söndag 15 december 2013

Fjortonde december


”Du Lukas, det var allt en bra idé du hade att ni skulle följa med hit efter lussefirande på din skola igår.” säger Anders och njuter redan av att få ro om barnbarnen en hel dag. ”Vad vill ni göra idag? Vi kan baka.”
”Jaaaa, kaka” skrattar Nina men Lukas skakar på huvudet.
”Snälla morfar, kan du inte berätta om när Oskar byggde fabriken?” säger han och lägger huvudet på sned sådär som han hade hört morfar säga till mamma att han smälte av. Lukas förstod inte riktigt vad det betydde men att det var något bra det förstod han. ”Visst vill du också höra mormor?”
”Ja den var längesedan vi fick lyssna till.” säger Eva samtidigt som hon föser in dem i vardagsrummet och upp i soffan. ”Men vänta jag ska bara lägga mandlarna i blöt inför morgondagen, ni kommer väl ihåg att vi ska göra julgodis då?”
”Jaaaaa” skriker Lukas.
”Nina meeeed” skriker hon och börjar hoppa i soffan.
”Det där med fabriken var ju en ganska lustig om än sorglig historia.” säger Anders och drar lite lätt i skägget medan han lyssnar till hur hon styr i köket. De ska visst prova något nytt i år, något raw eller vad det nu var det heter. Eva kommer tillbaks och tränger sig ned i soffan. Nina tar ett sista skutt och landar i mormors knä.
”Nu kan du börja morfar.” säger Lukas och fokuserar honom med blicken.
”För många många år sedan…”
”Fanns dinosaurier då?” frågar Lukas för de håller precis på och läser om dinosaurier i skolan.
”Nej, inte så länge sedan.” skrattar Anders. ”För många många år sedan, men inte så många många många år sedan så att dinosaurierna fanns… Oskar behövde expandera men marken var dyr och ekonomi inte så god. Hm, jag har faktiskt aldrig funderat på varför ekonomin var dålig, det är ju inte direkt så att vi är konkurrensutsatta. Men han var ju inte så slängd i att hushålla med pengarna har jag förstått och…”
”Morfar!”
”Oj, förlåt jag tappade visst tråden. Var var jag någonstans?”
”Marken var dyr.” ”Dinosaurierna fanns inte längre” säger Eva och Lukas i munnen på varandra.
”Jo, marken var dyr så när han en dag fick erbjudande om en ganska rejäl markbit till ett överkomligt pris så slog han till utan att fråga något. Snacka om att han måste ha blivit lång i ansiktet när han kom dit. För de pengar som han la på att transportera byggmaterialet hade han kunnat köpa en fin bit mark närmare civilisationen. Och den löpande kostnaden för att värma upp allt. Genom året har vi försökt med solenergi, vindenergi, vågenergi men inget har fungerat. Jag själv trodde verkligen på vindenergin men…”
”Berätta om djuren morfar! Berätta om djuren!” säger Lukas.
”Jag håller med Lukas” säger Eva, också vis av långrandiga tekniska utläggningar.
”Djuren ja…” skrattar Anders ”var ska jag börja?”
”Späckhuggarna morfar, späckhuggarna! Hur de fick loss bojarna till vågkraftverken och smashade dem till varandra med stjärtfenan. Åh, det hade jag velat se…” suckar Lukas.
”Ja du, det var onekligen en rolig syn. Inte så vidare bra energimässigt men roligt att titta på det var det allt.” skrockar Anders.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna ett avtryck.