onsdag 28 september 2016

Feed my soul

Hösten. Färgexplotionerna. Lukten av multnande växter som blir näringsrik jord åt nästa års grönska. Känslan av nystart.

Jag brukar tycka om hösten men i år känns den som en grå räcka av tid som knappt ens passerar. Som om jag är fast i ett ingenting utan någon som helst lust till någonting.

Jag skulle ha börjat på en spännande fördjupningskurs i improvisationsteater men jag avanmälde mig. Efter en helg på en improfestival stod det klart att jag inte orkar just nu. Jag är för trött och för hostig och att gå på en workshop innebar ett vilande både före och efter för att orka. Inte för att jag orkade fullt ut i alla fall, jag fick avstå fler övningar än normalt och i slutet var energin helt borta och det var tur att jag bodde så nära för det kändes som att jag släpade mig hem. Hem till sängen så att jag kunde sova. Det fanns inte utrymme för något mer, inga nya bekantskaper, inga föreställningar.

Med den upplevelsen i bagaget insåg jag det jag hade vetat redan när augustis förkylning gav mig först febertoppar och sedan extremhosta, att jag inte orkar med impro just nu.

Men jag behöver något varje vecka att se fram emot. Behöver något så att inte allt blir bara en grå gröt där jag försöker navigera bland myndigheters diametralt olika bedömningar och beslut. En evig väntan på att få veta vad jag har att förhålla mig till. För det vet jag inte idag och det gör att det inte är någon idé att planera. Ett beslut, ett direktiv, kan nämligen ändras från ena minuten till den andra och om jag inte följer så blir det sanktioner i form av avstägning och utebliven inkomst. Snacka om att effektivt kväva all alla försök till att påverka sin situation till det bättre. Inga initiativ är bra, utom när jag i efterhand får reda på att just det initiativet som jag blev bannad för var ett sådant som jag enligt de nya bestämmelserna borde ha tagit. Då. Nu är det försent.

"Det handlar inte om att överleva, det handlar om att leva." 

Så tror jag det stod på ett vykort som jag såg för länge sedan. Visst finns det situationer där överlevnad är det primära, vi ser det dagligen i hur människor riskerar livet för att överleva. Men när man väl vet att man överlever, då vill man gärna leva också.

Jag vill skapa något och gärna i samspel med andra. Jag vill inte ha fler prylar men jag vill skapa något fysiskt. Länge har jag velat lära mig att sy och nu funderar jag på om det är en sådan kurs jag ska gå. Önskar få stöd både i att sy nytt och i att sy om gammalt. Önskar få se och inspireras av vad andra gör. Önskar få en samvaro som också har utrymme för att gå in i sitt eget.


tisdag 20 september 2016

Papperfix med trasig motor


Ett bra tag nu har jag varit totalt okreativ. Inte sådär som att det känns motigt men sprakar igång när jag väl sätter igång utan som om kreativitetens motor är helt kaputt. Jag gör några få saker men i mig känns det mer som fix än som skapande. Det är mycket väntan i mitt liv just nu, och har varit under en lång period, en väntan på beslut som jag inte längre kan påverka. Jag tror det är det som har slagit ut motorn och jag har tänkt att det får vara så just nu. Men när så pappa fyller år så känns det ändå trist för jag vill göra ett härligt grattiskort till honom och jag försöker uppbåda lekfullheten men tårtan jag gjorde känns mest platt och tråkigt. Inte blev det bättre av att mitt limstift hade torkat till en gummiartad stång eller att det enda lim jag hade hemma var superlim vilket färgar igenom pappret. Jag försökte rädda upp det hela med att måla med tusch på, gick sådär.
Ett bra lim till papper behöver verkligen införskaffas. Tips???

Jag försökte liva upp kortet genom att skriva hälsningar på stjärnor och just det blir jag nöjd med. Rotade fram distanspluppar att limma fast dem med och gillar effekten.

Och så rotade jag fram ett passande frimärke som jag har sparat för att det är så fint. Det fick sällskap av två stjärnor.


