onsdag 19 april 2017

Katarina Ko (tankar om amning)


Just denna kväll har Liten funnits här ute i tre veckor. En evighet och en vindpust i tidens gång.  Våra dagar och nätter består mestadels av att sova och äta och så en massa blöjbyten. En stor dos gos finns också med även om jag inte längre måste snosa på Liten för att kunna tro att hen faktiskt är verklig. Mitt i all denna närhet så kan jag ibland få ett stort behov av att sitta för mig själv, att känna att jag är något mer än mina bröst. För är det en kroppsdel som Liten har fokus på så är det brösten. Vi kan sitta och prata, ha ögonkontakt, och så plötsligt förflyttar Liten sin blick till mina bröst och så börjar hen smacka med tungan oberoende om det åts för två timmar sedan eller två sekunder sedan.

Och dessa bröst tillhör tydligen inte längre mig utan de tillhör Liten, hen kan väldigt bestämt ta tag i mitt finger och dra bort min hand från mitt bröst. Tydlig unge det här :-)

Mina bröst verkar ha kopplat upp en direktkanal till Liten, minsta lilla gny får mjölken att börja droppa och vid ett hungersvrål, så där som att hen inte har fått mat på två år, så kan det spruta till. Jag skrattar mest åt det och tycker att det känns lyxigt att amningen fungerar så bra. För det gör den och har gjort från start. Inte min förtjänst utan en Liten som väl visste hur det skulle vara så det var bara för mig att hänga på. Efter några dagar med råmjölk så började Liten plötsligt klunka, då var det vanlig bröstmjölk i tuttarna vilket gjorde det mer lättsuget och med det så blev både Liten och jag lata och glömde allt vad stort tag om bröstet hette och Liten snuttade på själva bröstvårtan. Det straffade sig kan jag säga, dryga veckan efter Litens ankomst gjorde bröstvårtorna plötsligt så ont så jag nästan skrek ”ersättning”. Istället rusade jag till apoteket och köpte plasttuttar som en hungrig liten accepterade tills hen hade ätit sig mätt och fått tillbaks kämparlusten, då skulle de bort med hjälp av händer och gom. Men kossan var lika envis hon under natten och dagen därpå hade bröstvårtorna tack och lov börjat återhämtat sig. Men ammandet var inte längre lika mysigt för så fort Liten gick över till att snutta så kände jag att det onda stod där redo att hoppa fram igen. På söndagen ringde jag till Amningshjälpen, en underbar grej där amningsvara privatpersoner är tillgängliga för att hjälpa andra. Bara att få prata av sig hjälpte mycket och jag fick tips och pepp och höra att jag fick ringa igen när som helst.

Vi landade i att återgå till hur vi ammade i början, ställningar som vi visste fungerade, och startade ett träningsläger här. Kan låta enkelt men gudars vad elak jag kände mig som om och om igen avbröt amningen och tjatade om ”stort tag” men frustrerad Liten till trots så hjälpte det efter några dagar. På måndagen hade jag ringt till Amningsmottagningen då jag önskade få kolla om vi var på rätt väg i vårt tänk, fick en tid dit på onsdagen och när vi kämpade på med vårt träningsläger här hemma så kändes det jättebra att veta att vi skulle få träffa amningsmottagnigen snart. Väl där så fick vi beröm för det vi hade gjort och tips på fler ställningar som ofta fungerar bra för ”stort tag”. Peppade och med mer kunskap begav vi oss hemåt där vi har fortsatt med detta ”stort gap” men tack och lov behövs det mycket mer sällan än då för dryga en vecka sedan. Fast ibland fuskar jag fortfarande, har inte hjärta att avbryta när Liten snuttandes håller på att somna. Om hen somnar där och då så går det bra men lika ofta rycks det till och börjar snuttas frenetiskt och då gör det ont. Vi har köpt napp för att se om Liten kan tillfredsställa sitt snuttbehov där men än godkänns den endast en kort stund innan den ilskets spottats ut. De egna fingrarna fungerar ungefär lika länge. Men är man bara tre veckor så är ju allt fortfarande nytt och man behöver få ta sin tid, försöker jag tänka när frustrationen slår till. Och när vi får ögonkontakt så rinner den där frustrationen av mig direkt och jag vill bara pussa och krama detta lilla underverk.

lördag 15 april 2017

Glad Påsk

Det blev ett påskris här hemma, eller mer grenar än ris egentligen. Under en promenad runt kvarteret såg jag en rejäl gren som hade blåst ned från ett träd så jag bröt av de yttersta delarna och tog med mig hem. Ska bli kul att se vad det är när knopparna slår ut.

