjöl och vatten.

Salt lera nu och då.


Då i mars blev det en drake av leran.
Den här gången var det rotsaker och citroner som täcktes av leran innan allt fick åka in i ugnen. Där saltades maten medan den liksom tillagades i sig själv. Det kul att ta fram formen och hacka sig in och det smakade gott. Särskilt citronen gillade jag, sådär söt som den blir när den är varm men samtidigt men en sälta.
Man äter alltså inte saltblandningen så lite bortkastat kan jag tycka att det är att fixa så här, tror att jag kommer fortsätta ångkoka mina rotsaker. Men jag är sugen på att testa att tillaga en köttbit i saltinbakning. Det tror jag kan bli jättegott. 

måndag 26 oktober 2015

Hur kan man äta garn? (Monthly Makers)

Garn, hur kan man tolka garn så att det blir något ätbart av det? Sticka och virka gör man ju med garn, även om jag inte är van vid någondera. Nudlar ser ju lite ut som garnnystan och borde således gå att virka och sticka med. Vore ju ett kul upplägg att servera maten med små ätbara vimplar vajande över tallriken. Så nudlar kokades och virknålen togs fram.
Längre än så här kom jag dock inte. Det såg nästan bra ut ett tag och jag tänkte att "nu borde jag verkligen fota" men det kändes som att jag hade flyt, dvs jag kom ihåg hur man virkade så jag fortsatte. Typ tre maskor till innan glasnudlarna bestämde sig för att detta var under deras värdighet och så trillade min lilla virkning isär.

Det var inte utan att jag blev lite grinig och jag kände inte för att testa om det gick bättre att sticka. Lite hungrig kände jag mig också så jag fräste upp lite grönsaker och åt upp mitt nudelgarn.

Med mat i magen kände jag mig lite äventyrlig igen och tänkte att de okokta nudlarna såg ju fortfarande väldigt garnnysteaktiga ut och visst hade jag ramlat på några roliga matlådor någonstans för ett tag sedan? Fram med gurkburkar och ned med nudlar. 
Fram med mer grönt. Morötter, rödbetor och zucchini revs grovt. Vitlök, gul lök och chili finhackades. En klick miso-klet, en underbar sak att ha i kylen, hamnade i mitten av nudelnystana innan det hackade och rivna las i burkarna. 
Vackert eller hur? Förvaras i kylen tills man är hungrig, då slår man på kokande vatten och låter det stå i 3 minuter (tiden som nudlarna vill dra). Sedan är det inte lika fint längre men väldigt gott. Så gott så jag drack upp den skyn som var kvar i burken när jag hade ätit upp maten.

Man behöver ju inte ha det i glasburkar till vardags men snyggt var det och jag blev hungrig bara jag tittade på det. Vill man använda glasburkar så rekommenderar jag burkar som är raka upptill, en avsmalnande burk var lite meckiga att äta ur. Jag kommer helt klart att göra något liknande fler gånger. En fördel om man tänker matlådor är ju att maten tillagas alldeles innan man äter den och därför känns det väldigt fräscht.

Den ätbara återblicken till mars månads lera kommer imorgon tisdag.

Andras bidrag på temat garn finns här.


fredag 23 oktober 2015

Gåva... (dagens boktips och fotoutmaningen)


Kan en juridikbok som man betalar för vara en gåva? Ja! För den här boken har jag längtat efter långt innan jag visste att den höll på att skrivas. Familjejuridik i en tid då bara 1/3 av alla barn föds in i den typ av familj som lagstiftningen är gjord att funka för. Lappat och lagat är det ju för att inkludera fler typer av familjer i lagstiftningen men fortfarande finns det en norm; två olikkönade, heterosexuella cis-personer som inte har några barn sedan tidigare gifter sig och blir biologiska föräldrar till gemensamma barn och lever lyckliga i alla sina dar...  Det finns andra familjekonstellationer som också omfattas av lagstiftningen men det är tillagda undantag. Undantag från den romantiska heteromononormen. Och sedan finns det familjekonstelationer som inte alls omfattas av lagen. Juridiskt uteslutna hur mycket familj de än är.

