fredag 26 augusti 2016

En bag till mina boots

Mina gummistövlar gav upp för några år sedan och då jag ofta hellre använder mina vattentäta vandringskängor än gummistövlar när jag är i skogen så köpte jag inga nya. Enda nackdelen är att jag går på ett sätt som drar upp vatten från hälen till knävecken, blir kallt och tar tid att torka. Och så är det ju de där gångerna när man har lågskor och regnet liksom överraskar en. Paraplyet ligger i princip alltid i ryggsäcken, vissa somrar då jag invaggad i säkerhet av några dagars fint väder så får paraplyet flytta ut och badkläder flytta in, men skor och vader blir ändå blöta.

Från tidigare skogsutflykter hade jag ett vakt minne av att vissa vana vandrade hade någon form av skoskydd och jag hade för mig att de heter damasker precis som de Joakim von Anka har. En titt på nätet gjorde mig dock besviken, damasker täcker inte hela skon så om jag hade lågskor så skulle jag ändå bli blöt om tårna. Till slut så hittade jag då dessa Boots in a bag (TM), gjorda i första hand för cyklister men används även av gående.
Det jag gillar med dem är att de inte har någon egen sula. Bra för att de tar mindre plats nedpackade, ingen skitig sula som smutsar ned när de är avtagna och så får jag fortsätta att använda de bra sulorna på skorna jag redan har på mig. Gummibandet undertill är rejält, återstår att se hur länge det håller när jag går på det. Men det ser ut som att man lätt syr på ett nytt om det skulle gå sönder.
Extra plus till reflexen bak. Kan man inte få för många av i höstrusket. Fast den där påsen får man fixa själv insåg jag och det är det jag har gjort nu.

Jag ville ha ett tyg som var hyfsat vattentätt och när jag letade igenom min låda så hittade jag tyg från fd resväskans innerficka. Det höll hyfsat tätt när jag fyllde det med vatten så det fick det bli. Först bar jag inne på att sy på någon applikation men tänkte sedan om, ville inte perforera tyget och försämra vattentätheten. Visst kunde jag ha gjort en fodrad påse men jag ville inte ha den bylsigare än nödvändigt så det gick också bort. Jag funderade lite om jag skulle vända insidan ut och få en helsvart påse men om man bortser från den runda loggan så ger mönstret mig en känsla av stjärnhimmel.
Det elastiska snöret är från en slaktad ryggsäck och "stoppern" från ett par trasiga byxor. Kläder kan jag vara dålig på att ta hand om men sådana här användbara prylar sparar jag gärna.
Snöret var lite för kort för att ödsla längd på att göra knutar i ändarna så då fick jag idén att sätta dit pärlor. För säkerhets skull satt jag fast dem med superlim. Det är inte kul att dra ut den där stoppern för långt och se plastdelar och fjädrar flyga åt alla håll när man släpper dem. Pärlorna hade jag också hemma, sådana som blev över från mina loppisfyndade pärlor när jag hade gjort en spindel när temat var trä och jag tolkade de som att trä pärlor på tråd.

Nu är jag redo för höstrusket!

Och lite är det faktiskt Monthly Makers förtjänst att jag kom mig för att ta tag i detta fix just nu, temat denna månad är pärlor och det blev den där sparken i baken som jag behövde för att ta fram symaskinen.

torsdag 18 augusti 2016

Inburade grönsaker

Kefirburen får just nu extraknäcka som grönsaksbur. Och jag som försöker vara tyst pga extra jobbig hosta kunde inte hålla inne med förtjusta läten när jag botaniserade i kassarna som DenDärs föräldrar hade med sig. Zuchini, tomater, rödbetor, polkabetor, lökfläta, potatis, morötter, grönkål, mangold, purjolök, gurka, äpplen och så två sorters bönor varav den ena heter långböna. Vad den andra heter har jag redan glömt. Så lyxigt att få hemleverans direkt från deras trädgård!

torsdag 11 augusti 2016

Vatten, stan är full av vatten

Ute känns det höstaktigt med vindbyar som river i träden och regnbyar som smattrar mot rutorna. Jag tycker sommaren tog slut utan att jag var med på det, från ena dagen till den andra och jag fick aldrig ta det där lite kylslagna doppet som man verkligen känner är årets sista. Att jag nu också har däckat i feber och halsont spär på den där höstkänslan. Fast jag hoppas, hoppas, hoppas att kroppen ska klara av att mota bort det här själv även fast det redan har tagit om en gång och de där febertopparna ger jobbig déjà vu från hur det var förra hösten när jag bara var sjuk och sjuk och sjuk och fick ta hjälp av antibiotika för att hävs sådant som kroppen borde ha hävt själv. Men jag är starkare nu, jag har hållt mig frisk i ett halvår och det får bara inte börja om igen. Höstrusket kan jag stå ut med men inte en till sådan där sjuk höst. Fast man står ju ut om man måste även om det är tråktrist upphöjt till oändligheten.