Påsklådan står inträngd i ett överfullt källarförråd så den orkar vi inte ens tänka på att ta fram. Men jag hade ju lite målat sedan Monthly Makers tema förra månaden så dessa två saker fick flytta in i riset.
 Och på dörren sitter det gula pappret med detaljer som gör mig glad. Påskkycklingen, som jag impulsivt ritade dit direkt på pappret, är den jag tycker mest om. Gillar den busiga uppsynen, hur den liksom kikar in från sidan.
Regnbågsägget tycker jag inte känns direkt påskigt men färgerna, och budskapet, gör mig glad.
Påskbrevet som jag dekorerade med är det enda som jag har, inga påskkärringar hittade hit på skärtorsdagen. Har blivit förvarnad om att det kan komma även på andra dagar så än har jag inte vågat äta upp det påskgodis som jag införskaffade.
I övrigt är här opyntat. Imorse fick jag en knäpp idé om att måla mina bröst som påskägg, det är ju ändå de (brösten alltså) som är i fokus här hemma men det känns som om det mest hade resulterat i extra tvätt. Liten började dock dagen med att dekorera DenDärs lakan i fint påskgult. Fast det fotade jag inte utan sköljde ur och la i blöt. Får bli bättre på att dokumentera konstverken när Liten blir äldre :-) Efter blöjbyte så avnjöt Liten en långfrukost. För en annan så känns långfrukostar som en avlägsen lyx, nu är det lyxigt om man får dricka hela koppen te medans den är varm :-) Men Liten är en sådan lyx i sig att allt annat för det mesta känns som petitesser.

lördag 8 april 2017

Kärlek


Sedan vi kom hem för en vecka sedan så har vi hållit oss här hemma med korta promenader i kvarteret. Dels för att vårt fokus är på att gosa, äta och sova men också för att RS-viruset verkar vara extra elakt i år så vi håller oss borta från kollektivtrafik och ber alla som vill hälsa på att vänta några veckor. Förhoppningsvis gör det att liten slipper bli smittad. 

Så hemma var var vi befann oss igår när en person tyckte att det var en bra idé att sno en lastbil och köra in i en folksamling. Ingen av de våra är bland de drabbade så vi är lyckligt lottade. Och det är väl därför som jag kan tycka att vi fortfarande är lyckligt lottade som bor i ett land där attentat som denna inte är vardagsmat. Jag blir glad när jag på nätet ser hur folk ställer upp för varandra, öppnar sina hem för både kända och okända. För det är det enda sättet vi kan möta försök att splittra oss, genom att fortsätta se varandra som människor, fortsätta räcka ut den där handen. Och till det kommer att fortsätta ge en fristad till människor som flyr från platser där attentat som detta är vardag, från platser där det aldrig är säkert om du överlever dagen.

Och jag önskar att liten ska få leva i en värld där kärleken regerar. Få älska och älskas, oberoende av om det är en eller flera, oberoende av om det är personer av samma eller motsatt kön.

Kärlek är vad vi har ägnat oss åt här hemma idag. Vi nästan bosatte oss i sovrummet och gosade, sov och åt dagen lång. Ibland smet jag ut i köket för igår hade jag tänkt baka och påbörjade ett fluff. Idag blev kakan gräddad och blev till hjärtformade bakelser. Och när jag hade gjort våra två så kände jag ett väldigt starkt behov av att ta ut ett hjärta till liten även fast det är bröstmjölk som gäller där.



söndag 2 april 2017

Får man säga att man har fått barn?

 Det betyder ju "lada" på engelska...


Igår lördag kom vi hem från bb och med oss hade vi en liten. Det känns underbart och ofattbart på samma gång. Efter några dagar där vi alla tre nästan konstant har varit i samma rum så gick jag igår ut i köket medan liten och hans pappa var kvar i vardagsrummet. Jag tog mitt vanliga vattenglas, spolade kranen så vattnet blev kallt, fyllde glaset, tog en klunk och mitt i detta väldigt vardagliga så kändes det som att det som hänt de senaste dygnen inte kunde vara sant. Jag var tvungen att gå in i vardagsrummet och faktiskt se att liten fortfarande var här, vardagsgöromålet till trots.

