”Åh hon håller på med frukosten” tänker han när ljudet av slamrande porslin når sovrummet. ”Kanske steker hon pannkakor, det brukar ju barnbarnen gilla. Och jag med.” Leende med slutna ögon sniffar han men kände inget os från stekpannan. Inte heller kaffedoften. Däremot hör han ytterligare ett ljud, ett ljud han inte borde höra, hon snarkar! Och i köket slamrar det fortfarande. ”Herre min je….” mumlar han medan han tar sig genom hallen.
”Hej morfar, mamma sa att vi inte fick väcka er tidigt så jag gjorde frukost åt mig och Nina.”
”Mmmm” instämmer Nina med munnen full av ost.
”Jag sa åt henne att man inte får äta bara ost men du vet hur småungar är morfar, de lyssnar liksom inte” suckar Lukas. ”Och jag ville inte att hon skulle börja skrika för då hade ni vaknat. Vet du morfar, jag kan göra fil och flingor till dig också. ” Stolen skrapar när Lukas drar den till diskbänken. Med ett skutt har han klättrat upp på den och visare så att han står och balanserar på bänken.
”Ser du morfar vad jag är stor” leende sträcker han handen mot flingorna. ”Snart kan jag hjälpa dig på jobbet. Oj...” Sockerpaketet följer med, voltar mot diskbänken och sprider ut sitt innehåll när det träffar golvet.
”Snö” skrattar Nina och ska genast dit och springa. Han fångar upp henne och med henne i knät sätter han sig på hennes stol.
”Jag vet” säger Lukas, ”vi gör en granskog sen och då kan vi ha socker på dem! Det blir som snö då.”
”En granskog?”
”Ja, mamma visade mig en jättebra film på nätet om hur man gör granar, jättefina! Vi behöver bara papper och sax, en massa papper så det blir en stor skog.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett avtryck.