tisdag 21 februari 2017

Tavelram på rulle och svordomar


Första februari flyttade vi ifrån våra 25 kvm till betydligt större. Vi tog även hit det som hade stått i magasin så veckorna har varit fulla av uppackande och sorterande. Och möbelletande! För några av våra möbler fick återgå till loppis då de var inhandlade för att passa perfekt utrymmesmässigt i förra lägenheten men inte alls skulle fylla någon bra funktion i den nya. Tyvärr har vi inte lyxen att bo nästan granne med en loppis här så det har blivit en hel del tittande på fb-grupper, bortskänkes.se, bjussa.se samt blocket men där har det hittats grejer. Och en dag hade jag vägarna förbi den där loppisen som jag bodde så nära förut och då följde det med två vägghyllor hem men fungerade bra som de var så dem pratar vi inte mer om idag utan dem får ni se någon annan gång. För idag ska det handla om Monthly Makers februaritema som är just loppis och då är ju fokus mer på skapande än på loppisfynd tänker jag.

Det var faktiskt köksväggen som bidrog till mitt fixande denna gång. Jag har ingen aning om vad som har varit monterat här men vackert var det inte.
Ganska snabbt skruvade jag i en krok och satte upp väggkalendern för att dölja i alla fall några av hålen men sedan kom jag på att jag hade ett halvt bakstycke från en 60-bokhylla. Det blev över just en februaridag för två år sedan och de delar som användes av den då loppisfyndande bokhyllan visades upp just i Monthly Makers på temat återbruk. Och nu används den sista delen på temat lopps, snacka om sluten cirkel.

Två av de befintliga hålen fick bestämma placering av både bakstycket och kalendern, allt för att täcka över så många hål som möjligt. Och äntligen använde jag den där ram-på-rulle-tejpen som jag köpte för massor med år sedan och som sedan dess har väntat på den perfekta användningen. Det går bättre och bättre att använda det jag har, att strunta i om det jag gör kommer att komma till användning i år och dag utan istället fokusera på vad som fungerar nu.

Ganska snabbt insåg jag att det hade varit mycket enklare att jobba med bakstycket plant liggandes istället för uppsatt, tyngdkraften samarbetade liksom inte riktigt med mig och envisades med att saker som jag la ifrån mig inom räckhåll ovanpå dörren inte skulle ligga kvar där utan ligga på golvet. Men då hade jag fått vänta på att sätta upp det tills DenDär kom hem och jag ville nu, nu, NU så jag försökte komma ihåg att andas medans jag svor ve och förbannelse över saker och ting. Den rastlösheten är inte en jättebra grund när man ska vara noggrann, det vet jag och ändå så fortsatte jag.

Dessutom hade det varit mycket enklare om min hjärna inte hade känts så blank utan aktiverat de där kunskaperna om geometri som för ett antal år sedan kändes som en kunskap lika självklar som att stå och gå. Nu fick jag klura på hur många grader det är totalt på vinklarna i en rätvinklig triangel för att komma fram till att två av hörnen på gradskivan hade precis rätt vinkel för att beskära tejpen i ramens hörn. Fast inte hjälpte det när jag sedan ritade strecket åt fel håll... Ibland känner man sig helt dum i huvudet. Tur i alla fall att jag tog mig tid att leta upp den icke vattenfasta pennan och inte använde den permanenta som var den första jag hittade. (Detta ständiga letande i en ny bostad med ny ordning på grejerna...)
Sedan blev det en liten glipa i alla fall för tejpen är lätt töjbar och det tillsammans med den redan trilskandes tyngdkraften ställde till det så här när det handlade om ett nedre hörn. Men jag bestämde mig för att den går att leva med. För att inte upprepa samma sak på högra hörnet så överkompenserade jag.
Åt fel håll! Och det här känner jag att jag kommer att störa mig på men till slut tog hjärnan in att det inte var läge att fortsätta fixa, svära och andas utan att det får vara så här ett tag.
För nu var det verkligen dags för en paus. Eller det hade varit dags för det redan innan jag började med ramen men man kan ju inte vara klok jämnt... Ett passande bild fick tjänstgöra som illustration av hur det kommer att bli. Sedan tänker vi att vi ska skriva ut och sätta upp egna foton allt utifrån årets gång.
Och den där koppen te satt fint vill jag lova.