Boken heter Stjärnfamiljejuridik - Svensk familjelagstiftning ur ett normkritiskt perspektiv, är skriven av Erik Mägi och Lina-lea Zimmerman, utgiven av gleerups förlag. Så här skriver Erik och Lina-lea själva: "Det finns många olika familjekonstellationer. Familjejuridiken är dock inte lika för alla. Den grundar sig på antaganden om hur människor lever och bör leva, vilket påverkar dem som inte följer normen. Det betyder att det finns människor som har svårare att bilda familj på ett rättsligt säkert sätt."

Boken är indelad i sex delar. De första fyra behandlar centrala familjejuridiska teman; ekonomi, bostad och arv; att få barn och bli erkänd som förälder; förhållanden mellan barn och förälder samt namn. Nästa del består av en normkritisk diskussion och den sista presenterar juridiska strategier för olika familjekonstellationer. Klicka på boktiteln ovan så kan du läsa några delar av boken och även se var du kan beställa den.

Och nu kommer dagens absolut vackraste foto!
Normkritiskt perspektiv, kan man bli annat än lycklig? Nu återstår bara frågan när lagarna ska städas upp. Eller ännu hellre skrivas om. Äktenskapsbalken är ju redan könsneutral men skulle ju kunna vara antalsoberoende om man finge önska. Och så resterande familjejuridik förstås.


Vad andra har fotat för gåvor hittar du här.

onsdag 21 oktober 2015

Härliga höst

Fröken Fotos årslånga fotoutmaning har fått mig att upptäcka hur kul det är att fota utifrån teman. Fototriss verkar också vara en sån kul grej så här kommer mina tre bilder på temat rött.

När träden visar upp sitt fyrverkeri...

...är det skönt med promenader där näsan fylls av den där speciella fuktiga lukten, känslan att allt går till vila för att samla kraft...


...och när man kommer in i värmen är det skönt med en kopp rooibos från favoritburken, den som liksom får mina öron att höra djemberummorna spela och som får kroppen att vilja dansa.





tisdag 20 oktober 2015

Scooby-Dooby-Doo

Ibland blir jag så där glad så jag ler från öra till öra. Det var exakt vad som hände när Klockarbarn frågade, när jag hade kommenterat på hennes inlägg om kombucha, om jag ville ha en Scoby. Först tänkte jag att hon också bor i Stockholm men icke utan hon skickade den med post. Så idag fick jag ett brev som kändes alldeles konstigt att ta upp ur brevlådan, som en liten vattenkudde ungefär. Så här har kokats te med socker och när det hade svalnat så fick Scobyn och medföljande vätska flytta in. Helcool ser den ut, som en manet av nått slag.

Nu ska den jobba ifred i en till två veckor och sedan ska min första sats kombucha provsmakas och kanske smaksättas för ytterligare någon veckas arbete.

Och som det inte vore nog med scobyn så innehöll kuvertet även en härlig lapp. Kan man bli annat än glad när man läser sånt här?

Så medan scobyn jobbar så ska jag fundera ut vilken organisation som ska få en slant från mig.

fredag 16 oktober 2015

Ätbart... (fotoutmaningen)

I januari hoppade jag på två årslånga utmaningar, fotoutmaningen och Monthly Makers. Första halvåret skapade jag föremål men i juli kände jag att jag inte ville ha fler saker så jag gjorde ett ätbart bidrag. Och så har det fortsatt. För att utmana mig själv lite extra så har jag även börjat göra de första månaderna i ätbart utförande också. Och även om jag tycker att kakdekorationer är jättekul så har jag valt att fokusera på mat. Vilket jag brukar svära över många gånger innan jag kommer på vad jag ska göra.
Juli - Rymden

http://lekfulltmedkatarina.blogspot.se/2015/08/textil-monthly-makers.html
Augusti - Textil

September - Natur

Januari i efterhand - (ris)Papper (finns i samma inlägg som natur)

Februari i efterhand - återbruk (finns i samma inlägg som natur)

Just nu går jag och klurar på oktobers tema - garn, och på mars månad - lera. Hm... Vi har en massa ätbart hemma just nu, får se om jag hittar någon inspiration i det. DenDärs föräldrar var nämligen här och hälsade på i helgen som var. Anledning? De behövde bli av med en drös odlat.
Vårt hallspöke som ska hålla inkräktare borta fick sällskap av en lökfläta så nu är det tvärstopp för vampyrer.


