tisdag 28 februari 2012

Ja må jag leva i dagarna fyra


I söndags fyllde jag år så i lördags satte den årliga födelsedagsstädningen igång. Jag vet inte om det är åldern eller bara tur som gjorde att jag i år faktiskt hade hunnit både dammsuga det sista och duscha när lunchsällskapet kom. Förra året fick brorsan med familj stanna i hallen medan jag dammsög lägenheten och sedan känna sig som hemma medan jag duschade av mig. I år behövde de bara vänta lite på maten.

Lördag kväll spenderades framför filmen ”Robotar” som jag hade fått lånat av snälla grannar. Till detta avnjöts en annan grannes goda bröd. När jag bara skulle kolla en grej till på datorn innan jag gick och la mig, tog ungefär en timme, så hann klockan passera midnatt och pigga kollegor peta in de första grattishälsningarna på fb. Lite egokick är det allt med söta grattishälsningar i mängd sådär även om jag vet att fb påminner.

Födelsedagen inleddes med en lyxig frukost och jag kände mig som värsta yrkesbloggerskan när jag glatt fotade den. Fast jag har ju ingen såndär fräck mobil så det räknas nog inte...Och så ska kanske maten fotas innan man har provsmakat men det såg så gott ut...

Varm chilichoklad i min "fjärilsmugg" som jag kallade den när jag var lite, och god smoothie kom först. Sedan kom pannkakor. 

Mätt och glad och bara lite tidsoptimist så gjorde jag färdigt kakorna. Tre saker lärde jag mig;
1) Smält choklad som man brer på en fryst kaka fryser snabbt och då är det dumt att ha dumpat allt i mitten med tanken att breda ut det sen.

2) När man gör kakmonster så gör man klart dem direkt och inte låter bollarna ligga och bli hårda i kylen innan man ska montera det hela. Om inte ögonen poppade ut så gick käken ur led. Det är ett hårt liv att vara kakmonster hos Katarina.
3) Cookies som inte blev hyfsat hårda är svåra att stoppa in i kakmonstermunnar. Tur att det finns köpekakor...


Till lunch dök så en förskrämd brorson upp tillsammans med sina föräldrar. Paketet han höll i famnen ville han inte lämna över för då var han ju tvungen att närma sig mig. Efter en stund hade han slappnat av såpass att han på uppmaning av sina föräldrar skulle bjuda även mig på vatten. Full fart in till mig i köket men tvärnit dryga metern från mig. Det riktigt syntes hur han funderade på hur han skulle göra när den framräckta muggen inte nådde ändra fram till mig. Ett nöjd leende blommande ut samtidigt som han kastade, tack och lov den droppsäkra pipmuggen, till mig. Vilken tur att han inte har börjat med vanliga glas!

Efter maten hade vi ett litet träningspass ute i solen för jo, det är träning att krypa genom lekparkstunnlar och klättra under alldeles för låga pinnar. Särskilt när man samtidigt ska hugga tag i en liten som helt utan självbevarelsedrift vill hoppa ned i ett hål även om det är några meter över marken. Efter träningspasset satt det fint med fika tillsammans med ytterliga några trevliga typer. Brödet från Tommys recept blev populärt som vanligt så här kommer receptet:

Ger 2 limpor
1 liter fil
3,75 dl vetemjöl
2 dl grovt rågmjöl
1, 25 dl grahamsmjöl
2,25 dl rågkross
1 dl vetekli
1,5 msk bikarbonat
1,5 msk brödkryddor
2 dl sirap
smör och något att bröa formen med



Blanda allt i en bunke. Smöra och bröa, gärna med sesamfrön eller annat gott, två limpformar och häll i smeten. Grädda ca 1,5 timmar i 170ºC. Lägg över en bit folie om brödet börjar bli för mörkt. Njut!

En nöjd Katarina somnade gott på kvällen. Dagen därpå kom Tommy på att han hade glömt ge mig min present, utöver frukosten då. Jag har lånat en jättebra skrivarbok av honom ”Att skriva romaren och noveller” av Las Åke Augustsson men nu lånar jag den inte längre för nu är den min!

Även idag fick jag en present, hämtade ut ett paket från vännen i Sydafrika, och har sedan lyssnat på Zahara. Lyssna och njut!

Och idag har jag också fått respons av den andra kursaren och jobbat rejält med min text. Jag har ändrat från mycket återberättande till mer dialog och nyss ritade jag upp upp lägenheten de bor i samt började skissa på hur huvudpersonerna ser ut vilket förhoppningsvis gör det lättare att få in person- och miljöbeskrivningar. Väntar nu endast på respons från kursansvarig för vi kom överens om att det är hon som hädanefter kommenterar mina texter fast jag blir kvar i samma grupp som tidigare. Det känns som en ok lösning även om det fortfarande är kännbart att förlora röster från två kursare när dessa hoppade av. Får väl kompensera genom att lämna ut min text till andra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna ett avtryck.