söndag 12 november 2017

Favorit i repris och gårdagens för tidiga firande

 

Nu är jag inne på andra året då mina föräldrar får mor- och farsdagspresenter från Unicef. Det jag vill fira dem för är just att de finns där för mig och då känns detta att ge andra föräldrar möjlighet att finnas där för sina barn som bästa sättet. Enkelt att ordna är det också, man handlar i nätbutiken och väljer vilken bild man vill ha och så hämtar man gåvobeviset elektroniskt. Antingen kan man skriva ut det eller så kan man, om man firar på distans, skicka det via epost. Är man ute i lite mer god tid kan man få det tryckt för en tjuga och skickat till sig själv eller mottagaren.
Här hemma finns det ju också en pappa och det firade vi redan igår. I fredags kväll stängde jag och Ungen in oss i köket och förberedde lite. Som sjumånaders så har man ju inte så koll på detta med dagar men att vi gjorde något spännande, det hade hen total koll på. Vi tog fram fina glasassietter och kände på dem länge och väl. Och staplade kakor, och la några på golvet :-) Ljuset är gjort långt innan Ungen ens tillverkades och var, tillsammans med tre andra, tänkt till en fest som aldrig blev av så det plockade jag fram nu. Grundlig hjälp med att öppna och stänga kartongen det låg i fick jag och sedan undersöktes ljuset. När jag kom åt pillade jag bort guldsiffran och formade om den till en sol, smidigt med vax på det sättet. Sedan fick jag hjälp med att pilla bort solstrålarna så de fick jag sätta dit några gånger. :-)
Och när vi kom in i köket på lördag morgon för att fixa det sista så var det en förväntansfull Unge som direkt mindes att här var något spännande. Sju månader är ju en ocean av kunskap som inhämtats och erfarenheter som gjorts men ändå blir jag överraskad ibland över hur "med" hen är.

Efter denna sötefrukost drog jag och Ungen iväg på eget äventyr så att barnafadern fick lite hett efterlängtad egentid.


lördag 28 oktober 2017

Ett sådant där filter?




Det finns ju så många filter en kan använda när en fotar, en kan få klarare färger eller slätare hud eller... Häromdagen vaknade jag till ett nytt filter. 

Omgivningen sedd genom frost och det ville jag ju leka med. Beroende på hur jag vinklade kameran så blev frosten mer eller mindre i fokus.



På ett ställe hade frosten format kristaller och då blev upplevelsen en annan.


Det sista fotot är min favorit, tycker det ser ut som en målning. 

Där jag bor nu har jag bott sedan februari så jag upptäcker området på nytt vid varje årstid. Själva husen är trista på utsidan, betongbunkerkänsla, och höga så de lätt upptar ens synfält. När vi flyttade hit var det nakna, svarta grenar som ackompanjerade den grå betongen. Ingen direkt myskänsla och mulna dagar kändes det mest som man befann sig bland skräckfilmsdekor. Vår- och sommargrönskan lyfte området men hösten lyfter det faktiskt mer, den grå betongen känns plötsligt inte lika grå när den står som fond för ett färgfyrverkeri. Och nu denna nya upplevelse när persiennerna drogs upp på morgonen.

Hur ser det då ut här utan filter? Jo, så här med betongbunkerkänsla och allt.



Fler tolkningar av tema Foto hittar ni hos Monthly Makers.





















lördag 14 oktober 2017

Adventslängtan

 Vi bor i ett betongkomplex. Trist som bara den på utsidan, mysigare på insidan men trist utsikt. Men så satt jag häromdagen i ett nedsläkt sovrum med en sovandes Unge i famnen, en Unge som har ont av tandsprickning och är förkyld och behöver det där hud mot hud extra mycket just nu. Och då slog det mig att omgivningen här kommer bli otroligt vacker när adventsbelysningen kommer upp. Tänk er alla dessa fönster med stjärnor, ljusstakar och annan advents/julbelysning. Åh vad jag hoppas att alla här firar jul i alla fall så pass att de sätter upp någon form av extra belysning.
Sedan kunde jag inte låta bli att leka med ljuset och rörelse. Alldels för kort slutartid på mobilen (ville inte pilla för mycket på inställningarna) för att det skulle bli något i närheten av sådan där ljusmålning men kul var det och mersmak gav det. Jag älskar tiden med Ungen nu, allt vi gör och alla upptäckter som görs. På samma gång ser jag fram emot alla saker vi kommer kunna upptäcka tillsammans. Ljus och mörker är ju redan magiskt och kanske står vi där om ett år och gör ljuskonst tillsammans.

