måndag 27 mars 2017

Ett mörkt Stockholmstips


I början av året var jag på en osynlig utställning och jag vill verkligen rekommendera den. Eftersom den är häftigare ju mindre man vet om den så tänker jag inte berätta mer än att man får prova på hur det är att vara blind. Man bokar en tid för guidning men det finns grejer att prova före eller efter så se till att sätta av mer tid än själva guidningen.
Här står det nästan "Katarina". Jag blev så till mig av att förstå hur blindskriften på skrivmaskin fungerade så jag slog fel på sista "a" av bara farten. Att jag ropade "nej" i samma sekund som jag tryckte ned knapparna hjälpte ju inte.
En selfie :-)
Passar även på att rekommendera restaurangen Svartklubben, jag har varit där tidigare och kommer att återvända dit.


måndag 20 mars 2017

Ovala former i pysselhörnan

Geometri... Ja, det är temat för denna månad hos Monthly Makers. På sätt och vis inbegriper det allt tycker jag och jag har sett geometriska former både här och där. En morgon la jag märke till att solens intåg här skapar rätvinkliga trianglar på det frostbelagda taket. Jag gillar även att man ser den skarpa kanten mellan sol och skugga och vet var det kommer smälta härnäst. Och på väg hem en kväll var jag nära att trycka på bussens stoppknapp bara för att jag ville ut och fota en fasadbelysning... Men magens knorrande hejdade handen alldeles innan det hann plingas. Just det här med att ett tema skärpen/ställer om ens fokus mot omvärlden är något som jag saknar efter den fotoutmaning som jag deltog i under ett år och där varje vecka hade ett ord som skulle gestaltas. Jag har fått tips om att det finns liknande utmaningar så jag ska ta mig i kragen och leta upp en. Men nu åter till geometrin...
Förutom att se geometriska former överallt så har min hjärna snurrat formler från gymnasietiden. Konstigt att vissa sådan sitter när jag till förra månadens bidrag fick fundera ordentligt på vad vinkelsumman är i en triangel. Att radien gånger radien gånger pi ger arean på en cirkel kommer jag i alla fall ihåg, likaså att basen gånger höjden delat med två ger arean på en triangel. Det är något visst med geometriska figurer tycker jag, vackert på något vis med vinklar och sträckor utritade.

Så här inför påsk så är det ju en geometrisk figur som är extra aktuell, en oval. Jag minns inte att vi räknade på just dem i gymnasiet men jag minns en bild som vår mattelärare visade och sa att det kommer vi få titta vidare på på universitetet. Nu valde jag ju en annan bana än den tekniska men bilden dök upp i mitt huvud. Jag insåg dock snabbt att jag inte mindes den tillräckligt bra för att rita upp den så jag letade fram den på nätet. Kan säga att det snurrade rejält i mitt huvud när jag började läsa på sidan som bilden kommer, så mycket som jag inte ens förstår att jag har kunnat.

När skrivaren hade gjort sitt jobb så njöt jag av all plats jag nu har och lekte med papper och färg. Lyxigt med både höj- och sänkbart skrivbord och så extrayta i form av utfälld sekretär. Fortfarande en del pryttlar som ska hitta sin plats och efter att fotot var taget så flyttades skrivaren närmare sekretären och extrastolar staplades på hög i hörnet. Inte den vackraste installationen men där slipper vi springa på dem.
Jag lekte med olika pennor och med vattenfärg och målade olika former bara för skojs skull. Kom att tänka på de flirtkule -påskägg som vi målade och satte i påskriset när jag var lite, och insåg att mitt påskäggsmålande ligger på ungefär samma nivå nu som då :-)
I slutändan blev det kalenderbilden för april månad.
Den lilla trekanten med texten "Glad Påsk" är en mindre variant av de påskbrev som vi delade ut när vi var små. För mig var det självklart att teckningarna skulle vikas på det sättet men när jag flyttade runt i Sverige så insåg jag att det kan se lite olika ut på olika platser.
Än får den inte komma upp vid kalendern på riktigt men den fick posera där i ramen. Den ram som fortfarande har sin glipa där nere i högra hörnet. Jag har inte skrivit dit det men jag "ser" ändå citatet som jag blev tipsad om i det inlägget, ""i sprickorna kommer ljuset in". Fint.

Om  med det vill jag så här tidigt passa på att önska alla en härlig påsk! Njut av ljuset!

onsdag 15 mars 2017

En hyllning till hyllor


Det är lite lustigt det där med att vissa möbler passar så perfekt på ett ställe och sedan inte alls på nästa. I vår förra lägenhet, den på 25 kvm, var ju mycket köpt på loppis just för att på mm passa in just där och vid flytten fick en del gå tillbaks till loppis. Men vägghyllor kan man ju tycka borde passa bra lite var som och ändå har jag haft fyra olika lösningar för teförvaring på lika många ställen.

