torsdag 11 december 2014

Adventskalender - elfte december



”En sockerbagare här bor i staden, han bakar kakor mest hela dagen” trallar Alice när hon kommer hem från skolan. ”Idag ska vi baka pepparkaksgrisar och du måste hjälpa mig” ropar hon när Hejkon Bacon kommer för att se om hon har något gott med sig hem. ”Vi ska baka stora, vi ska baka små” sjunger hon och slänger in ryggsäcken i hörnet. ”Vet du, sockerbagaren bakar faktiskt också grisar!”
Fler grisar! Det gillar Hejkon Bacon. Grisar är nog det allra viktigaste djuret för människor, utan grisar blir det nog ingen jul alls.
”Är du snäller så kan du få, men är du stygger så får du gå.” nynnar Alice när hon drar av plasten från en brun deg som luktar lite som det orangea klotet. ”Visst är du snäller?” frågar hon Hejkon Bacon som nickar utan att släppa det bruna med blicken. ”Det är jag också” säger Alice så vi ska båda få” och så bryter hon av en stor degbit som hon stoppar i sin mun och sträcker sen fram en bit till Hejkon Bacon. Hejkon Bacon slukar biten. ”Mer, mer” grymtar hon men Alice tar fram en kavel och börjar rulla den över degen som blir alldeles platt. Och sen börjar hon ta ut olika djur som hon lägger på en plåt. Mest grisar men lite bockar också. Och så några människor. Kakorna åker in i ugnen och nästan lika snabbt ut igen. Ibland tappar Alice lite deg och då hjälper Hejkon Bacon till att städa. ”Jag är snäller så jag kan kan få” sjunger hon.

När Alice har gjort massor med grisar, bockar och människor så är det fortfarande massor med deg kvar. Då tappar Alice en stor bit på golvet och en stor bit i sin egen mun, sen är de klara!

”Nu vill jag inte baka förrän nästa jul” utbrister Alice när hon hänger av sig förklädet. ”Kom ska jag visa dig mitt lusselinne.” Hon torkar av händerna på en handduk och torkar av Hejkon Bacon om munnen, ”Min lilla pepparkakegris” säger hon och ger Hejkon Bacon en puss.

Alice berättar om att de ska lussa imorgon i skolan. En lucia med en massa ljus ska de ha och sen en massa tärnor, som Alice, och så stjärngossar och tomtar. Hejkon Bacon tycker att Alices lusselinne är lite tråkigt, som en vit klänning, men sen visar Alice en masas glitter som hon ska ha i håret och runt magen. Då vill Hejkon Bacon också lussa och hon försöker kliva in i glittret.
”Nej! Trassla inte till det” säger Alice och drar undan glittret. Hejkon Bacon tjuter till och nafsar efter glittret och då skrattar Alice. ”Vill du också vara tärna?” frågar Alice och Hejkon Bacon nickar. Men Alice ger henne inte något glitter, ”Du är ju en gris, en pepparkakegris. Vet du att det finns en sång om dig?” Nu skakar Hejkon Bacon på huvudet och buffar på Alice för att hon ska sjunga Hejkon Bacons sång. Och så börjar Alice sjunga om folk från Pepparkakeland. Där vill Hejkon Bacon bo! Tänk att få äta pepparkaksdeg hela dagarna. ”Men tomten och bocken vi lämnat vid vår spis,
de ville inte resa från vår pepparkakegris.” sjunger Alice och då tjuter Hekon Bacon till igen. Vilken dum sång! Hejkon Bacon vill absolut inte vara pepparkakegris om hon måste stanna hemma hela tiden. Hon går och lägger sig på sin filt och struntar i Alice fast Alice försöker sjunga andra sånger för henne.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna ett avtryck.