onsdag 4 oktober 2017

Anarkistiska bullar


Så här på kanelbullens dag gick jag upp med Ungen när hen vaknade vid halv sju och så bakade vi bullar...
Eller.... Jag öppnade frysen och tog fram påsen jag köpte igår :-) Men Ungen var med och tittade med spänning både in i frysen och in i ugnen. Enkel att roa än så länge.
Och trots dagen så var det inte kanelbullar för vi tycker bättre om kardemumma.
Lagom nivå av anarki så där till frukost.

fredag 22 september 2017

En grönskande höstdagjämning

God höstdagjämning på er! Det här inlägget handlar om inredning vilket för mig alltid blir lite extra viktigt på hösten, så där boandes, skymningskurandes. På våren vill jag ha in mer ljus och färger och på sommaren vill jag mest vara utomhus men på hösten vill jag krypa upp i soffan. Fast denna höst blir det mer krypandes på golvet, Ungen är numera rejält mobil (och så stor så hen får byta benämning här på bloggen).

När vi flyttade in här, drygt en och en halv månad före beräknat förlossningsdatum, så var allt fokus på att få möblerna på plats och packa upp alla kartonger. Funktionellt var ledordet och det har funkat men direkt mysigt har det inte varit. Inte så att jag har ids tänka så mycket på det för jag har haft roligare saker att tänka på :-) Men så var jag och Ungen på en bära-barn-träff och värdinnan visade sig bo i en nästintill likadan lägenhet, vi har en trea och de har en tvåa så det lilla rummet nere till höger finns inte hos dem. 
Till vänster kök och vardagsrum, i mitten badrum, klädkammare och hall och till höger har vi det stora rummet som sovrum och det lilla som pyssel/dator/allmänt dumpande av grejer-rum.
Där och då såg jag vad som var felet med vårt vardagsrum, vi hade placerat en hög förvaringsmöbel mitt på långsidan med tanken att dela upp rummet i två funktioner. Istället hade det totalt stoppat upp alla chanser till luftighet så jag kom hem och sa att nu ska här göras möbelrockad! Den höga förvaringsmöbeln flyttade ini sovrummet och ut flyttade linneskåpet fast till väggen som vetter mot köket. Och upp på linneskåpet flyttade en drös växter, dels för att jag gillar växter och dels för att dölja alla de hål som tidigare invånare har gjort i väggen bakom.
Julstjärnan fick vi innan jul och då den fortfarande frodades i februari så fick den följa med i flytten. Jag har aldrig varit med om att en julstjärna trivs så länge och bra som denna, vilket visar sig i min ovilja att skaffa en riktigt kruka till den. Om den överlever ända till jul så tror jag att tomten kommer med en fin kruka till den.
Just nu är det dock andra växter som blommar med julstjärneblommor. Detta är ingen synnerligen lyckad ympning utan ett resultat av att jag sladda in på en uteloppis så där en kvart innan de stängde. Många säljare hade satt ut gratisbord med sådant de inte ville ha med hem igen och utan att tänka plockade jag på mig en del grejer och tänkte att det jag inte använder skänker jag bort via fb-sidor. Blommorna var en sådan grej men så skojade jag här hemma och stoppade ned en blomsterkvast i julstjärnan där den mest såg fel ut då den hamnade för långt ned. På skoj stoppade jag den sedan i fredskallan där den faktiskt gör sig så då fick kvast nummer två också flytta in i en fredskalla.

