Adventskalender - tjugotredje december

"Jätteschyst att ni ställer upp idag också" säger pappa och nickar till den något förminskade skallgångskedjan där de står och huttrar vid stadens julgran.
"Vi kan leta några timmar, sedan måste vi gå." säger en kvinna. Hon slår ut med armarna och förklarar att hon har lite att stå i inför julafton. Ett tjut överröstar pappas tack.
"Det blir ingen jul om inte Hejkon Bacon kommer tillbaks" ylar Alice och sparkar mot granen.
"Idag hittar vi henne säkert och då får du sätta på henne den här" säger grannen och visar Alice en liten sele, "den kan hon inte rymma från."
"Det är ditt fel att hon kunde rymma" vrålar Alice, "om du inte hade lånat ut ditt dumma koppel så hade hon varit hemma hela tiden."
"Alice!" ryter pappa och nickar ett ursäkta till grannen som rycker på axlarna.
"Jag tänker gå till polisen" deklarerar Alice. Pontus skyndar sig att säga att han kan följa med henne så kan de andra börja leta, det är nog varmt och skönt inne på polisstationen tänker han. Gruppmedlemmarna börjar röra på sig och spridda rop hörs.

Hos polisen är det inte bara varmt, de får varm choklad också. Alice berättar om Hejkon Bacon och ritar henne så att polisen kan efterlysa grisen. Polisen ställer frågor och skriver i sitt block, säger att Alice teckning kommer att sättas på stora anslagstavlan så att alla poliser kan se den och så ska det ropas ut i polisradion.
"Och på tv också" säger Alice men det kan polisen inte bestämma. Sedan måste polisen gå och ta hand om bovar och då måste Alice och Pontus också gå.

En efter en droppar skallgångskedjan av, tillslut säger pappa att nu måste faktiskt de också gå hem fast de inte vill. Alice sparkar på varenda sten hon hittar och väser alla fula ord som hon kan men pappa skäller inte på henne, han bara stampar med fötterna och slår armarna om sig själv.

”Jag vet” utbrister Alice just som hon ska sova och så far hon upp och börjar plocka fram sina pysselsaker, ”det är klart att hon inte kommer hem när hon inte har någon julklapp” och så sätter hon saxen i det röda tyget.
”Får jag ta lite papper av dig?” frågar Pontus.

”Ska du också göra en julklapp till Hejkon Bacon? Vad bra!” Alice sträcker fram en bunt färgglada papper. ”Vill du ha en sax också?” och det vill Pontus men inte för att göra en julklapp utan för att han har fått en jättebra idé. Typ världens bästa idé. Han stänger in sig på rummet och krafsarr ned ett meddelande på lapparna. ”Ska bara ut en stund” ropar han och smiter ut innan pappa hinner säga att det är för sent.

Med klistriga kalla fingrar traskar Pontus nöjt hem, det finns nog inte en lyktstople som inte har en färgglad lapp på sig. Nu är det bara att vänta tänker han när han kryper upp i sin säng. Och vänta får han, så länge att han somnar till men mobilens vibrerande mot nattduksbordet väcker honom och han famlar efter den. ”Hallå” mumlar han, ”kommer direkt” ropar han medan han springer mot hallen. Jackan stänger han på väg ned för trappen och så springer han på de natthala gatorna till adressen han har fått.  Och där är Hejkon Bacon. Och remsor av julklappspapper överallt.

”Den är totalt vild, har försökt smita ända sedan vi hittade den i vedboden, ville ju ta in lite ved så den hann torka tills imorgon. Kolla hur här ser ut, alla paket har den haft sönder och en massa andra saker.” suckar kvinnan som har ringt till Pontus. ”Hade jag inte sett din lapp när jag gick ut med soporna så hade jag slängt ut kräket för länge sen.” Pontus tackar och lovar att pappa ska komma över imorgon och betala för allt. Sedan ropar han på Hejkon Bacon att det är dags att gå hem.  Han öppnar famnen när grisen kommer rusande men far bakåt och slår huvudet i dörren när Hejkon Bacon knuffar till honom.

”Aj” skriker Pontus när Hejkon Bacon biter honom, ”vad håller du på med?

”Hellre fryser jag ihjäl än bor hos kannibaler” grymtar Hejkon Bacon och hugger efter Pontus.

”Och dig har vi letat efter, och Alice har gjort en julklapp. Nu går jag hem till henne och säga att du har blivit helt galen. Då kanske hon ändå vill göra julskinka av dig” fräser Pontus, ”fast hon har ju sagt att hon aldrig ska äta kött mer och fått både mig och pappa att lova detsamma. Till ingen nytta.”  Han

Hejkon Bacon stannar upp, hörde hon rätt? Alice ska inte äta upp henne. Inte Pontus och pappa heller. Och hon ska få en julklapp av Alice. Sakta trippar hon mot Pontus, han luras väl inte?

”Du får bara följa med om du lovar att inte bitas igen” säger Pontus och drar undan handen som Hejkon Bacon nosar på. Hejkon Bacon nickar, om inte familjen tänker äta henne så ska hon inte äta dem.  ”Kom så bär jag dig” säger Pontus och då kryper Hejkon Bacon upp i hans famn.

”Glöm inte att din pappa ska komma hit imorgon” ropar kvinnan efter dem.

”Det är så sent så Alice sover nog nu så det är bäst att du sover i mitt rum i natt.” säger Pontus medan han stapplar hemåt, ”Annars blir hon ledsen om du ser hennes julklapp innan hon har hunnit slå in den” lägger han till när Hejkon Bacon börjar skaka på huvudet. Då nickar Hejkon Bacon. ”Och vet du vad?” säger Pontus och ler, ”imorgon bitti kan jag knyta en rosett runt halsen på dig och så kan du springa in till Alice, det kan liksom vara din julklapp till henne att du kom tillbaks.” Hejkon Bacon nickar så att Pontus nästan tappar henne.  Under fniss och nöffande fortsätter de hemåt.