söndag 11 februari 2018

DIY leksaker



Innan Söt föddes så trodde jag att jag skulle göra många leksaker till mitt barn. Det har jag gjort men kanske inte på det sätt som jag tänkte mig. Jag såg framför mig tygböcker och andra finurliga saker och jag har ju gjort ju en skallra för ett halvår sedan (kommer på bloggen vilket år som helst) men mest gör jag saker som på bilden ovan... En morgon tände jag ljus och Söt blev helt kär i den rasslande tändsticksasken. Raskt fyllde jag en tom tändsticksask med lite linser och ris och drog några varv med packtejp.
Tejprullar är ju också väldigt intressant och när ens barn verkar få större räckvidd för varje sekund så kan det hända att man får lite oväntad hjälp med att fästa tejpen. Flärpar blev det men de var också spännande så det blev ju bra ändå. Tror det har spelats med denna ask varje dag nu och alltid med ett förtjust leende.

Och trots glädjen som detta ger här hemma så får jag ibland dåligt samvete över att Söt har så många sådana här tillfälliga, lätt ihoppysslade grejer och inte "riktiga" leksaker. Och då går jag in på en köp- och säljgrupp på fb och så hittar jag något som jag tänker är bättre än det hemmafixade. Visst går det hem ibland men oftast är det de hemmafixade sakerna som är mest uppskattade, tror det är för att de fyller ett behov som Söt visar där och då. Och det mest smidiga med dessa är att de så lät plockas isär och återvinns, när de inte längre är intressanta. Och trots att jag vet det, trots att jag ser att Söt är glad när vi fixar något rolig att leka med så slår det där dåliga samvetet till när jag minst anar det. Skum sak...


onsdag 7 februari 2018

Semla (typ)

Idag blev jag så sugen på en variant av semla som jag gjorde under semelsäsongen 2017 så jag letade mig in på bloggen för att se hur det var jag faktiskt gjorde. Förvånat konstaterade jag att det stod "opublicerad" på inlägget, jag har alltså inte delat med mig av detta till er.

Inspirationen till semlan kommer från när jag bodde i Göteborg. Där testade jag wienersemla och föll direkt. Efter några olika cafébesök insåg jag att sockerhalten verkade variera väldigt så jag höll mig till det café där jag först testade wienersemlan. Efter att nästan ha dött i sockerchock här i Stockholm så bestämde jag mig för att enklast var att köpa färdig smördeg och baka själv. Sedan läste jag på paketet om smördegsknyten med äpple och mandelmassa och så blev det ändå en egen variant av semla.

Jag blandade mandelmassa med lite smör och en drös grovhackad mandel så att jag fick en mjuk men formbar massa. Rullade rejäla kulor och la dem i mitten av ett hyfsat kvadratiskt smördegsark som jag sedan vek upp och nöp ihop i toppen. Gräddade det på 170 grader i cirka 20 minuter.
Ena dagen åt vi dem varma, supersmarrigt! Att den vispade grädden smälte fick man ta :-) Dagen efter åt vi dem rumstempererad och det var också gott men inte lika gott som de ugnsvarma. 
Råkar du ha lussekatter kvar i frysen så kan du göra semlor av dem också.

fredag 2 februari 2018

Vad göra när barn och barnafader är iväg?

När barn och barnafader för första gången är iväg på babysim utan mig så känns det i magen. En del av mig vet att de klarar sig bra men en del av mig skriker och vill bums bege sig dit för att också vara med. Det är så dubbla känslor, jag vill att de ska få tid själva men jag vill inte missa någon tid med mitt barn, älskar att upptäcka världen tillsammans.

Häromdagen bakade Söt och jag kaka och hen vispade och slickade och tog sedan ett bad :-) Efter badet sprangs det ut till köket och pekades uppfordrande upp mot kakan samtidigt som det plockades smulor som låg kvar på stolen. Dagarna när det lätt går att avleda är förbi, nu minns Söt så väldigt väl och vet vad hen vill och just den gången var det att ha mer kaka. Jag som hade tänkt att detta med socker skulle få vänta och så har jag av bara farten erbjudit en slick av det jag själv äter även om det är sött. Men jag tror det blir bra ändå, det söta är bara då och då och matglädjen finns där som grund att stå på.

