tisdag 3 december 2013

Tredje december


Han hörde hennes steg och ljudet från kylskåpet som öppnades och stängdes när hon dukade av och utan att tänka på det så anpassade han diskningen till hennes rytm.

”Han skulle väl inte avgå bara sådär utan att berätta det för oss?” frågade han rakt ut i luften där kaffedoften dröjde sig kvar och fick honom att redan längta till förmiddagskoppen.
”Han har ju verkat väldigt trött de senaste åren” svarade hon medan hon blickade in i kylskåpet för att se om där gömde sig några goda ingredienser till lunchen.
”Trött och trött, det kan väl alla bli ibland. Förra året tyckte jag att han verkade kraftfullare än någonsin.” sa han och gick lös på assietten lite extra. De var i samma ålder och han var minsann inte kraftlös!
”Men det måste bli jobbigt att driva hela företaget själv, att inte ha någon att dela ansvaret med. Vi har det lyxigt på det sättet. Både Stella och Johan jobbar ju redan i företaget.  Benjamin har ju inte varit intresserad hittills men det kanske kommer. Förresten måste vi till affären idag om vi inte vill äta morötter med morötter.”
”Morötter… Tänkt så fina näsor det hade blivit.” Hennes irritation brände honom i nacken.” Ja, ja, jag ska inte tänka mer på snön nu” han snubblade nästan över orden i sitt försök att hejda det förmaningstal som han visste att hon redan hade påbörjat. ”På den uteblivna snön” tillade han för sig själv.
”Men tänk att inte ha några barn att lämna vidare familjeföretaget till. Han har visserligen valt det själv men det måste ändå vara jobbigt såhär på ålderns höst att behöva välja mellan att lägga ned eller sälja till någon helt okänd som kanske missbrukar ens goda namn bara för att tjäna lite extra med pengar. Tänk om han bara stannar på Martinique och låter allt bara stanna av, då skulle han slippa ta ett aktivt beslut. Du vet ju hur bra han trivs i huset där. Jag skulle själv kunna tänka mig att bo där när vi går i pension.  Minns du när vi lånade hans hus den där januari? Åh… de vita stränderna och de svarta stränderna. Och regnskogen, den var häftig att vandra i.
”Var inte löjlig” fräste han och slamra lite extra med disken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna ett avtryck.