En liten baby bear pumpa står och är vacker i väntan på att DenDär ska göra en falsk ostkaka. Jag älskar knorren på skaftet.

Här ser du vad andra har ätit upp.

fredag 9 oktober 2015

Vänskap... (fotoutmaningen)

I mina funderingar på hur jag skulle fånga vad vänskap är för mig så landade jag hela tiden i att jag ville fotografera körsbär. Nu är det ju inte alls säsong för så jag har spanat efter annat. Men symboliken som jag hade landat i var så stark så härmed presenterar jag tomater och kiwinätssnöre i en installation som jag döpt till 'Du och jag, körsbär'.

Vänskap för mig är den där känslan av närvaro även vid frånvaro, när tid och rum är satta ur spel. Vetskapen att vännen finns även om man inte träffas till vardags. Man har sina egna liv men hänger ändå ihop.

Ett bidrag som lika väl kunde handla om kärlek, för mig är vänskap kärlek och den kan innehålla alla pusselbitar som man tillsammans väljer att låta den innehålla. Och som kärlek över lag så kan den verka oförstörbar men den kan även rinna ut i sanden eller ta slut dramatiskt. Lämna både en glädje över det man delat och en sorg över att det inte fortsatte att vara så.

Här ser du hur andra har associerat.

fredag 2 oktober 2015

Rosa... (fotoutmaningen)

Det är spännande de här med fokus, och då tänker jag inte på kamerans fokus utan vad man själv riktar sin uppmärksamhet mot. Som när man är ute någonstans och blir kissnödig, då söker man av omgivningen i jakt på en toalett eller möjligtvis en undangömd plats där man kan lätta på trycket. Lite likadant tycker jag det är med de teman vi får i fotoutmaningen, temat rosa till exempel fick mig att inse hur många rosa detaljer det finns i mitt närområde. En del har jag sett innan men en del har bara flimrat förbi i en icke-registrerad gröt. Men det intressanta är att, till skillnad från kissnödigheten som liksom slår ut övriga intryck, så öppnar temaiaktagelsen upp även för andra detaljstudier. Så förutom att jag nu vet att spelbutiken här i området har cerisrosa reklamytterväggar så vet jag att kiosken mittemot är helt grönmålad.

Att ha ett tema som snurrar runt i bakhuvudet kan även skapa kontakter, exempelvis när man kommer på att man vill fota en främlings skor och den bajspåse som satt fastknuten i hundkopplet. Det roligaste var att jag började med att nämna skorna, tyckte att det kändes mindre suspekt, varpå persone själv glatt utbrister att även bajspåsen kan vara med på bilden. Hunden verkade dock inte lika med på den idén utan la sig visst precis i fotoögonblicket lite över påsen.


Men den rosa som gör mig mest glad just nu är den rosa som finns på en unges utklädningskläder. Föräldraskap för den ungen delar jag med en borgmästare! Jag föll för hennes teckningar och vågade fråga om hon ville illustrera en berättelse som jag skrev på, den om Pip. Det ville hon och vilka illustrationer hon gjorde! För det mesta klockrent på en gång och alltid lyhört för vad jag ville få fram. Ibland lyfte hon fram saker i bild som jag inte ens hade tänkt på men som fick mig att skriva om någon detalj så att helheten blev ännu bättre. Härligt samarbete alltså. Och nu, nu är Pip och alla fyra barnen ute på ytterligare ett väldigt spännande äventyr för vi skickade in vår bok till en bilderbokstävling. Hurra och heja oss liksom!

Och fast jag vill visa upp våra bokuppslag för hela världen så kan jag inte det, av tävlingstekniska skäl. Jag försökte detaljfota men det gjorde inte bilderna rättvisa så ni får helt enkelt titta på hennes stil här och sedan tänka er en helt underbar och spännande bilderbok. : )


Här ser ni vad för rosa andra har fotat.