onsdag 18 december 2013

Artonde december




”Hur f-n kan sjuåringar komma på att stoppa nåns mössa i toaletten och spola. För att sen hota med att spola igen när ungen ska plocka upp sin mössa.” Saliv sprutar från Stella när hon återberättar vad de har fått höra på det extrainsatta föräldramötet.
”Men det är ändå bra att lärarna reagerade så snabbt, att de inte väntade tills efter jullovet.” säger hennes sambo och lutar sig mot garderoben.
”Snabbt nog hade varit att trycka ned de jävla ungarna i toaletten när de kom på dem! Och deras föräldrar också, för nånstans måste de ju ha lärt sig att det är ok att trakassera folk. ”
”Mamma!” Fyra par ögon vänds mot Lukas utan att riktigt vilja ta in att han står i den halvöppna dörren in till sovrummet istället för att sitta framför tv som tillsammans med avståndet mellan rummen skulle hindra honom och Nina från att höra de vuxnas samtal. ”Vuxna får inte heller mobbas. Vet du inte det?”
”Det vet din mamma helt säkert, hon är bara arg just nu.” säger Eva efter en blick på sin dotter som ser ut som om hon imiterar en fisk, en fisk med utstående ögon.
 ”Vad gör Nina?” frågar pappan.
”Hon har somnat. Fast du skrek så mycket mamma…”
”Förlåt Lukas.” säger hans mamma och känner sig som hon hoppas att barnen som spolade ned mössan kände sig när de blev påkomna. ”Vill du vara med och prata? Det är ju ändå din klass det gäller.” Lukas nickar allvarligt och tillsammans går de ut i köket.
”Berätta Lukas” säger Eva, ”har du märkt att de har varit dumma mot Olle?”
”Lite, de brukade alltid skrika till honom på rasterna när han ville vara med och leka. ”
 ”Vad gjorde ni andra då?”  Lukas skruvar på sig och flackar lite med blicken. ”Ingen kommer bli arg på dig Lukas” säger hon och spänner blicken i sin dotter som är på väg att säga något.
”Ibland gick jag och lekte med Olle istället så att han inte skulle bli ledsen. Men ibland…  när vi hade jätteroligt… då stängde jag öronen för jag ville fortsätta att leka.”  Han håller blicken ned i bordet och sväljer hårt.
”Det är jättebra att du lekte med Olle ibland när andra var dumma mot honom.” säger Eva. ”Och nu när lärarna vet om vad som har hänt kanske du kan säga till dem om någon är dum mot Olle. Eller mot någon annan.” Lukas lyfter blicken och han och Eva tittar på varandra under tystnad. Sakta nickar han.
”Det är bra Lukas” utbrister Anders. ”Det är viktigt att man ställer upp för varandra. För många år sedan fick jag reda på att en av mina anställda blev mobbad. Jag tog ett snack med mobbarna, de fick välja mellan att säga upp sig eller bli polisanmäld. Det var i mitten av december, ja faktiskt den här tiden på året och trots att jag visste att jag gjorde rätt så var jag rädd för att stå utan personal.”
”Men nästa morgon stod en hel hord med arbetssökande för ryktet om ditt rådiga ingripande hade spritt sig” säger fyra röster i kör och så börjar de skratta.
”Ja, jag kanske har berättat det förut…men det är viktigt” mumlar Anders.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna ett avtryck.