onsdag 26 april 2017

Önskelista (eller brist därpå)


Nu när rs-viruset verkar ha klingat av så har vi börjat välkomna familj och vänner för att träffa Liten. Detta besökspåsläpp har gjort att vi flera gånger fått frågan om vad man kan köpa till Liten. Än uttrycker hen är ju inga egna önskemål i detta och vi föräldrar ser just nu inte något behov av varken kläder eller prylar. Liten kör oftast blöjmodet och har därutöver loppisköpta eller ärvda kläder. Känns skönt både utifrån minskad miljöpåverkan och utifrån att gifter i kläderna är urtvättade långt innan kläderna når Litens hud. I linje med miljötänket så har vi även valt  bort plastleksaker, tänker att vi ska satsa på tyg och trä (bortsett från ärvt lego, lego är för coolt för att avstå). Men inte heller leksaker önskar vi oss för Litens del då hen ännu inte visat intresse för de saker som redan finns här.

Vi funderar av och till på att skaffa ett bankkonto i Litens namn och säga att om man vill kan man sätta in en slant där inför framtida inköp men vi vet inte om det är en bra idé. Det känns liksom fräckt på ett dåligt sätt. Likaså har vi funderat på att önska att presentpengar går in till något konto för barn som inte föds in i den grundtrygghet som Liten gör men även det känns inte helt bra, kan vi verkligen välja att ge bort Litens presenter sådär? Kanske önska personliga presentkort med aktiviteter som kan lösas in när Liten är lite mer med? Typ "Den här boken ska jag läsa för dig" eller "En timme i lekparken". Vi vet inte riktigt och tar gärna emot tankar och idéer.

Och om man väljer att köpa något så blir vi väldigt glada för om Liten får vara en människa och slipper bli nischad som pojke/flicka genom kläder och leksaker. Det kommer hen få hantera tids nog, det behöver vi inte börja med redan nu. "Ge ditt barn tusen möjligheter istället för två" som det pratas om. Och, när jag ändå skriver om kön, om det skulle bli så att Liten inte känner sig som det kön som kroppen angett så hoppas jag att vi som föräldrar är tillräckligt uppmärksamma för att se det. Och att familj vänner inte är rädda för att påtala det om vi skulle missa.


Åter till prylar så var det en sak som jag ganska snabbt insåg att vi behövde mer av här hemma, saker att fästa blicken på. Samtidigt vill vi inte ha fler prylar så jag löste det genom att hänga  upp tre smycken i gardinstången i vardagsrummet.

Och nu när temat på Monthly Makers är djur så passade jag på att göra en _väldigt_ enkel rad med vimplar. Enkelheten till trots så kan jag lova att när man spenderar den mesta tiden med att vara en ko så känns det otroligt lyxigt bara att få välja ut clipartbilder, skriva ut dem och klistra upp dem på ett snöre. 

Nu är det ju inte så att all denna njutning skedde i följd utan det här projektet har löpt över två veckor då jag tar mig en liten stund här och en liten stund där mellan sömn, egen mat och amning. Det är Litens fascination för mumintyget som fick mig att vilja göra något mer blickfång i svartvitt. Jag funderade på att sy något (hur många månader hade inte det tagit?) men landade i att pappersutskrifter är precis så där tillfälligt som jag vill att det ska vara. När Liten tröttnat på dem så kan de användas som kladdpapper. Om inget besökande barn vill färglägga dem förstås. Men först ska de upp på väggen, ett projekt som plötsligt består av tusen delprojekt som antagligen kommer att behöva göras pö om pö; leta fram betongspik, mäta upp längden på snöret, mäta upp motsvarande på väggen, hitta ett tillfälle där Liten varken sover eller äter utan att det fungerar att hamra, leta fram vimplarna och fästa snöret i krokarna. Får se hur lång tid allt det tar... :-)

2 kommentarer:

  1. Så många kloka tankar du har. Grattis till lilla hen. Ha en fin dag Kram Pernilla

    SvaraRadera

Lämna gärna ett avtryck.