Men vad har nu babysim och kakbak med varandra att göra? Jo, anledningen till att jag inte är med idag är att jag ska till tandläkaren och tiden mellan att barn och barnafader begav sig och jag ska dra använde jag till att äta kaka till frukost och titta på "Det stora tårtslaget" på datorn. Och vet ni vad, de må göra fina tårtor men Söts och min kaka är ändå godast ;-) En variant av kärleksmums men med en massa kakao i, dubbel sats glasyr och, det viktigaste av allt, inget kaffe i. Idag pudrade jag lakritspulver på och undrar varför jag inte har kommit på det tidigare, så gott!
Nu ska jag ta och borsta bort chokladrester från tänderna och bege mig till tandläkaren.

lördag 23 december 2017

Första julen som småbarnsfamilj

December månad, eller hela adventstiden egentligen, brukar för mig vara en period av bakning och godistillverkning, ljuständande, mys och kreativitet. Inte mycket av det i år inte. Ett tag tyckte jag verkligen att det sög, det måste erkännas, och jag hade lite känslan av att jaga adventsmys. Ni hör ju själva, "jaga adventsmys", hur mysigt blir det? Turligt nog insåg jag innan hela december var över vad jag höll på med och då bestämde jag mig för att försöka strunta i hur det har varit tidigare och bara ta dagarna en i taget. Anledningen till att det är annorlunda i år är ju att något underbart har hänt under det gångna året - Söt föddes. Så december fick bli en månad som de andra, full av Söts upptäckarglädje och bus och med massor av gos och mys. Och, precis som övriga månader, även med dagar när jag mest kände mig trött och längtade efter att Söt skulle sova middag så att jag också skulle få sova och dagar då Söt nästan inte alls var intresserad av mig för för hen var tokfrustrerad för att hen inte kunde det där som hen ville kunna och bara övade och övade.

Det roliga och, när man tänker efter, ganska självklara som hände var att då började de där mysstunderna dyka upp lite här och där som av sig själv.

När inte Söt leker med Snögubben och Julmusen så firar de i år vid havet. Tavlan målade jag i högstadiet och på något vis gillar jag känslan i den fast jag totalt misslyckades med att återskapa klippan och havet på det sättet jag hade tänkt mig. Sedan vi flyttade hit har tavlan fått stå på lite olika ställen och agerat bakgrund åt andra saker.
Vi tog faktiskt upp kartongerna med julpynt från källarförrådet och jag plockade ur adventsljusstakarna och lite julpynt. Efter några jular på liten yta så trodde jag att jag skulle njuta av att pynta högt och lågt här med allt men det känns så onödigt att ställa fram en massa fina grejer som Söt inte får utforska. Så vårt hem pryds med två juliga mjukisdjur, lite kartongpynt, bjällror, en träbit som jag gjorde som pynt för något år sedan och en egenhändigt ihopknåpad julbock. Min julbock får hen visserligen bara klappa fint i sällskap med mig men de andra sakerna får hen greja med och för kartongpyntets del innebär det att livet efter jul blir i sopsorteringen.

En morgon vaknade vi och när Söt uppfordrande sa sitt "pöpöpö" för "dra UPP persiennerna" så fann vi oss titta ut på virvlande snöflingor och en vit värld. DenDär skulle inte till jobbet så vi stannade i sängen i flera timmar, åt frukost där och busade. Det kändes som en liten egen ö som jag kunde ha stannat på hela dagen; kura under täcket, kramas hud mot hud med Söt, busa och hämta in mer mat när en blev hungrig. Fast plötsligt tyckte Söt att det var dags att göra något annat och klättrade glädjestrålande ned från sängen med "fötterna först". Detta som jag upprepat så många gånger börjar sitta. Fast om något lockar extra mycket så är det fortfarande huvudet som kommer först, och en mamma som kommer efter och hugger tag i sprattlande ben.

Det var härligt att se hur de hade öst på med dekoration på scenen och hur de använde sakerna i de olika låtarna. Även inläggets första bild är från konserten och visar en liten del av scenen.
Söt och jag drog iväg till en konsert för bebisar, som visade sig ha jultema, och det var en glädje att se hur Söt satt där och bara njöt av musiken och storögt tittade på uppträdandena. Och mitt i alltihop tog hungern över så det blev till att amma där på golvet, Söt vant klistrad vid bröstet men med ögonen fortfarande på uppträdandet.