Så mycket vardag har vi annars inte hunnit få, fokus för oss alla tre är att äta och sova och ni kan ju gissa vem som har bestämmanderätt på när :-)

Vår önskan är att liten ska få vara just ett barn, en egen liten individ oberoende av vad som finns mellan benen. Få vara söt och tuff, ta för sig och dra sig tillbaka, få vara arg och ledsen och alla andra känslor också. Vara en människa helt enkelt. Under graviditeten har vi inte berättat vilket kön liten hade och även om vi inte kommer hemlighålla det nu så önskar vi verkligen att liten slipper trängas in i förutfattade meningar om hur en bör vara.

måndag 27 mars 2017

Ett mörkt Stockholmstips


I början av året var jag på en osynlig utställning och jag vill verkligen rekommendera den. Eftersom den är häftigare ju mindre man vet om den så tänker jag inte berätta mer än att man får prova på hur det är att vara blind. Man bokar en tid för guidning men det finns grejer att prova före eller efter så se till att sätta av mer tid än själva guidningen.
Här står det nästan "Katarina". Jag blev så till mig av att förstå hur blindskriften på skrivmaskin fungerade så jag slog fel på sista "a" av bara farten. Att jag ropade "nej" i samma sekund som jag tryckte ned knapparna hjälpte ju inte.
En selfie :-)
Passar även på att rekommendera restaurangen Svartklubben, jag har varit där tidigare och kommer att återvända dit.


måndag 20 mars 2017

Ovala former i pysselhörnan

Geometri... Ja, det är temat för denna månad hos Monthly Makers. På sätt och vis inbegriper det allt tycker jag och jag har sett geometriska former både här och där. En morgon la jag märke till att solens intåg här skapar rätvinkliga trianglar på det frostbelagda taket. Jag gillar även att man ser den skarpa kanten mellan sol och skugga och vet var det kommer smälta härnäst. Och på väg hem en kväll var jag nära att trycka på bussens stoppknapp bara för att jag ville ut och fota en fasadbelysning... Men magens knorrande hejdade handen alldeles innan det hann plingas. Just det här med att ett tema skärpen/ställer om ens fokus mot omvärlden är något som jag saknar efter den fotoutmaning som jag deltog i under ett år och där varje vecka hade ett ord som skulle gestaltas. Jag har fått tips om att det finns liknande utmaningar så jag ska ta mig i kragen och leta upp en. Men nu åter till geometrin...
Förutom att se geometriska former överallt så har min hjärna snurrat formler från gymnasietiden. Konstigt att vissa sådan sitter när jag till förra månadens bidrag fick fundera ordentligt på vad vinkelsumman är i en triangel. Att radien gånger radien gånger pi ger arean på en cirkel kommer jag i alla fall ihåg, likaså att basen gånger höjden delat med två ger arean på en triangel. Det är något visst med geometriska figurer tycker jag, vackert på något vis med vinklar och sträckor utritade.

Så här inför påsk så är det ju en geometrisk figur som är extra aktuell, en oval. Jag minns inte att vi räknade på just dem i gymnasiet men jag minns en bild som vår mattelärare visade och sa att det kommer vi få titta vidare på på universitetet. Nu valde jag ju en annan bana än den tekniska men bilden dök upp i mitt huvud. Jag insåg dock snabbt att jag inte mindes den tillräckligt bra för att rita upp den så jag letade fram den på nätet. Kan säga att det snurrade rejält i mitt huvud när jag började läsa på sidan som bilden kommer, så mycket som jag inte ens förstår att jag har kunnat.