Hm, nu över till det jag hade tänkt visa, ännu ett minne av sommaren.
Jag har tidigare visat ett glasunderlägg med segelbåt som jag gjorde när jag fick testa rakubränning. Det blev även ett annat motiv, gjort med en annan teknik. Trots flera års keramiktrixande och lek med glasyrer så har jag aldrig vetat att man kan använda tejp (segelbåten) eller lim (som i denna). För lim är det som har skapat texten men det var svårare än jag trodde att skriva smått med det och mitt försök till en tvåa blev därefter. Jag försökte dra ut limmet i efterhand men det verkar inte ha fäst i keramikporerna. Jag tycker det syns hur siffran har blivit kapad.
När limmet hade stelnat så glaserades plattan och så drog limmet bort. Inte heller på den här blev den oglaserade ytan, dvs texten, sådär karakteristisk rakusvart utan behöll lerans grundfärg. Glasyrfärgen är samma turkosa som omgärdade båten, här lite mindre kopparaktig.
Spännande även hur glasyren har reagerat olika på olika delar av plattan.


onsdag 3 augusti 2016

Att skicka glädje

Jag hakade på en skicka-vidare-uppmaning och går här i spänd förväntan för att se när och vad som kommer min väg. Som en del i uppmaningen så ska jag i min tur skicka glädje till fem personer. Vad denna glädje kommer att bestå av vet jag inte än, det får känslan bestämma där och då.

Är du nyfiken? Vill du få glädje skickat till dig och sprida vidare till fem andra? Räck upp en hand i kommentarsfältet så mailar jag dig och ber om din fysiska adress.
Tillsammans sprider vi glädje!

fredag 29 juli 2016

Hurra!

Nu inte bara blommar tomatplantorna utan de är fulla av små eller halvstora tomater. Än dröjer det ett tag innan de är röda och ätklara men det vattnas redan i munnen på mig varje gång jag ser dem.

Gräslöken frodas och i år kommer jag ihåg att klippa ned den och frysa in det jag inte äter upp på en gång. Rabarbern växer i maklig takt och även där skördar jag och fryser in. Rabarberpaj i höstrusk lockar mer än rabarberpaj en solig dag.

Det enda som inte frodas är mina örtkryddor, de verkar vara väldigt känsliga för torka. Får nog bygga en självvattnande kruka till dem inför nästa år.

Hur växer det hos er?

onsdag 20 juli 2016

Sagolikt skapande

Luften dallrar. Jag vet att det är av ugnens värme men det känns som om den vibrerar av samma upphetsning som finns i mig. "Bara lite till, bara lite mer självlysande" säger hon som kan det här. Och så är den där, den där sista förändringen och den långa svarta tången tas fram. En efter en lyfter den ut de glödande föremålen och bäddar ned dem i sågspånet. Lågorna flammar upp och det är nu magin sker. Hur det blir går inte längre att påverka, nu är det bara att vänta.

Sot, svärta, allt ser likadant ut. Vatten och lite svinto avslöjar om det här är mitt eller ditt. Och där är den, mer bronsfärgad än turkos, mer vit än brunsvart. Varför? Det vet vi inte, det bara blev så den här gången. Men krackeleringen, rakubränningens kännetecken, finns där och jag känner att jag nu tar med mig en del av den här helgen hem. Tar med havets skiftningar, dess kyla mot kroppen men också värmen i densamma efteråt när jag har stigit upp igen. Tar med känslan av vinden som surfar i andras segel, i mitt hår och i lånehundens päls när vi båda sitter på båtbryggan och luktar. Jag på sältan, han med sin mer avancerade nos säkerligen på tusen olika saker, avläsande berättelser som jag inte har en aning om. Men jag är nöjd med att betrakta havet, hur det ömsom är stilla och ömsom leker kull, känna dess spegling i min egen kropp, bli ett med det och färdas iväg samtidigt som jag är jordad här.