Vill även passa på att säga tack för kommentarerna på min glittrande bajshög förra månaden. Då var vi mitt i packandet och flyttroddandet och det blev aldrig av att jag svarade där och då men jag läste och blev glad.

måndag 23 januari 2017

Sparkling poo (och en återblick)


Att ha en tändsticksask i badrummet är smidigt när man har förorenat luften och nu när det var tema kontraster i Monthly Makers så fick jag för mig att pynta den. Rosa var givet då det är den färgen som har blivit signaturfärg för badrumspynt. Det härstammar från när jag skulle göra en anslagstavla och köpte mig en billig canvas på loppisen. Dock visade den sig vara för stor så jag köpte en till och den där första blev liggandes i väntan på att återskänkas. En dag skojade vi om.att vi inte hade någon speciell färg i badrummet och då sprang jag in med canvasen och ställde den där. För vem känner sig inte sparkling när man sitter på toa? :-)
Så glitter var en annan given komponent till tändsticksaskspyntandet och eftersom den används till det den används till så fick det bli en bajshög. Vilket inte var det lättaste att rita insåg jag, mitt första försök såg ut som om en skumboll hade parat sig med en kondom...
Sedan letade jag i pappersinsamlingen efter en passande brun färg. Det blev ett recept på chokladkaka som fick bidra, logiskt på något vis...
Jag tyckte själva idén var rolig men redan innan den var klar så tyckte jag den bara kändes tråkig. DenDär tyckte dock att den var kul så nu ligger den glittriga bajshögen i badrummet och är redo för nästa luftförpestare.


Så här i backspegeln så kan jag konstatera att det är just sådana här småsaker som jag mest har ägnat mig åt det senaste. För början på 2016 var kämpig men på våren kändes det som det vände och jag hade en glad och kreativ period. Men sedan tog det liksom slut på orken och lusten, Men när jag sänkte ribban och bara gjorde just dessa små saker så glimmade den till igen och jag har haft kul.Så jag låter mig fortsätta så så länge det är det jag behöver.

I januari, på temat avtryck, funderade jag på hur jag skulle delta i Monthly Makers när jag fortfarande inte ville ha fler saker men tyckte att det ätbara tolkandet kändes så 2015... Och så köpte jag mig en kamel och blev bjuden på te i under stjärnorna i öknen medan jag funderade på vilka upplevelser som hade gjort avtryck i min själ. Och Kanel blev snabbt en älskad familjemedlem :-)
I februari tror jag att jag var den enda som tolkade temat "trä" som ett verb. Min spindel gör mig fortfarande glad. med sina färger och sitt skuggspel.
När temat i mars var miniatyrer så fick jag hjälp av David att göra en installation. Jag gillar att göra installationer, att leka med det jag har, förändra uttrycket,  intrycket.
Den leken har fortsatt, nu senast i lite modern tappning där David gjorde ett statement angående detta med att män faktiskt kan ta ansvar för sin kåthet och inte alls behöver objektifiera eller utnyttja kvinnor.

Jag bakade även kakor i miniformat. Det var så roligt så det kommer jag säkert göra om igen.


I april var det våren som gällde och jag uppfann ordet "nybladsgrönt" och fixade mig en liten lövslinga. Slingan blev liggandes ett tag och är nu demolerad då bladen inte höll ihop tillräckligt. Jag gillar fortfarande idén så det kan hända att den plockas upp igen till påsk.
Och lerfiguren som jag gjorde och sedan arbetade ihop igen, ja, den lever kvar inom mig. Manifesterad där och då och i den skål som jag sedan formade leran till. Den äter jag ofta min kefir ur och blir lika glad varje gång. Så nöjd!
Maj färg en grön månad med odling mm så det fick bli den färg som jag fokuserade på bland annat genom att ta morbida foton på min mixer där jag gjorde gröna drinkar. Mixern används flitigt men inte till gröna drinkar utan till mangosmothie med gurkmeja, spiskummin och ingefära. Sååå gott!

I juni, på temat växter, gjorde jag en kefirbur. Kefirburen används fortfarande men numera åt både kefir och annat och kefiren har en handduk runt sig för nätet var inte.tillräckligt tätt när vi fick en invasion av blomflugor. Kanske minns ni att de där blommorna som jag hade köpt för att pynta kefirburen med nästan blev liggandes oanvända, i väntan på det perfekta projektet? Men efter en mental uppläxning av mig själv så använde jag dem och det är tur för de gör mig fortfarande så glad! Ett extra plus för at jag efter det har börjat använda saker som jag tidigare sparat och sparat.
 För övrigt älskar jag att göra sådana här grejer, både klur och fysiskt och så något som gör att vardagen funkar bättre. För jag är en vardagssucker. Märker det mycket när jag reser, jag kan gilla.att göra rundresor men mest av allt vill jag bo, lära känna folk och ha en vardag under en längre tid. Och sedan är det så hemma.så jag inte.riktigt vill lämna. Finns så många platser och personer jag skulle vilja bo, vid. Lyxproblem.