Ibland har vi tänt de två ljus vi har. Från rljusstake med pyntade ljus och adventsfika varje söndag till två ljus och ingen ordning på om de tänds på en söndag eller ej. Funkar det med.

Och en kväll när jag gick den korta vägen till affären så stannade jag till och insåg att det blev verkligen så otroligt vackert här i området som jag hade hoppats på den oktoberkvällen när jag satt i mörkret med en sovandes Söt i famnen och hade adventslängtan.



Till och med att frosta av frysen kan ge julkänsla. Det var inte tänkt som en barnaktivitet men Söt är väldigt fascinerad av frysen och de kalla sakerna därinne och blev jätteglad när jag rev ut allt. Att det sedan blev spännande snö gjorde ju inte saken sämre och hen fick sitta och leka med det tills det blev för blött. Själv kunde jag inte hålla mig från att göra en minisnögubbe. Måste erkänna att jag var lite sugen på att spara den, fatta känslan av att öppna frysen mitt i sommaren och där står ens lilla snögubbe.

Och med det vill jag, och min uppnosiga julbock, önska er alla en fin jul. Ta hand om er och era nära och kära.

Och från Söt, som just vaknade och också ville knappa på datorn, får ni denna hälsning:
5   o,y7 äPij
Äoooo’åi






onsdag 13 december 2017

Luciatåget som kom av sig

Har ni lussa för någon nu på morgon? Eller blivit lussade för? Söt är nästan helt lusse-redo redan vid sänggående då det sovs i ett vitt ullnattlinne. Min tanke var att rota fram ett rött band och, om Söt var på humör, så kunde hen och jag lussa för DenDär. Nu tyckte dock Söt att det var morgon redan klockan fem och då var i alla fall inte jag lussesugen och jag kan definitivt lova att DenDär inte var sugen på att bli lussad för. Turligt nog så somnade Söt om, efter lite bus och sedan nattlinnelöst hud mot hud-mys mellan oss föräldrar.

Tur då att det är andra här i hushållet som är mer på :-) Kanel lussar i vardagsrummet, det efter att jag insåg att den där stjärnan som jag tänkte att Söt skulle gilla fällde en massa glitter och kanske inte var så lämplig ändå. Lilla Björna ville vara pepparkaksbjörn och vem är jag att neka? Eller så iddes jag inte fixa något mer :-) Ett tag tänkte jag ta fram mitt pepparkaksmått med just björnform och kanske även baka en och annan kamel men landade i att det blir till att skära direkt från köpedegen och så skjuts in i ugnen. Ambitionerna i det här hushållet har drastiskt sänks kan jag tala om och på samma sätt som jag trivdes när vi valde att fira advent i veckorna sju så trivs jag nu när vi bara har två blockljus framme och adventsmyser när andan faller på. Just för att vi gör på det sätt som passar oss här och nu och inte låser upp oss på hur det borde vara eller tror att det vi gör nu måste vi alltid göra. Skön känsla.


söndag 3 december 2017

Sugen på att rensa ut hemma? Här kommer Söts önskelista.

Ungen här kan en massa men att prata eller skriva fixar hen inte än utan vi föräldrar har på eget bevåg satt samman Söts önskelista.
Våra glasögon är superintressanta så om du har några bågar utan glas i gömmorna så har du den perfekta presenten till Söt. 
Fler grytor/kastruller än du har användning för? Vi har egentligen så vi klarar oss men då Söt gärna plockar fram de små så står vi ofta där utan för i dem kokas det strumpor eller andra smarriga saker. Lite fler smågrytor/kastruller skulle alltså sitta fint i köket.
Söt älskar just nu att stoppa saker i varandra och öppna och stänga kartonger. Har du några stabila presentförpackningar som går att öppna och stänga så blir det en present i sig.