I kollektivhuset hade jag tillgång till bland annat cirkelsåg och kapade lätt till återbruksfyndade hyllor så att jag kunde montera dem på ett bakstycke som passade perfekt mellan två fönster. Hyllan finns kvar, den verkar hitta nya användningsområden i varje lägenhet, men inte till te. Sedan letade jag och letade efter korta hyllor som passade bra till en grönmönstrad tapet men det var först när jag ramlade in på en badrumsavdelning som jag fann det jag sökte.
På en helvit vägg gjorde de sig dock inte men det gjorde två hyllor som jag trodde mig ha rensat ut i flytten. Då passade de perfekt till köksbänken, den fina men extremt opraktiska köksbänken som varken gillade värme eller väta. "Varför gör man på detta viset?" frågade jag mig tusen gånger men tehyllorna gjorde sig bra och även de vita slatthyllorna som jag senare monterade upp bredvid.  


Och så kom vi då hit där ingen av ovanstående lösningar gjorde sig. Och den underbara perstorpsplattan är ju som gjord att baka på så jag ville inte ha burkar ståendes på den utan ville få upp allt på väggen. Tyvärr har vi ingen stor loppis här i närheten men en dag tog jag mig omvägen till den bra som vi bodde nära tidigare och där väntade den perfekta tehyllan på mig.
Och som bonus så hittade jag även den perfekta hyllan till hallen! En sådant där "bli-glad"-hylla är som gjord för att tillfälligt lägga ifrån sig mobil och nycklar när man kommer in genom dörren. Och på köpet hittade en nyckelringsfågelholk hem. En pryl som jag fått för typ tusen år sedan och nästan gett till loppis ett antal gånger men alltid behållit i sista stund.
Inte alla som har en borg i sitt hem :-)

måndag 13 mars 2017

Vårkänslor


I lördags var vi ute på en härlig promenad i solskenet. Smältvatten här och där men även snö på skuggiga platser och slask som hade fryst till is på gångstigar. Och på sjön åkte folk långfärdsskridskor. Vi fick vårkänslor ändå och det kändes i huden när man kom hem att man hade blivit solkysst. Jag njöt dock inte fullt ut för det började klia som bara den i halsen och jag trodde att jag höll på att bli förkyld.

På väg hem fascinerades vi av kontrasterna i form av en häck som hade fått knoppar men det var inte förrän lite senare som jag kopplade ihop det hela. Vi ju faktiskt är inne i mars och det är, trots nytt snöfall, dags att börja med antihistamin. Och igår var halskliet borta! Borde börja fira min födelsedag med att ta årets första antihistamin, så att jag kommer ihåg det och inte tror det är en begynnande förkylning varje år.

Här hemma har det varit fullt med blommor, tack vare den där födelsedagen. Allt eftersom delar av buketten har gett sig så har jag plockat om och delat upp. Inga skapelser som skulle ge mig jobb i blomsterbutik men kul ändå.
Ena buketten var härligt busig. De rosa tulpanerna slog ut snabbt medan de lila strävade upp mot ljuset.

När de rosa var utblommade fick de lila flytta ut i flera små vaser tillsammans med grönskan.

Även den andra buketten var en härlig blandning av blommor och grönska.

Och med blomblad som faller så kan en ödla få lust att skaffa sig vingar.

När alla blommor var utblommade fick grönskan flytta ihop i en vas. Och ödlan gillade läget.


Bjussar även på en rolig bild från den där solskenspromenaden.
Fick mig ett gott skratt när jag kom hem och kollade fotona, just när kortet togs hade tydligen vinden lekt i vassen så den där båten som syns i första bilden blev alldeles osynlig.

onsdag 8 mars 2017

Semmeltider (eller så kan det gå när man tömmer frysen)

Varje gång jag ska flytta så tänker jag att det vore smart att äta upp det mesta i matväg för att slippa släpa på det, nu senast var första gången jag faktiskt gjorde det. Och när man hittar några lussekatter och affärerna redan i januari har börjat sälja semlor så kan det hända att man gör sig en lussesemla.

Jag gjorde som jag brukar, skar av ett lock, gröpte ur en del inkråm och blandade det med grädde och mandelmassa. Sedan i med det igen och på med vispad grädde och locket. 