I juli provade jag raukubränning och lät kameran ligga för att helt kunna fokusera på den magiska upplevelsen. Slutresultat blev en sagolik beskrivning och ännu en vardagsgrej som gör mig glad varje dag.
Även augusti resulterade i en vardasgpryl när jag använde temat "pärlor, som en spark i baken för att äntligen sy den där påsen till mina boots in a bag. Och tyget ger mig fortfarande, om man tänker bort loggan, stjärnhimmelskänsla. Det är helt klart något särskilt med stjärnklara nätter.

Sedan däckade jag en månad och tillsammans med allt annat så tog orken och kreativiteten liksom slut. I september ville jag använda temat "bokstäver och ord" till att göra ett grattiskort till min pappa. Det var motigt och jag blev missnöjd, förutom med stjärnorna, men pappa blev glad.
I oktober gjorde jag lite installationer av söta små lamm som jag hade sparat när jag rensade ut bland gamla leksaker hos mina föräldrar. Lammen är kvar och de gjorde sig jättefint vid en vit elektrisk ljusstake under advent. Oktober var även månaden när jag insåg att den där glädjen i att skapa tittade fram igen när jag sänkte ribban.

I november tog jag till en nödlösning, eller så var det där där ribbsänkandet, när jag tolkade temat "metall" genom att piffa befintliga ljus med metallskimrande vaxfolie. När vi tände det andra ljuset, en julgranskula, så visade det sig att det blev så mycket häftigare än jag hade kunnat tro.
I december var det ju jultema hela månaden lång men för mig var det en månad med många tankar och lite skapande. Funderingar på varför vi polariserar världen som vi gör, vad jag kan göra för att inte bidra till det utan bidra till ett samhälle som är som jag vill ha det. För bidrar gör vi, antingen genom att handla eller genom att avstå från att handla.

Jag gjorde i alla fall ett busigt paket som mottagna modigt utforskade



lördag 21 januari 2017

Titta, leran innehöll en kamel...


Med bara några minuter kvar av kermiktillfället så satt jag och lekte med min lerklump, klämde den mellan fingrarna och upptäckte kamelpucklar. Så medan de andra började avsluta så knåpade jag ihop en kamel. Men med benen ditsatta så var det något som kändes fel och jag kletade ned min mobil med lera för att kunna söka fram en bild. Insåg då att kameler har rumpor! Så en sådan fick jag snabbt sätta på men jag hann inte flytta bak bakbenen. Men jag gillar den ändå! Den brändes helt utan glasyr och leran har chamotte i sig, bitar av redan bränd lera, så kamelen är härligt skrovlig.

måndag 16 januari 2017

Konst

David tröttnade på sin banderoll med Mr Universe 1504. Istället satsar han på mer modern konst. David vill på detta sätt belysa att det är möjligt att ta ansvar för sin kåthet, möjligt att vara kåt utan att objektifiera andra och ta sig friheter. Samtycke är sexigt. Och borde vara så jävla självklart.

torsdag 12 januari 2017

En födelsedagstårta extra allt

Så här i början på det nya året och inför alla kommande födelsedagar så är det väl bäst att visa upp bilder från när min kompis blev firad i oktober.

Jag var hos henne en helg och tanken var att det första kvällen skulle bli en överraskning i form av häng med mig och en annan av hennes vänner. En person som jag inte kände, bara hade sagt hej till i förbifarten men så där spontant tyckt om och därför kontaktat henne på fb för att se om vi skulle ordna något tillsammans. Nu kom överraskningen lite av sig pga sjukdom men vi hade kul när vi planerade och det var kul att äntligen få avslöja (i dörren på behörigt avstånd från förkylningsvirus) hur vi hade pratat ihop oss och planerat och nästan avslöjat oss för den gemensamma vännen då vi plötsligt visste saker om dennes helgplaner som vi faktiskt officiellt inte hade fått reda på.

Och lite snitslad bana blev det, den jag hade förberett och känt att där i det lilla och enkla så tittade den kreativa glädjen fram igen.
En tekula var den första ledtråden.
Marmelad den andra.

Och shortbread den sista.
Och sen återvände vi till lägenheten där jag hade dukat fram en massa gott för afternoon tea på tu man hand.