Och vill man vill ha tips på köpesaker så gillar han böcker med ljudknappar. Det behöver vara kartongsidor för hen läser väldigt inlevelsefullt :-)
Hen älskar även musik och att trycka på knappar så skulle man mot all förmodan hitta någon barnväldig, hållbar typ av musikspelare (med några olika musikstycken) så blir det en hit.







tisdag 28 november 2017

Freudianska knoppar

I vårt vardagsrum finns en väggsnutt som är som gjord för bokhyllor så vi gjorde som de tidigare invånarna och placerade två bokhyllor där. På den ena bokhyllan valde vi att ha dörrar för att dölja mindre rogivande förvaring och slippa damma lika ofta. Den övre dörren slog dock i glasrutan på balkongdörren så jag skruvade bort knoppen och testade lite olika varianter av öglor smyckade med befintliga pärlor. Föll för detta som är ett loppat armband som jag hade som julgranspynt för något år sedan.
Nu bor jag ju inte längre granne med den underbara och stora Erikshjälpen så detta att ta sig till en loppis för pärlletande blev ett för stort projekt mitt i allt kartonguppackande. Och sen så kom ju Liten och då kan man lugnt säga att jag inte längre tänkte på inredning. :-)

När jag började tänka igen så insåg jag att små pärlor var en synnerligen dålig idé när det finns ett barn som vill känna och smaka på allt. Och med tanke på att ett av Söts (ja, nu byter hen namn igen här på bloggen) intressen är att öppna allt som går att öppnas och plocka ut allt som går att plocka ut så kändes någon form av låsanordning smart.

I ett helt annat projekt här hemma så sågade vi av topparna på kvastskaft (så kan det gå när man vill ha rundstång men inte ids ta sig till byggvaruhuset) och mitt i Söts och min lek med dessa så insåg jag att de vore perfekt att använda till bokhyllorna. Efter leken sandpapprade jag lite.
Och pillade resår genom hålen.
 Och vips så hade jag skapat små snoppar...
Inte riktigt hur jag hade föreställt mig det kan en ju lugnt säga. I brist på andra idéer så tänker jag att det funkar och att om en inte tittar för noga så tänker en (förhoppningsvis) inte på dem.
Desto mer nöjd blev jag med dekortejpen som jag satte på två av de öppna hyllplanen. Det är samma rulle som jag använde för att dölja en skarv på kylen i förra lyan. Nu hittade flodhästarna hem även här.
De nedersta hyllorna är för de saker som det är ok att Söt pillat med själv. Jag har några småbackar framme med hens leksaker och resten stoppar jag i den här större backen. På så vis kan jag byta lite grejer när jag märker att det är saker framme som inte längre intresserar henom. Ibland kryper hen dit och plockar med sakerna, hittar något hen vill ha och tar med det därifrån. Fascinerat står jag och tittar på, en sån koll redan.

Hen når även hyllan över och där har jag lagt ett pussel och böcker med kartongsidor. Själva hyllplanet ska jag fästa med vinkeljärn så att hen inte ska tippa det på sig och bokhyllan ska vi fästa i väggen.

Att jag fick ändan ur och fixade k(s)nopparna är tack vare att Monthly Maker har tema böcker denna månad. Jag hade en drös andra idéer men landade i att använda temat som dragkraft i något jag behövde få gjort. På ett sätt har jag all tid i världen, på ett annat så fylls dagarna till bredden av Söt och allt annat tar en halv evighet att fixa. Ingen klagan dock, bara ett konstaterande varje månad när jag börjar klura på temat direkt den femte och så går det en dag eller två och sen är det plötsligt slutet av månaden och sista dagen för inlämning.

EDIT: Och idag, 2017-12-03, så fick den där Söt upp dörren ändå. Envis liten unge det där :-)

onsdag 22 november 2017

Nu kör vi!