Även Kanel och Lilla Björna har fått flytta in i vardagsrummet efter att ha levt en ganska isolerad tillvaro efter Ungens ankomst. När linneskåpet flyttades och blommorna kom på plats så kändes det självklart att just där skulle även våra djur få bo. Lilla Björna trivs bra medan Kanel känner sig lite inklämd och spanar efter en bättre boplats.

Lampan är också ett gratisfynd från den där loppisen. Där och då, innan ommöbleringen, hade jag ingen aning om var den skulle stå men den gör sig alldeles perfekt inne bland blommor och blad tycker jag.
Belysning är en sådan sak som alltid prioriterat upp sig nu när höstmörkret börjar komma. Förutom lampan på linneskåpet så har vi en golvlampa mellan fönster och soffa och en takplafonden men i den sistnämnda sitter två starka lampor för städbelysning så den har vi inte tänd så ofta...Under sommaren har vi haft underbar eftermiddags- och kvällssol i hela rummet men nu försänks snabbt halva rummet i mörker så det behövs helt klart en mysig men ändå barnsäker belysning, känns lite klurigt. Den tavelvägg som var planerad till över soffan kommer nu få breda ut sig även över det utrymme som skapades genom möbelrockaden och där tänker jag att det borde gå att få in belysning på något sätt men jag vet inte riktigt hur än.
 
En annan sak som skulle behövas är någon form av fix av bokhyllan, den fungerade ok tills linneskåpet kom ut men nu skär sig stilarna på ett sådant där oharmoniskt sätt. Utifrån min insikt om att rött gör sig mot den ljusgröna vardagsrumstapeten så leker jag med tanken på att hela bokhyllans ska sprejmålas klarröd men inser samtidigt att ingen av oss kommer vilja lägga tid och energi på att göra det. Får se om det blir något enklare fix eller om vi utvecklar ett selektivt seende, det är vi bra på nämligen ;-)
 


Mer inredning finns hos Monthly Makers septembervärd.

söndag 27 augusti 2017

Utforskning pågår av världens sötaste små händer


 
Ni vet de där tygsnuttarna eller trasiga favoritkläderna som man sparar och sparar för att göra något speciellt av? Och hur inget känns tillräckligt speciellt för att föräras dessa tygbitar? För att det där ännu mer perfekta speciella kan dyka upp... Under augusti så insåg jag att när det gäller något jag gör till Liten så känns det just så där perfekt speciellt så det är lätt att  plocka fram de vackraste spillbitarna. Och detta fast jag vet att det antagligen kommer att lekas sönder och om det inte gör det så kommer det gå ett tag och så är det något annat som lockar.

Vad är det då jag har gjort? Jo, en utforskargrej som jag har spänt fast där hen sitter vid köksbordet. Leksaker i all ära men de tenderar ju att mest användas till att testa om tyngdlagen fortfarande fungerar...
Det gröna tyget kanske ni känner igen från de där två projekten som låg till sig där i maj. Vi möblerade om strax efter att jag hade skrivit det inlägget och plötsligt var det inte aktuellt med den där sänghimmeln som jag hade tänkt pimpa. Liten har i alla fall älskat det gröna tyget sedan hen såg det och vill gärna ta i det. Tyget skiftar färg beroende på ljus och har en härlig struktur så den tygbiten var den första som jag fixade till. Det var även den som Liten satt och kände på medan jag plockade fram ett rött sammetsliknande tyg som har sparats i en halv evighet men som jag nu sydde en påse av. Själva påsfunktionen är fortfarande överkurs men jag tänker att rätt som det är kommer hen att upptäcka den och ha väldigt roligt.
Den där sänghimmelsgrunden hade rejäla hål på sina ställen insåg jag så jag satt mig och sprätte isär de olika beståndsdelarna och klippte ut en bit med vackra cirklar på. Det är den sista biten jag har satt dit och det gjorde jag när Liten inte såg. Gissa om jag tyckte det var spännande när hen kom ut i köket och jo då, ögonen (tätt följt av händerna) gick direkt till detta nya inslag. Det orangea är en avklippt fåll från en klänning som var för lång, den fick knutar på sig och är spännande att fingra på. Likaså är det spännande att låta fingrarna rinna genom jeansremsorna. Här har jag dock insett att jag ska zigzaga varje remsa för just nu ser det ut som om vi har en drös likmaskar på golvet varje gång vi har suttit vid bordet.