När skrivaren hade gjort sitt jobb så njöt jag av all plats jag nu har och lekte med papper och färg. Lyxigt med både höj- och sänkbart skrivbord och så extrayta i form av utfälld sekretär. Fortfarande en del pryttlar som ska hitta sin plats och efter att fotot var taget så flyttades skrivaren närmare sekretären och extrastolar staplades på hög i hörnet. Inte den vackraste installationen men där slipper vi springa på dem.
Jag lekte med olika pennor och med vattenfärg och målade olika former bara för skojs skull. Kom att tänka på de flirtkule -påskägg som vi målade och satte i påskriset när jag var lite, och insåg att mitt påskäggsmålande ligger på ungefär samma nivå nu som då :-)
I slutändan blev det kalenderbilden för april månad.
Den lilla trekanten med texten "Glad Påsk" är en mindre variant av de påskbrev som vi delade ut när vi var små. För mig var det självklart att teckningarna skulle vikas på det sättet men när jag flyttade runt i Sverige så insåg jag att det kan se lite olika ut på olika platser.
Än får den inte komma upp vid kalendern på riktigt men den fick posera där i ramen. Den ram som fortfarande har sin glipa där nere i högra hörnet. Jag har inte skrivit dit det men jag "ser" ändå citatet som jag blev tipsad om i det inlägget, ""i sprickorna kommer ljuset in". Fint.

Om  med det vill jag så här tidigt passa på att önska alla en härlig påsk! Njut av ljuset!

onsdag 15 mars 2017

En hyllning till hyllor


Det är lite lustigt det där med att vissa möbler passar så perfekt på ett ställe och sedan inte alls på nästa. I vår förra lägenhet, den på 25 kvm, var ju mycket köpt på loppis just för att på mm passa in just där och vid flytten fick en del gå tillbaks till loppis. Men vägghyllor kan man ju tycka borde passa bra lite var som och ändå har jag haft fyra olika lösningar för teförvaring på lika många ställen.

I kollektivhuset hade jag tillgång till bland annat cirkelsåg och kapade lätt till återbruksfyndade hyllor så att jag kunde montera dem på ett bakstycke som passade perfekt mellan två fönster. Hyllan finns kvar, den verkar hitta nya användningsområden i varje lägenhet, men inte till te. Sedan letade jag och letade efter korta hyllor som passade bra till en grönmönstrad tapet men det var först när jag ramlade in på en badrumsavdelning som jag fann det jag sökte.
På en helvit vägg gjorde de sig dock inte men det gjorde två hyllor som jag trodde mig ha rensat ut i flytten. Då passade de perfekt till köksbänken, den fina men extremt opraktiska köksbänken som varken gillade värme eller väta. "Varför gör man på detta viset?" frågade jag mig tusen gånger men tehyllorna gjorde sig bra och även de vita slatthyllorna som jag senare monterade upp bredvid.  


Och så kom vi då hit där ingen av ovanstående lösningar gjorde sig. Och den underbara perstorpsplattan är ju som gjord att baka på så jag ville inte ha burkar ståendes på den utan ville få upp allt på väggen. Tyvärr har vi ingen stor loppis här i närheten men en dag tog jag mig omvägen till den bra som vi bodde nära tidigare och där väntade den perfekta tehyllan på mig.
Och som bonus så hittade jag även den perfekta hyllan till hallen! En sådant där "bli-glad"-hylla är som gjord för att tillfälligt lägga ifrån sig mobil och nycklar när man kommer in genom dörren. Och på köpet hittade en nyckelringsfågelholk hem. En pryl som jag fått för typ tusen år sedan och nästan gett till loppis ett antal gånger men alltid behållit i sista stund.
Inte alla som har en borg i sitt hem :-)

måndag 13 mars 2017

Vårkänslor


I lördags var vi ute på en härlig promenad i solskenet. Smältvatten här och där men även snö på skuggiga platser och slask som hade fryst till is på gångstigar. Och på sjön åkte folk långfärdsskridskor. Vi fick vårkänslor ändå och det kändes i huden när man kom hem att man hade blivit solkysst. Jag njöt dock inte fullt ut för det började klia som bara den i halsen och jag trodde att jag höll på att bli förkyld.

På väg hem fascinerades vi av kontrasterna i form av en häck som hade fått knoppar men det var inte förrän lite senare som jag kopplade ihop det hela. Vi ju faktiskt är inne i mars och det är, trots nytt snöfall, dags att börja med antihistamin. Och igår var halskliet borta! Borde börja fira min födelsedag med att ta årets första antihistamin, så att jag kommer ihåg det och inte tror det är en begynnande förkylning varje år.