Dagen efter blev det tårta! För även födelsedagsfirarens son och jag hade planerat lite överraskning. Tårttillverkning! Vi utgick från köpemuffins. Jag hade planerat för fyllningen till kompisen och till mig, vi har lite olika uppfattning om vad som är gott. Efter att jag hade visat hur spritsen fungerade så satte hennes son igång att dekorera födelsedagsbarnets tårta. Superkul tyckte han att det var!
Och ännu roligare när han frågade sin mamma vad hon ville ha för godis och hon svarade allt.
Sonen hade fått bestämma vad vi skulle ha på och hans beställning löd "gott godis". Det lät klockrent i telefon men när jag sedan stod där i butiken så insåg jag att jag inte hade riktigt koll men det gick hem i alla fall. Han är inte så förtjust i grädde så han fyllde sin tårta med minimarshmallows som vi höll på plats med hjälp av tårtgelé.
Och så godis på toppen. Den ena råttan fick en extralång svans som sveper runt tårtan. Och så hade jag köpt lite kolaströssel som vi båda tyckte såg ut som råttbajs och det hade vi väldigt roligt åt.

Min tårta blev ett råtthål. Självklart med råttbajs :-)
Och hade inte födelsedagsbarnet vrålat "Jag är hungrig" från vardagsrummet och vi då hade kommit på att maten i ugnen faktiskt var klar, ja då hade vi nog stått och dekorerat i några timmar till för så kul hade vi det.

söndag 8 januari 2017

Det busiga paketet och andra julklappar


Den där förkylningen höll på att sätta stopp för julfirande på andra ställen än här hemma men så vände det och vi gjorde en galen turné, tre ställen på tre dagar. Phu... Härligt att vara på alla ställena men allt detta resande däremellan på så kort tid, det gör jag helst inte om.

Jag brukar ju ge bort upplevelser, ätbara saker eller egenhändigt skapade saker. I år så blev det väldigt lite av sådant, faktiskt bara en och det är den jag visade upp förberedelserna till här. Rim blev det i alla fall och nu får vi se om ni kan gissa vad jag gav bort :-)

Föräldrarna fick ett paket med rimmet som är överst på sidan. När jag slog in paketen så fick jag slut på julklappsetiketter men det var så roligt att göra egna så jag kanske inte köper in nya.

Till DenDär hade jag författat ett rim som sedan inte kom med i sin helhet.
Nu kan du hålla tassarna varma
även om du under promenaden behöver larma.
Och toppen går i samma färg men syns ändå
om ljuset dig till huvudet nå.


Till BrorsonBus skriver jag rim som gör det enklare att förstå vad det är i paketet, tänker att det får bli klurigare allt efter att han blir äldre.
Med den här kan du springa, cykla eller simma
och samtidigt filma i en timma.

BrorsonBus utropade "filma!", öppnade paketet och ägnade resten av dagen åt att springa runt med actionkameran (en enkel sådan). Det blev, precis som jag hade trott, en uppgradering av våra knasfoton och vi skrattade gott åt suddiga sekvenser och extrema närbilder. Återstår att se om han även kommer att filma så att man ser vad som händer :-)

Och vad var det då i de andras paket? Jo, föräldrarna fick reflexband med kardborrestängning då de inte gillar saker som sitter åt, att sätta runt armen eller benet. Köpa på Smart in the dark.

DenDär hade fått prova sina julklappar redan innan jul och tur var väl det för även om mössmodellen, också den från Smart in the dark, passade bra på Kanel så passade den inte alls på DenDär. Vantarna, med sådana där fingertoppar som gör att de fungerar på touchskärm, passade så bra så dem fick  han börja använda direkt. Fast vi gjorde upp att de skulle stoppas ned i ett paket så att han också fick något när vi delade ut julklapparna.
På självaste julafton fick han ändå en mössa. Den låg övergiven på mataffären då en söm hade missats. För nästan inga pengar alls och med en söm sydd här hemma så fick den krypa ned i ett paket och få följande rim:
En mössa du får ändå
så fluffig julefrid dig nå. 

För han har suktat efter min fluffiga tomteluva tidigare år, nu har han en egen. Om inte Kanel lägger beslag på den... Visst ser han ut att trivas?  Det är tur att han ställer upp som fotomodell,  varken DenDär eller jag är ju så pigga på det.

Föräldrarna fick även ett paket med det svårgissade rimmet
Du sa att ni en sådan borde ha
så här är en där materialet är bra.

Och det som var i bra material var en antihalkmatta till badrummet, en matta fri från ftalater. Jag tycker att det är en djungel att hitta vettig plast de gånger man behöver något men efter mycket letande på nätet så hittade jag denna till oss. Den är tillverkad av TPE, ett termoplastiskt gummi och det är något som, i alla fall i dagsläget, sägs vara bra ur miljösynpunkt. Och eftersom min pappa hade nämnt att de också borde ha en matta så blev det en till dem med.