Jag har fler idéer på vad jag ska sätta upp på resåren men just nu är hen så nöjd med det som finns så jag avvaktar. I och med att resåren bara är hopsatt med en påsklämma så är det enkelt att sätta på fler saker eller plocka bort sådant som behöver tvättas eller som hen har tappat intresset för.

Men hur går det då med de där byxorna som jag ska sy till Liten av en av mina gamla t-shirts? Det där projektet som jag har tjatat om under tre månader och som det känns som om Monthly Makers teman gång på gång är en rejäl spark i baken för att faktiskt ta tag i (jag menar, först återbrukstema, sedan "något du aldrig har gjort" och nu kläder...) Jo, tackar som frågar, det ligger där och snurrar och jag processar alla de råd jag har fått, läser de sidor ni har länkat till och har faktiskt hittat en instruktion som jag kan läsa från början till slut utan att få stresspåslag. Och så skaffar jag mig syvana genom att göra en drös smågrejer i olika material. Så även om jag inte har satt saxen i något tyg än så känns det som om jag kommer framåt och de är tack vare er som tipsat och peppat. Tack!

torsdag 24 augusti 2017

Oväntat användningsområde


En sak som har blivit bökigt nu när jag bär liten i sjal är att sätta på mig skorna! Hemma gör jag det innan jag tar upp honom i sjalen men borta är det inte alltid läge att klampa in med skor eller att lägga ned liten vid skoställen. Lösningen har blivit att ha skorna konstant knutna, sparka av mig dem och ta på dem med hjälp av skohorn. Dock känns det som att det sliter på skorna och jag är rädd för att textildelen ska lossna från sulan. Började klura på elastisk snörning istället för stumt skosnöre men vanlig resårband var FÖR elastiskt. Rotade bland mina bra-att-ha-saker och strax såg skon ut så här:
Det är ett resårsnöre från en pappmapp som jag tydligen har kasserat kartobgdelen av. Perfekt längd och perfekt elasticitet gav perfekt passform samtidigt som skon blev enkel att ta på och av. Metallavsluten gör att snodden sitter där det ska.
Enda nackdelen är att jag bara hade en stycken snodd så just nu promenerar jag runt så här...
De mappar jag har kvar är inte i kasser-skick men jag ska kolla om jag kanske kan byta ut snodden på någon mapp mot vanlig resår. Tror dock inte jag har någon röd mapp men om jag låtsas att jag avsiktligt valt att ha olika färg på skosnörena så blir det väl coolt..? :-)

fredag 4 augusti 2017

Första mästerverket :-)

Nu har Liten varit här ute i fyra månader och några dagar. Det är så mycket som är för första gången, både för Liten och för mig. Att det är så för henom känns ju självklart men jag hade inte förväntat mig att det skulle kännas så för mig. Första gången jag skulle åka nedför en rulltrappa med Liten i sjal så visste jag inte hur jag skulle göra! Det kändes så vanskligt att kliva på en rörlig trappa när jag inte riktigt såg min fot pga sjalen och jag insåg att jag stod där och försökte beräkna hur jag skulle ha tyngdpunkten för att inte trilla. Det blev inget rulltrappeåk den dagen. Jag gick och letade reda på hissen istället för jag vågade inte chansa, var helt säker på att det skulle sluta med att jag tumlade nedför rulltrappan och skadade Liten. Och så har det fortsatt med tankar på hur man gör saker som tidigare har gått av bara farten. Knasigt men sant.
Andra första gången-saker är häftigare. Som första pussarna tillbaka och första jollrandet och alla de där sakerna som barn lär sig. Och idag har vi pysslade tillsammans för första gången. Vi ska nämligen på 1-årskalas och då passar det ju fint att rita ett grattiskort att sätta på paketet. Liten har helt klart inte fattat sambandet mellan kritan och de roliga strecken på pappret men det är spännande att hålla i saker så kritan dög bra ändå. Och rätt som det är blev där några streck! Glädjen över denna magi gjorde att hen släppte kritan och hojtandes viftade på armarna.  Pappret skrynklades även ihop några gånger och fick sig en drös bithål.
Personligt blev det i alla fall och så klart ett mästerverk i mina ögon :-)