Här hemma har det varit fullt med blommor, tack vare den där födelsedagen. Allt eftersom delar av buketten har gett sig så har jag plockat om och delat upp. Inga skapelser som skulle ge mig jobb i blomsterbutik men kul ändå.
Ena buketten var härligt busig. De rosa tulpanerna slog ut snabbt medan de lila strävade upp mot ljuset.

När de rosa var utblommade fick de lila flytta ut i flera små vaser tillsammans med grönskan.

Även den andra buketten var en härlig blandning av blommor och grönska.

Och med blomblad som faller så kan en ödla få lust att skaffa sig vingar.

När alla blommor var utblommade fick grönskan flytta ihop i en vas. Och ödlan gillade läget.


Bjussar även på en rolig bild från den där solskenspromenaden.
Fick mig ett gott skratt när jag kom hem och kollade fotona, just när kortet togs hade tydligen vinden lekt i vassen så den där båten som syns i första bilden blev alldeles osynlig.

onsdag 8 mars 2017

Semmeltider (eller så kan det gå när man tömmer frysen)

Varje gång jag ska flytta så tänker jag att det vore smart att äta upp det mesta i matväg för att slippa släpa på det, nu senast var första gången jag faktiskt gjorde det. Och när man hittar några lussekatter och affärerna redan i januari har börjat sälja semlor så kan det hända att man gör sig en lussesemla.

Jag gjorde som jag brukar, skar av ett lock, gröpte ur en del inkråm och blandade det med grädde och mandelmassa. Sedan i med det igen och på med vispad grädde och locket. 

Helt klart goda även om min favorit fortfarande är min semla med rosenvatten. Dock ska jag försöka komma ihåg att göra mer platta semmelbullar nästa gång jag bakar sådana för just det var klockrent, mer blandning, mindre bara bröd.

Hur gillar ni era semlor?

lördag 4 mars 2017

En kärlekshistoria med en ung herre

För flera år testade jag en ungherre. Det låter ju som värsta karlförmedlingen men det var kakförmedling i lösvikt som jag hade hittat till. Man fick själv blanda de sorter man ville ha och förutom två favoriter så tog jag mig då denna kakkarl och det var en god en må jag säga. En lite syrlig smak som jag föll för men som jag inte har hittat tillbaks till hos andra ungherrar. Butikens bageri tillfrågades och de visste inte var denna syrlighet kom ifrån. Så jag gav upp. Tills jag hittade syrad grädde i butikshyllan och bestämde mig för att testa igen.

Mitt barndomsminne är att det tar en halv evighet att göra smör av grädde men jag undrar om inte syrad grädde tar ännu längre tid på sig, typ 3/4 evighet. Höll på att ge upp flera gånger och blev avbytt av DenDär, som faktiskt gav upp efter en stund men till slut så hade jag de där små smörkulorna. Som jag fotade men som mest ser ut som kräks så dem slipper ni se här. 
Pigga ungherrar på väg in i ugnen.
Jag tittade på recept för ungherrar men kände inte för att springa och köpa marsanpulver bara för ett testbak. Tittade så på hur man gör eget marsanpulver, som också kunde användas till vaniljpudding, men hade inget mjölkpulver och iddes inte handla det heller. Men jag insåg i alla fall att det är stärkelse både i köpevarianten och det man gör själv så då slog jag upp ett recept på mördegskakor med potatismjöl och sedan improviserade jag ihop det med bakpulver, vaniljpulver och salt från ungherrarnas innehåll.
Lite slakare efteråt.
Den syrliga smaken från smöret blev perfekt. Men en drös annat behöver göras bättre. Mängden vanilj blev på tok för mycket. Och lite halvgrovt mjöl, dinkelmjöl, var inte optimalt. Om det var pga mjölet som jag upplevde kakorna för osöta eller pga av att jag, som vanligt, struntade i att kompensera sockermängden när jag hade vaniljpulver istället för vaniljsocker vet jag inte.

Här är i alla fall mitt hittepå-receptet (1/4 sats kakdeg) om någon skulle vilja testa själv:
1 dl vitt mjöl
1/4 dl potatismjöl
1/4 dl florsocker
50 gram smör
1 krm bakpulver
vaniljpulver (1 krm var för mycket)