När jag ändå höll och gjorde stjärnor så gjorde jag fyra till för att göra ett tack-kort till ett par i kvarteret som delar med sig av sina äpplen. De ställer ut en korg vid grinden och första gången vågade jag bara ta några stycke , ville ju att det skulle räcka även  till andra, men sedan träffade jag på ena äppelägaren och han sa åt mig att jag kan tömma korgen för de har i överflöd och fyller gärna på. För att hålla mig lite till temat så klippte jag ut ett äpple och klistrade stjärnorna på det. Men även äpplet känns tråktrist, jag orkar liksom inte med finlir så det fick ha kvar papprets röda färg utan minsta tillstymmelse till färgskiftning.

Så nu hoppas jag att det är tanken som räknas och att budskapet skapar glädje även på kort som saknar det där lekfulla. ocb så hoppas jag på många tips på bra lim till papper.

torsdag 15 september 2016

En låda kommer lastad med mat


Min lilla kokvrå har på sin sida berättat om Smartbox, en kartong med mat på olika teman. Under juli så ordnade hon en tävling där vinsten var en smakbox på temat "nya vanor". Jag dras ju alltid med en kronisk hosta efter att jag bodde i en lägenhet med mögel i väggarna och just då var jag inne i en väldig dipp och orkade inte alls ta mig an några nya vanor på egen hand så jag önskade mig denna pepp. Och jag vann!
I mitten av augusti, när jag var totalt däckad av feber, hosta och ökad hosta så kom min box! Det kändes som rena julafton att plocka upp sak efter sak ur lådan. En del har hade jag smakat tidigare och en del var nytt. Och en grej var ett totalt frågetecken, vad är det här till..?
Efter lite bläddrande bland medföljande papper så fattade jag att det är en sockel som gör att man kan ställa tetror som har kork upp-och-ned i kylen och på så sätt lättare få ut även det sista. Smart grej. Som ska få vandra vidare till någon annan för jag kör på den andra typen av yoghurtpaket, tycker de är lättare att klämma ut allt från.

Och ja, det som skymtar i skålen bakgrunden är det sura godiset som jag direkt hällde upp.

Den produkt som jag var mest nyfiken på var havreringarna med blåbär. Jag har de naturella sedan flera år och gillar dem så mycket att jag även kan äta dem som snacks. Tyvärr blev jag besviken på blåbärsvarianten, jag vet inte om det var den tillsatta blåbärsaromen eller extra havren som gjorde att jag upplevde den som för söt. Och så var ringarna mycket mindre och inte alls lika knapervänliga som de naturella. Tyvärr för dels var blåbärsvarianten ekologisk. Provpaketet fick mig i alla fall att maila tillverkaren och efterfråga ekologisk havre även i de naturella ringarna.
Jag har testat varorna lite allt eftersom och det har känts lyxigt att prova nytt. Ett tag var jag inne på att testa den här tjänsten mer men det föll på att jag vill ha ekologiskt och gärna mat utan citronsyra (utesluter den om det inte står att den är från citroner) och tyvärr levde inte alla produkter upp till det.

Glädjen över boxen delade jag förresten med min pappa för chokladen som var medskickad hade smak av kaffe och det är något som jag inte kan med men det kan han :-)


måndag 5 september 2016

Flodhästar på picknick


När en ny kyl behövde inhandlas så upptäckte vi att kylar för inbyggnad är tystare än vanliga kylar och det kändes viktigt då vi bor med öppen planlösning. Vi sa direkt att vi skulle sätta på dekorationsplast för att täcka den väldigt silvriga dörren, en dörr som ju egentligen skulle täckas av en skåplucka. Vit dekorationsplats blev snabbt inköpt och las tillfälligt på frysen. Sådär flera månader tillfälligt.... Vi vande oss nästan vid den silvriga dörren men ibland suckade vi och sa att det här borde vi verkligen ta tag i och sedan gick det någon månad till och så suckade vi igen... Tills vi fick ett ryck och fixade det. Trist nog så var ju dekorationsplasten inte tillräckligt bred så vi fick skarva vilket såg väldigt fult ut. DenDär kom igen på att vi kunde använda min mönstrade tejp, jag förstår inte varför inte JAG kommer på att den kan användas till sådana här saker. Men nu har vi världens finaste kylskåp!


måndag 29 augusti 2016

Krya-på-dig-kakor och tankeläsning

Den 12/8, mitt i den långa sjukperioden som fick mig totalt uppgiven, sände jag iväg ett SOS-sms till min pappa. "Hej Här i feberdimman blev jag plötsligt väldigt sugen på dina pepparkakor. Om du har några till övers så får du gärna ta med när vi ses den 27:e."