En förklaring till den udda beskärningen av fotona: en del av mig vill överösa er med foton på Liten för hen är ju, för mig, världens finaste och roligaste och härligaste unge. Men samtidigt vill vi inte ladda upp en massa foton som för all framtid snurrar runt på nätet så vi har bestämt oss för att inte lägga ut foton på Liten varken på blogg eller fb.

torsdag 20 juli 2017

Ett uppdrag för udda strumpor


 Ni vet de där udda strumporna som blir liggandes i väntan på att få en kompis igen? Ibland (läs var femte år sisådär) går jag igenom påsen och inser att en stor del av strumporna där inte längre har någon like i strumplådan och alltså inte kommer att komma till nytta igen. Tidigare har jag slängt dem men i höstas kom jag på något nytt.

I takt med att min kropp förändrades under graviditeten så började jag uppleva jag plötsligt alla kuddar som monsterhöga. Även den minsta kudden fick min kropp att tro att den låg uppallad på en stor kuddhög och jag fick ont i nacke och rygg. Lägg till detta att jag som är van magsovare bara kunde ligga på rygg. Att sova utan någon kudde eller med en hopvikt handduk var inte heller så skönt. Efter några veckor insåg jag att det jag behövde var en kudde som stöttade upp endast under nacken och det är här strumporna kommer in i bilden för de har perfekt storlek! Jag sorterade upp dem i fallande storlek och började med att trä den näst minsta över den minsta och sedan fortsatte jag så tills jag hade en storlek som passade min nacke. Som yttersta strumpa tog jag en mjuk ullstrumpa.
När Liten var född så kunde jag börja sova på en liten kudde igen men innan strumpkudden hann gå i soporna så hittade jag ett nytt användningsområde för den, som bröstkudde! När jag ligger på sidan och ammar Liten så pekar gärna bröstvårtan lite för mycket nedåt men med denna strumpkudde under bröstet så går vi till en vinkel som fungerar för oss båda och det utan att jag måste ligga och hålla uppe bröstet.Vardagslyx!

onsdag 5 juli 2017

Att sy i trikå..?!?


Ibland känns det som om saker buffar en till att göra något man tänkt sig göra men inte fått ändan ur. Eller så är det för att man väljer att tolka saker som den där välbehövliga sparken. Hur som så har jag ett gäng mjuka trikåkläder som jag skulle vilja sy något till Liten av. Har inte sytt något klädesplagg sedan högstadiets syslöjd och har aldrig sytt i trikå så motståndet finns där. Förra månaden var temat för Monthly Maker återbruk och jag fick tips på var en kan hitta lätta mönster, tog fram ett linne och testade att sy lite i det, gjorde en skallra som en första övning (hann dock inte blogga om den på junitemat men det kommer).

Och vad kommer sedan som julitema...

"något jag aldrig testat"  

Och det var väl fasen om det inte ska bli ett par byxor till Liten denna månad. Men jag behöver er hjälp!

Jag har en vanlig symaskin, ingen sådan där overlock och har nyligen fått lära mig att när man syr i trikå så ska man använda den där zigzagen som syr tre stygn åt varje håll. Har som sagt testat och upplever att det gör att tyget behåller sin elasticitet men bara om jag inte håller tyget spänt. Men hur får man styr på tyget utan att dra lite i det? Det syns inte jättebra på bilden ovan men kanten viker hela tiden in sig och vill gärna gå in så under pressfoten, hur undviker jag det? Och hur ska jag komma igång igen när jag har vänt i ett hörn om jag inte kan hjälpa till lite genom att dra tyget bakåt?

Ni hör, hur många frågor som helst och fler lär väl tillkomma när jag väl försöker mig på de där byxorna så släng gärna med alla era tips så kan jag titta tillbaks här när jag kör fast.