Helt klart goda även om min favorit fortfarande är min semla med rosenvatten. Dock ska jag försöka komma ihåg att göra mer platta semmelbullar nästa gång jag bakar sådana för just det var klockrent, mer blandning, mindre bara bröd.

Hur gillar ni era semlor?

lördag 4 mars 2017

En kärlekshistoria med en ung herre

För flera år testade jag en ungherre. Det låter ju som värsta karlförmedlingen men det var kakförmedling i lösvikt som jag hade hittat till. Man fick själv blanda de sorter man ville ha och förutom två favoriter så tog jag mig då denna kakkarl och det var en god en må jag säga. En lite syrlig smak som jag föll för men som jag inte har hittat tillbaks till hos andra ungherrar. Butikens bageri tillfrågades och de visste inte var denna syrlighet kom ifrån. Så jag gav upp. Tills jag hittade syrad grädde i butikshyllan och bestämde mig för att testa igen.

Mitt barndomsminne är att det tar en halv evighet att göra smör av grädde men jag undrar om inte syrad grädde tar ännu längre tid på sig, typ 3/4 evighet. Höll på att ge upp flera gånger och blev avbytt av DenDär, som faktiskt gav upp efter en stund men till slut så hade jag de där små smörkulorna. Som jag fotade men som mest ser ut som kräks så dem slipper ni se här. 
Pigga ungherrar på väg in i ugnen.
Jag tittade på recept för ungherrar men kände inte för att springa och köpa marsanpulver bara för ett testbak. Tittade så på hur man gör eget marsanpulver, som också kunde användas till vaniljpudding, men hade inget mjölkpulver och iddes inte handla det heller. Men jag insåg i alla fall att det är stärkelse både i köpevarianten och det man gör själv så då slog jag upp ett recept på mördegskakor med potatismjöl och sedan improviserade jag ihop det med bakpulver, vaniljpulver och salt från ungherrarnas innehåll.
Lite slakare efteråt.
Den syrliga smaken från smöret blev perfekt. Men en drös annat behöver göras bättre. Mängden vanilj blev på tok för mycket. Och lite halvgrovt mjöl, dinkelmjöl, var inte optimalt. Om det var pga mjölet som jag upplevde kakorna för osöta eller pga av att jag, som vanligt, struntade i att kompensera sockermängden när jag hade vaniljpulver istället för vaniljsocker vet jag inte.

Här är i alla fall mitt hittepå-receptet (1/4 sats kakdeg) om någon skulle vilja testa själv:
1 dl vitt mjöl
1/4 dl potatismjöl
1/4 dl florsocker
50 gram smör
1 krm bakpulver
vaniljpulver (1 krm var för mycket)




tisdag 21 februari 2017

Tavelram på rulle och svordomar


Första februari flyttade vi ifrån våra 25 kvm till betydligt större. Vi tog även hit det som hade stått i magasin så veckorna har varit fulla av uppackande och sorterande. Och möbelletande! För några av våra möbler fick återgå till loppis då de var inhandlade för att passa perfekt utrymmesmässigt i förra lägenheten men inte alls skulle fylla någon bra funktion i den nya. Tyvärr har vi inte lyxen att bo nästan granne med en loppis här så det har blivit en hel del tittande på fb-grupper, bortskänkes.se, bjussa.se samt blocket men där har det hittats grejer. Och en dag hade jag vägarna förbi den där loppisen som jag bodde så nära förut och då följde det med två vägghyllor hem men fungerade bra som de var så dem pratar vi inte mer om idag utan dem får ni se någon annan gång. För idag ska det handla om Monthly Makers februaritema som är just loppis och då är ju fokus mer på skapande än på loppisfynd tänker jag.

Det var faktiskt köksväggen som bidrog till mitt fixande denna gång. Jag har ingen aning om vad som har varit monterat här men vackert var det inte.
Ganska snabbt skruvade jag i en krok och satte upp väggkalendern för att dölja i alla fall några av hålen men sedan kom jag på att jag hade ett halvt bakstycke från en 60-bokhylla. Det blev över just en februaridag för två år sedan och de delar som användes av den då loppisfyndande bokhyllan visades upp just i Monthly Makers på temat återbruk. Och nu används den sista delen på temat lopps, snacka om sluten cirkel.

Två av de befintliga hålen fick bestämma placering av både bakstycket och kalendern, allt för att täcka över så många hål som möjligt. Och äntligen använde jag den där ram-på-rulle-tejpen som jag köpte för massor med år sedan och som sedan dess har väntat på den perfekta användningen. Det går bättre och bättre att använda det jag har, att strunta i om det jag gör kommer att komma till användning i år och dag utan istället fokusera på vad som fungerar nu.