I måndags vaknade vi till en vackert vit värld. Ungen och jag tog en storögd promenad och hen kände på snön. Igår morses låg snön inte bara kvar utan det virvlade runt stora flingor. DenDär frågade om vi skulle lyssna på julmusik och jag var på, det blev härliga engelskspråkiga julsånger som vi gick här och sjöng med i.
För en och en halv vecka sedan, på fars dag, funderade jag på att återuppta vår tradition med att fira advent i sju veckor (härstammar från när vi bodde på tjugofem kvadrat och använde den sjuarmad ljusstaken som adventsljusstake). Kom sedan på att ljusstaken är någonstans i källarförrådet så det fick vara.
Fast pepparkakor, lussebullar och (helg)skinka har vi redan ätit när vi hälsade på mina föräldrar över alla helgona. Pepparkakor bakar de året runt och vi hade med lussebullar som farsdagspresent. Jag hade även gjort några mindre varianter, så man kumde äta flera, och gjort fyra olika sorters fyllning. Chokladfyllning i saffransbullar var gott! Bullfatet såg häftigt ut men jag glömde totalt bort att fota så ni får se ett foto på fikaprovianten på hemresan.
Och här hemma har vi druckit glögg och ätit skumtomtar, lingon verkar vara årets smak. Glöggen var inget särskillt, skumtomtana lite smaklösa men ändå goda.

Återstår bara att få upp adventsbelysning, det ser jag verkligen fram emot. Fast inte lika mycket att rota fram kartongen i källarförrådet :-)

När börjar ni fira?

söndag 12 november 2017

Favorit i repris och gårdagens för tidiga firande

 

Nu är jag inne på andra året då mina föräldrar får mor- och farsdagspresenter från Unicef. Det jag vill fira dem för är just att de finns där för mig och då känns detta att ge andra föräldrar möjlighet att finnas där för sina barn som bästa sättet. Enkelt att ordna är det också, man handlar i nätbutiken och väljer vilken bild man vill ha och så hämtar man gåvobeviset elektroniskt. Antingen kan man skriva ut det eller så kan man, om man firar på distans, skicka det via epost. Är man ute i lite mer god tid kan man få det tryckt för en tjuga och skickat till sig själv eller mottagaren.
Här hemma finns det ju också en pappa och det firade vi redan igår. I fredags kväll stängde jag och Ungen in oss i köket och förberedde lite. Som sjumånaders så har man ju inte så koll på detta med dagar men att vi gjorde något spännande, det hade hen total koll på. Vi tog fram fina glasassietter och kände på dem länge och väl. Och staplade kakor, och la några på golvet :-) Ljuset är gjort långt innan Ungen ens tillverkades och var, tillsammans med tre andra, tänkt till en fest som aldrig blev av så det plockade jag fram nu. Grundlig hjälp med att öppna och stänga kartongen det låg i fick jag och sedan undersöktes ljuset. När jag kom åt pillade jag bort guldsiffran och formade om den till en sol, smidigt med vax på det sättet. Sedan fick jag hjälp med att pilla bort solstrålarna så de fick jag sätta dit några gånger. :-)
Och när vi kom in i köket på lördag morgon för att fixa det sista så var det en förväntansfull Unge som direkt mindes att här var något spännande. Sju månader är ju en ocean av kunskap som inhämtats och erfarenheter som gjorts men ändå blir jag överraskad ibland över hur "med" hen är.

Efter denna sötefrukost drog jag och Ungen iväg på eget äventyr så att barnafadern fick lite hett efterlängtad egentid.


lördag 28 oktober 2017

Ett sådant där filter?




Det finns ju så många filter en kan använda när en fotar, en kan få klarare färger eller slätare hud eller... Häromdagen vaknade jag till ett nytt filter. 

Omgivningen sedd genom frost och det ville jag ju leka med. Beroende på hur jag vinklade kameran så blev frosten mer eller mindre i fokus.



På ett ställe hade frosten format kristaller och då blev upplevelsen en annan.


Det sista fotot är min favorit, tycker det ser ut som en målning. 

Där jag bor nu har jag bott sedan februari så jag upptäcker området på nytt vid varje årstid. Själva husen är trista på utsidan, betongbunkerkänsla, och höga så de lätt upptar ens synfält. När vi flyttade hit var det nakna, svarta grenar som ackompanjerade den grå betongen. Ingen direkt myskänsla och mulna dagar kändes det mest som man befann sig bland skräckfilmsdekor. Vår- och sommargrönskan lyfte området men hösten lyfter det faktiskt mer, den grå betongen känns plötsligt inte lika grå när den står som fond för ett färgfyrverkeri. Och nu denna nya upplevelse när persiennerna drogs upp på morgonen.

Hur ser det då ut här utan filter? Jo, så här med betongbunkerkänsla och allt.



Fler tolkningar av tema Foto hittar ni hos Monthly Makers.