Min pappa är nämligen världens bästa pepparkaksbagare och jag tänkte att jag skulle ha något gott att se fram emot. Så länge som till den 27:e behövde jag dock inte vänta, några dagar senare låg det ett vadderat kuvert i brevlådan! Och innehållet? Ja, ni kan säkert gissa!

Av brevet som följde med står det helt klart, även om jag ibland har anat det, att mina föräldrar är tankeläsare.
Pepparkakorna var packade och klara redan när jag skrev mitt sms!

Febern försvann bara någon dag efter att jag hade intagit alla krya-på-dig-kakorna. Såklart. Och sen ställde sig min pappa och bakade fler pepparkakor så jag fick en ask är de hälsade på. I förebyggande syfte liksom.

Extra plus för det supermysiga brevpappret, det fick min bror när vi var barn och jag har alltid suktat efter det. Nu har jag ett ark, med kärleksfull hälsning och allt, och funderar på att rama in det.

fredag 26 augusti 2016

En bag till mina boots

Mina gummistövlar gav upp för några år sedan och då jag ofta hellre använder mina vattentäta vandringskängor än gummistövlar när jag är i skogen så köpte jag inga nya. Enda nackdelen är att jag går på ett sätt som drar upp vatten från hälen till knävecken, blir kallt och tar tid att torka. Och så är det ju de där gångerna när man har lågskor och regnet liksom överraskar en. Paraplyet ligger i princip alltid i ryggsäcken, vissa somrar då jag invaggad i säkerhet av några dagars fint väder så får paraplyet flytta ut och badkläder flytta in, men skor och vader blir ändå blöta.

Från tidigare skogsutflykter hade jag ett vakt minne av att vissa vana vandrade hade någon form av skoskydd och jag hade för mig att de heter damasker precis som de Joakim von Anka har. En titt på nätet gjorde mig dock besviken, damasker täcker inte hela skon så om jag hade lågskor så skulle jag ändå bli blöt om tårna. Till slut så hittade jag då dessa Boots in a bag (TM), gjorda i första hand för cyklister men används även av gående.
Det jag gillar med dem är att de inte har någon egen sula. Bra för att de tar mindre plats nedpackade, ingen skitig sula som smutsar ned när de är avtagna och så får jag fortsätta att använda de bra sulorna på skorna jag redan har på mig. Gummibandet undertill är rejält, återstår att se hur länge det håller när jag går på det. Men det ser ut som att man lätt syr på ett nytt om det skulle gå sönder.
Extra plus till reflexen bak. Kan man inte få för många av i höstrusket. Fast den där påsen får man fixa själv insåg jag och det är det jag har gjort nu.

Jag ville ha ett tyg som var hyfsat vattentätt och när jag letade igenom min låda så hittade jag tyg från fd resväskans innerficka. Det höll hyfsat tätt när jag fyllde det med vatten så det fick det bli. Först bar jag inne på att sy på någon applikation men tänkte sedan om, ville inte perforera tyget och försämra vattentätheten. Visst kunde jag ha gjort en fodrad påse men jag ville inte ha den bylsigare än nödvändigt så det gick också bort. Jag funderade lite om jag skulle vända insidan ut och få en helsvart påse men om man bortser från den runda loggan så ger mönstret mig en känsla av stjärnhimmel.
Det elastiska snöret är från en slaktad ryggsäck och "stoppern" från ett par trasiga byxor. Kläder kan jag vara dålig på att ta hand om men sådana här användbara prylar sparar jag gärna.
Snöret var lite för kort för att ödsla längd på att göra knutar i ändarna så då fick jag idén att sätta dit pärlor. För säkerhets skull satt jag fast dem med superlim. Det är inte kul att dra ut den där stoppern för långt och se plastdelar och fjädrar flyga åt alla håll när man släpper dem. Pärlorna hade jag också hemma, sådana som blev över från mina loppisfyndade pärlor när jag hade gjort en spindel när temat var trä och jag tolkade de som att trä pärlor på tråd.

Nu är jag redo för höstrusket!