Ganska snabbt insåg jag att det hade varit mycket enklare att jobba med bakstycket plant liggandes istället för uppsatt, tyngdkraften samarbetade liksom inte riktigt med mig och envisades med att saker som jag la ifrån mig inom räckhåll ovanpå dörren inte skulle ligga kvar där utan ligga på golvet. Men då hade jag fått vänta på att sätta upp det tills DenDär kom hem och jag ville nu, nu, NU så jag försökte komma ihåg att andas medans jag svor ve och förbannelse över saker och ting. Den rastlösheten är inte en jättebra grund när man ska vara noggrann, det vet jag och ändå så fortsatte jag.

Dessutom hade det varit mycket enklare om min hjärna inte hade känts så blank utan aktiverat de där kunskaperna om geometri som för ett antal år sedan kändes som en kunskap lika självklar som att stå och gå. Nu fick jag klura på hur många grader det är totalt på vinklarna i en rätvinklig triangel för att komma fram till att två av hörnen på gradskivan hade precis rätt vinkel för att beskära tejpen i ramens hörn. Fast inte hjälpte det när jag sedan ritade strecket åt fel håll... Ibland känner man sig helt dum i huvudet. Tur i alla fall att jag tog mig tid att leta upp den icke vattenfasta pennan och inte använde den permanenta som var den första jag hittade. (Detta ständiga letande i en ny bostad med ny ordning på grejerna...)
Sedan blev det en liten glipa i alla fall för tejpen är lätt töjbar och det tillsammans med den redan trilskandes tyngdkraften ställde till det så här när det handlade om ett nedre hörn. Men jag bestämde mig för att den går att leva med. För att inte upprepa samma sak på högra hörnet så överkompenserade jag.
Åt fel håll! Och det här känner jag att jag kommer att störa mig på men till slut tog hjärnan in att det inte var läge att fortsätta fixa, svära och andas utan att det får vara så här ett tag.
För nu var det verkligen dags för en paus. Eller det hade varit dags för det redan innan jag började med ramen men man kan ju inte vara klok jämnt... Ett passande bild fick tjänstgöra som illustration av hur det kommer att bli. Sedan tänker vi att vi ska skriva ut och sätta upp egna foton allt utifrån årets gång.
Och den där koppen te satt fint vill jag lova.

Vill även passa på att säga tack för kommentarerna på min glittrande bajshög förra månaden. Då var vi mitt i packandet och flyttroddandet och det blev aldrig av att jag svarade där och då men jag läste och blev glad.

måndag 23 januari 2017

Sparkling poo (och en återblick)


Att ha en tändsticksask i badrummet är smidigt när man har förorenat luften och nu när det var tema kontraster i Monthly Makers så fick jag för mig att pynta den. Rosa var givet då det är den färgen som har blivit signaturfärg för badrumspynt. Det härstammar från när jag skulle göra en anslagstavla och köpte mig en billig canvas på loppisen. Dock visade den sig vara för stor så jag köpte en till och den där första blev liggandes i väntan på att återskänkas. En dag skojade vi om.att vi inte hade någon speciell färg i badrummet och då sprang jag in med canvasen och ställde den där. För vem känner sig inte sparkling när man sitter på toa? :-)
Så glitter var en annan given komponent till tändsticksaskspyntandet och eftersom den används till det den används till så fick det bli en bajshög. Vilket inte var det lättaste att rita insåg jag, mitt första försök såg ut som om en skumboll hade parat sig med en kondom...
Sedan letade jag i pappersinsamlingen efter en passande brun färg. Det blev ett recept på chokladkaka som fick bidra, logiskt på något vis...
Jag tyckte själva idén var rolig men redan innan den var klar så tyckte jag den bara kändes tråkig. DenDär tyckte dock att den var kul så nu ligger den glittriga bajshögen i badrummet och är redo för nästa luftförpestare.


Så här i backspegeln så kan jag konstatera att det är just sådana här småsaker som jag mest har ägnat mig åt det senaste. För början på 2016 var kämpig men på våren kändes det som det vände och jag hade en glad och kreativ period. Men sedan tog det liksom slut på orken och lusten, Men när jag sänkte ribban och bara gjorde just dessa små saker så glimmade den till igen och jag har haft kul.Så jag låter mig fortsätta så så länge det är det jag behöver.