På julturnéns sista anhalt delades det busiga paketet ut. Minns ni det?

Mottagarna fick vänta medan vi fixade det sista och sedan fick de order om att tvätta händerna innan de fick komma ut i köket. Först fick de läsa rimmet.

Vi vill med er umgås
medan vi smörjer våra krås.
Ni får bestämma varthän det bär,
två förslag kommer här:
En restaurang en regnskog har,
en annan är så mörk så man inte ser vad man tar.

Så var vill ni gå på äventyr?

Och sedan var de modiga och stoppade in händerna från varsitt håll.
Kladdigt var det i paketet...
Jag bara älskar samtalen med den här ungen, reflektionerna. När vi efter paketöppnandet pratade om paketets utseende så berättade jag att jag, mitt i paketskapandet, kom på att jag inte vet hur en regnskog ser ut. "Då fick du hitta på" säger ungen spontant  Och när jag beskrev Svartklubben,  restaurangen där man äter i totalt mörker,  så blundade ungen medan jag var den blinda som såg. Och så ledde jag henom till bordet,  drog ut stolen, serverade låtsasmat och hen,  ja hen åt med stor inlevelse. Och jag bara älskart. Efteråt bestämde hen sig för regnskog denna gång men sa att nästa gång (som i nästa julfirande) så kanske hen kommer att välja den mörka restaurangen. <3
Regnskog?  Med zoo-apor.







tisdag 3 januari 2017

En bra start

 Ibland känns livet som ett kinderägg, ni vet det där med tre saker i en. I mellandagarna var jag och hämtade min skål som jag hade gjort under en workshop i april, i höstas var jag i väg och glaserade den och nu var den bränd för andra gången och färdig att flytta hem till mig. När jag gick dit för att glasera var jag helt inne på rött men så såg jag ett färdigt alster i en färg som bara var den färgen som min skål skulle ha.
Handen upp alla som tycker den har en gröntonad nyans. Färgen heter tydligen "brun" men mig ger den känslan av mosstäckt mark och solljus som strilar ned genom skogens grönska. Och det passar ju bra eftersom det liksom är ett träd i skålen.

En annan bra start är att jag har gjort en stor sats av guldmüsli. Jag inspirerades av guldmjölken, växtmjölk med bland annat gurkmeja i, och gjorde mig en müsli. Den kanske ser lite tråkig ut men för att kunna variera mig så har jag mina blandade frön i en bytta för sig (hampa, hela linfrön, chiafrön och sesamfrön). Solrosfröna har jag i kylen så att de håller sig bättre.
Den tredje bra grejen är att jag  börjar komma igång med kefirätandet igen. Hade en dipp när det var tråkigt för att jag inte gillade att ha något till den, jag saknade frukten och fröna. Men denna guldmüsli är så smakrik så den och kefiren lyfter varandra. Och då fungerar det med frön och frukt också.

Guldmüsli
1 msk kokosolja/kokosfett (det i burk, inte det processade i silverfolie)
0,5 msk gurkmeja
0,5 msk ingefära i pulverform eller lite mer finhackad färsk
en nypa mald svartpeppar (jag vet inte om det stämmer men det ska hjälpa kroppen att ta upp de andra nyttigheterna)
havregryn

Smält kokosfettet på låg temperatur i en stekpanna eller vid gryta. Blanda i kryddorna och rör ut dem ordentligt. Pytsa i havregryn och rör tills det har sugit upp vätskan och blivit torrt. 

Låt svalna och häll sedan upp i en glasburk (plast lär ta både lukt och färg av gurkmejan). Blanda i frön när du äter den eller blanda direkt i burken.




lördag 31 december 2016

Nytt år och nya förhoppningar? Och en tankeväckande serie.


Nytt år och nya förhoppningar? Eller kanske samma gamla om en värld där vi får vara oss själva utan hat och krig? En som under 2016 har hjälpt mig att få upp ögonen för tankevurpor jag gör är Sophie Labelle som skapar serien Assigned Male. Och så här på årets sista dag har jag beställt böcker från henne. Hon håller till i Kanada så frakten är trist men just idag har hon rabatterat pris på böckerna som hon har gett ut under 2016. Målarboken finns på svenska, och då med lägre frakt, och helt utan frakt som engelsk pdf.

Ni kan handla Assigned Male på Etsy. Kika även gärna in på facebook eller på hennes hemsida.