onsdag 11 december 2013

Elfte december


”Vi måste ha en stor gran så att vi får plats med allt pynt!” Han slår ihop händerna så att det skakar i granskogen som har ställts ut vid affären.

”Måste du verkligen ha allt pynt i år igen?” suckar hon och mimar med i svaret.

”Det blir inte en riktig jul om inte alla får vara med.”
Hon vänder sig om och begraver näsan i närmsta gran, ”det här är riktigt jul” tänker hon och andas in barrdoften. Det är spännande med olika sätt att fira jul, det tycker hon också. Hos vissa familjer har hon i hemlighet önskat få stanna kvar, fira jul tillsammans med dem. Fått dra i de där smällkaramellerna som låg vid varje tallrik. Eller följt med alla sjungande människor som vandrade fram på gatorna. Att försöka slå sönder piñatan hade också varit kul. Eller få följa med på mässa. Och så all mat, tänk att få smaka på alla olika länders julmat. Men det blir ju inte så mycket tid att verkligen umgås och lära känna folk när man reser i jobbet. Egentligen har hon inget emot mängden av julpyntet utan det är mer berättelserna om varje pynt som blir jobbigt.  ”Visst är den här surfande tomten underbar! Den fick jag med mig från Australien. Åh, den som ändå fick surfa… Åh, de här bjällrorna minns jag, gör du? De fick vi av en liten pojke i Skottland. Han var så söt och visade mig att mönstret på bandet var samma som på hans kilt. Och den här granen, den fick jag av en kvinna i Zimbabwe. Hon hade hört att vi har granar i Sverige så hon hade gjort en av samma typ av pärlor som hon gjorde alla de vackra halsbanden, ja just ja du fick ju ett sånt halsband i julklapp det året.”  Hon ruskar på huvudet för att få berättelserna att tystna. ”Typiskt att jag hör dem även när han inte babblar” mumlar hon och böjer sig ned för att knyta skon som inte har snören. På vägen upp får hon med sig en kvist, den ska hon sätta i vatten bredvid sängen så hon kan lukta på den närhelst hon vill.










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna ett avtryck.