I januari, på temat avtryck, funderade jag på hur jag skulle delta i Monthly Makers när jag fortfarande inte ville ha fler saker men tyckte att det ätbara tolkandet kändes så 2015... Och så köpte jag mig en kamel och blev bjuden på te i under stjärnorna i öknen medan jag funderade på vilka upplevelser som hade gjort avtryck i min själ. Och Kanel blev snabbt en älskad familjemedlem :-)
I februari tror jag att jag var den enda som tolkade temat "trä" som ett verb. Min spindel gör mig fortfarande glad. med sina färger och sitt skuggspel.
När temat i mars var miniatyrer så fick jag hjälp av David att göra en installation. Jag gillar att göra installationer, att leka med det jag har, förändra uttrycket,  intrycket.
Den leken har fortsatt, nu senast i lite modern tappning där David gjorde ett statement angående detta med att män faktiskt kan ta ansvar för sin kåthet och inte alls behöver objektifiera eller utnyttja kvinnor.

Jag bakade även kakor i miniformat. Det var så roligt så det kommer jag säkert göra om igen.


I april var det våren som gällde och jag uppfann ordet "nybladsgrönt" och fixade mig en liten lövslinga. Slingan blev liggandes ett tag och är nu demolerad då bladen inte höll ihop tillräckligt. Jag gillar fortfarande idén så det kan hända att den plockas upp igen till påsk.
Och lerfiguren som jag gjorde och sedan arbetade ihop igen, ja, den lever kvar inom mig. Manifesterad där och då och i den skål som jag sedan formade leran till. Den äter jag ofta min kefir ur och blir lika glad varje gång. Så nöjd!
Maj färg en grön månad med odling mm så det fick bli den färg som jag fokuserade på bland annat genom att ta morbida foton på min mixer där jag gjorde gröna drinkar. Mixern används flitigt men inte till gröna drinkar utan till mangosmothie med gurkmeja, spiskummin och ingefära. Sååå gott!

I juni, på temat växter, gjorde jag en kefirbur. Kefirburen används fortfarande men numera åt både kefir och annat och kefiren har en handduk runt sig för nätet var inte.tillräckligt tätt när vi fick en invasion av blomflugor. Kanske minns ni att de där blommorna som jag hade köpt för att pynta kefirburen med nästan blev liggandes oanvända, i väntan på det perfekta projektet? Men efter en mental uppläxning av mig själv så använde jag dem och det är tur för de gör mig fortfarande så glad! Ett extra plus för at jag efter det har börjat använda saker som jag tidigare sparat och sparat.
 För övrigt älskar jag att göra sådana här grejer, både klur och fysiskt och så något som gör att vardagen funkar bättre. För jag är en vardagssucker. Märker det mycket när jag reser, jag kan gilla.att göra rundresor men mest av allt vill jag bo, lära känna folk och ha en vardag under en längre tid. Och sedan är det så hemma.så jag inte.riktigt vill lämna. Finns så många platser och personer jag skulle vilja bo, vid. Lyxproblem.


I juli provade jag raukubränning och lät kameran ligga för att helt kunna fokusera på den magiska upplevelsen. Slutresultat blev en sagolik beskrivning och ännu en vardagsgrej som gör mig glad varje dag.
Även augusti resulterade i en vardasgpryl när jag använde temat "pärlor, som en spark i baken för att äntligen sy den där påsen till mina boots in a bag. Och tyget ger mig fortfarande, om man tänker bort loggan, stjärnhimmelskänsla. Det är helt klart något särskilt med stjärnklara nätter.

Sedan däckade jag en månad och tillsammans med allt annat så tog orken och kreativiteten liksom slut. I september ville jag använda temat "bokstäver och ord" till att göra ett grattiskort till min pappa. Det var motigt och jag blev missnöjd, förutom med stjärnorna, men pappa blev glad.
I oktober gjorde jag lite installationer av söta små lamm som jag hade sparat när jag rensade ut bland gamla leksaker hos mina föräldrar. Lammen är kvar och de gjorde sig jättefint vid en vit elektrisk ljusstake under advent. Oktober var även månaden när jag insåg att den där glädjen i att skapa tittade fram igen när jag sänkte ribban.

I november tog jag till en nödlösning, eller så var det där där ribbsänkandet, när jag tolkade temat "metall" genom att piffa befintliga ljus med metallskimrande vaxfolie. När vi tände det andra ljuset, en julgranskula, så visade det sig att det blev så mycket häftigare än jag hade kunnat tro.
I december var det ju jultema hela månaden lång men för mig var det en månad med många tankar och lite skapande. Funderingar på varför vi polariserar världen som vi gör, vad jag kan göra för att inte bidra till det utan bidra till ett samhälle som är som jag vill ha det. För bidrar gör vi, antingen genom att handla eller genom att avstå från att handla.

Jag gjorde i alla fall ett busigt paket som mottagna modigt utforskade