Inget är som väntans tider

Har nyss mailat ut omarbetad text till tre läsare och väntar med spänning på olika åsikter.

Måndag och tisdag var det skola. På måndagen var vi i Norrköping och lyssnade på Majgull Axelsson som vi även delade lunchbord med. Kul att höra hur hon jobbar. Kontentan blev som vanligt att det inte finns något rätt sätt att skriva, bara hitta mitt sätt. På eftermiddagen hade vi en gruppdiskussion om skrivande och kontentan där blev ungefär detsamma : )

När dagen var slut så var jag i valet och kvalet om jag skulle sova i min egen säng i Linköping eller följa med direkt till Motala och sova på folkhögskolan. Egna lyan lockade efter några dagar hos lilla bus i Örebro men efter en del vånda så valde jag Motala och det är jag så glad för. Kvällens diskussioner var så inspirerande och det var kul att lära känna de fem som sov över där lite bättre. Finns en del som jag kommer att hålla kontakten med även efter utbildningen, härligt! Förra gången hann jag knappt prata ordentligt med någon eftersom jag missade första dagen och andra dagen rusade vi bara igenom texterna utan lunch för att sluta tidigare. Vilket den läraren gjorde denna gång också. Man kan ju undra om det är han eller eleverna som är så måna om att få sluta tidigare. Själv vill jag ta till vara på varje minut av dessa totalt fyra dagar som vi faktiskt träffar. Alla resonerar inte så och de obligatoriska träffarna har visat sig vara icke obligatoriska så det var ett stort bortfall även denna gång. För mig blev det som en helt ny klass denna gång då bara två personer av de jag träffade förra gången kom denna.

Var denna gång i den grupp som leds av den lärare jag bytte till, så otroligt mycket mer givande än förra gången! Som bonus bestämde vi tre i min lilla grupp att vi skulle byta skriftlig respons för att slippa avbrott i varandras texter.

Mer i väntans tider är att jag på onsdag åker till Kanada!

Innan dess borde jag vara ganska klar med de tjugo sidor som jag vill lämna in under Kanadatiden. I mitt huvud är det väldigt kreativt just nu men det blir osammanhängande på pränt för det är bilder jag ser, stämningar jag känner, och dem får jag inte över till text just nu. Hoppas att lite praktiskt arbete under helgens fixardagar i kollektivhuset ska förlösa orden.