Och lite är det faktiskt Monthly Makers förtjänst att jag kom mig för att ta tag i detta fix just nu, temat denna månad är pärlor och det blev den där sparken i baken som jag behövde för att ta fram symaskinen.

torsdag 18 augusti 2016

Inburade grönsaker

Kefirburen får just nu extraknäcka som grönsaksbur. Och jag som försöker vara tyst pga extra jobbig hosta kunde inte hålla inne med förtjusta läten när jag botaniserade i kassarna som DenDärs föräldrar hade med sig. Zuchini, tomater, rödbetor, polkabetor, lökfläta, potatis, morötter, grönkål, mangold, purjolök, gurka, äpplen och så två sorters bönor varav den ena heter långböna. Vad den andra heter har jag redan glömt. Så lyxigt att få hemleverans direkt från deras trädgård!

torsdag 11 augusti 2016

Vatten, stan är full av vatten

Ute känns det höstaktigt med vindbyar som river i träden och regnbyar som smattrar mot rutorna. Jag tycker sommaren tog slut utan att jag var med på det, från ena dagen till den andra och jag fick aldrig ta det där lite kylslagna doppet som man verkligen känner är årets sista. Att jag nu också har däckat i feber och halsont spär på den där höstkänslan. Fast jag hoppas, hoppas, hoppas att kroppen ska klara av att mota bort det här själv även fast det redan har tagit om en gång och de där febertopparna ger jobbig déjà vu från hur det var förra hösten när jag bara var sjuk och sjuk och sjuk och fick ta hjälp av antibiotika för att hävs sådant som kroppen borde ha hävt själv. Men jag är starkare nu, jag har hållt mig frisk i ett halvår och det får bara inte börja om igen. Höstrusket kan jag stå ut med men inte en till sådan där sjuk höst. Fast man står ju ut om man måste även om det är tråktrist upphöjt till oändligheten.

Hm, nu över till det jag hade tänkt visa, ännu ett minne av sommaren.
Jag har tidigare visat ett glasunderlägg med segelbåt som jag gjorde när jag fick testa rakubränning. Det blev även ett annat motiv, gjort med en annan teknik. Trots flera års keramiktrixande och lek med glasyrer så har jag aldrig vetat att man kan använda tejp (segelbåten) eller lim (som i denna). För lim är det som har skapat texten men det var svårare än jag trodde att skriva smått med det och mitt försök till en tvåa blev därefter. Jag försökte dra ut limmet i efterhand men det verkar inte ha fäst i keramikporerna. Jag tycker det syns hur siffran har blivit kapad.
När limmet hade stelnat så glaserades plattan och så drog limmet bort. Inte heller på den här blev den oglaserade ytan, dvs texten, sådär karakteristisk rakusvart utan behöll lerans grundfärg. Glasyrfärgen är samma turkosa som omgärdade båten, här lite mindre kopparaktig.
Spännande även hur glasyren har reagerat olika på olika delar av plattan.


onsdag 3 augusti 2016

Att skicka glädje

Jag hakade på en skicka-vidare-uppmaning och går här i spänd förväntan för att se när och vad som kommer min väg. Som en del i uppmaningen så ska jag i min tur skicka glädje till fem personer. Vad denna glädje kommer att bestå av vet jag inte än, det får känslan bestämma där och då.

Är du nyfiken? Vill du få glädje skickat till dig och sprida vidare till fem andra? Räck upp en hand i kommentarsfältet så mailar jag dig och ber om din fysiska adress.
Tillsammans sprider vi glädje!

fredag 29 juli 2016

Hurra!

Nu inte bara blommar tomatplantorna utan de är fulla av små eller halvstora tomater. Än dröjer det ett tag innan de är röda och ätklara men det vattnas redan i munnen på mig varje gång jag ser dem.

Gräslöken frodas och i år kommer jag ihåg att klippa ned den och frysa in det jag inte äter upp på en gång. Rabarbern växer i maklig takt och även där skördar jag och fryser in. Rabarberpaj i höstrusk lockar mer än rabarberpaj en solig dag.

Det enda som inte frodas är mina örtkryddor, de verkar vara väldigt känsliga för torka. Får nog bygga en självvattnande kruka till dem inför nästa år.

Hur växer det hos er?