Denna båt, detta mitt vattenglasunderlägg, kom till under en helg i skärgården. Medvetet valde jag att låta mobilen ligga kvar på rummet. Flera gånger dök tanken upp att jag skulle hämta den så att jag kunde fota saker till bloggen men jag stannade där jag var och lät tanken flyga vidare. Jag ville vara där och uppleva, inte registrera vilket jag ofta tycker det blir när jag är mer upptagen med att få till en bra bild än att vara en del av det som händer.
Keramik och glasering har jag hållit på med tidigare men det här var första gången som jag testade rakubränning. Det skedde i en gasoldriven ugn, och inte i en vedeldad som jag har sett tidigare. Vi fick färdiga plattor att glasera och jag fick lära mig nya tekniker för att få fram mönster. Själva båtskrovet är skapad av en bit tejp, den togs bort efter glaseringen. Även masten är gjord på samma sätt. Om man tittar noga, så kan man se att det går en smal, smal rand mellan det röda i seglet och glasyren runt båten, även detta är en tejp, från en otroligt smal tejprulle.
Jag försökte blanda röd och gul glasyr i seglet men det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig. Dels flöt det inte ihop utan blev en skarp avgränsning och dels så var den gula glasyren nästan vid. Det som inte täcks med glasyr brukar bli brunsvart av det brinnande sågspånet men denna gång blev det inte så. Båtskrovet antog delvis en silverton och masten fick några svarta prickar. Delar av baksidan fick den där brända svärtan.

Försöket gav mig helt klart mersmak, både vad gäller raku och även vanlig keramik.


tisdag 19 juli 2016

Jordnötsringsglass

Efter ostbågsglassen så ville jag ju testa jordnötsringsglass. Körde på med samma tillvägagångssätt som med ostbågarna och det blev helt fel. Ostbågar uppblötta i gräddmjölk blev segt och gott, uppblötta jordnötsringar blev bara segt. Då tror jag mer på att bara krossa jordnötsringar och ha på glassen. Eller hålla sig till att äta dem som de är.

söndag 17 juli 2016

Ostbågsglass - latmansvarianten

Ostbågar och glass? Jag måste erkänna att det inte var min hjärna som kom på den kombinationen. Upphovspersonen gjorde egen glass från grunden, både han och receptet kan beskådas här då expressen plockade upp det hela. Själv gjorde jag en latmansvariant och använde färdig glass.

OSTBÅGSGLASS
1 liter vaniljglass
0,25 liter mjölk, ju fetare desto bättre (eller en skvätt mjölk och en skvätt grädde)
112 gram ostbågar att blötlägga
30 gram gram ostbågar att krossa lite lagomt

En halv dag eller mer innan glassen ska ätas: Krossa ostbågarna som ska blötläggas och häll på (grädd)mjölken. Jag körde med elvisp för att få en jämnare smet men att röra runt funkar också. Låt stå.

Ta fram glassen så den hinner tina såpass så den är lättrörd.

Rör runt i de uppblötta ostbågarna. Rör ihop glassen med ostbågsklegget, jag körde elvisp även här. Krossa de torra ostbågarna till en stolek som är lättäten men fortfarande knapervänlig, rör ned även dessa.

Lägg skeptismen åt sidan och ät, det är förvånandsvärt gott! Överraskningsobjektet var dock inte ett dugg förvånad, ostbågar kan tydligen aldrig bli fel :-)

Min hjärna hävdar bestämt att jordnötsringsglass kommer att bli ännu godare så det ska testas till veckan!





söndag 3 juli 2016

Vi inspirerar ikea :-D

Här hemma har vi en grundmöblering men många av sakerna är planerade så att de går att flytta runt vid behov. När jag fyllde år så hade jag bjudit in en massa folk och det var lite spännande att följa hur många som anmälde sig, spännande för att vi som mest har varit sju personer här hemma. Nu blev vi inte så jättemånga, bara elva stycken, och med madrasser på golvet, alla kuddar vi äger framme och plastbackar som bord, samt grannens soffbord som kom lite senare, så fick alla plats både att sitta och att ställa ned koppar och assietter.
Någon som inte fick plats var dock våra skrivbordsstolar. Så dem stängde vi in i duschen. Lika bra det för man vet ju aldrig vad sådana kan ta sig för...
När vi någon månad senare var till ikea så fick jag mig ett gott skratt för i en monter såg det ut såhär:
Helt klart inspirerat av vår flexibla möblering, borde vi inte ha fått lite cred tycker ni? :-D

tisdag 28 juni 2016

I did it!

 
När jag planerade min kefirbur så köpte jag två kransar som jag tänkte klippa upp och häfta fast på buren men när det var dags så slog det till, det där "de är för fina för att klippa sönder, jag borde spara dem till det perfekta ändamålet" och kefirburen blev blomsterlös (och tråkig). Kanske är det fler som känner igen sig i den där tanken på att spara de fina sakerna till det där ospecifiserade ultimata användningsområdet? Idag gick jag så till loppis för att titta efter alternativa blommor, blommor som inte var för fina för att användas... Ja, ni hör ju själva hur galet det låter och tack och lov så upptäckte jag det också. Hjärnan bara skrek "nä vet du vad! Nu får det faktiskt räcka, nu får du allt ge dig. Vad ska du spara de där kransarna för? Vad ska du ha dem till mer än kanske en gång om året på midsommarafton?" Så jag kom hem utan lagomt fina blommor och efter att ha kört ett varv med häftpistolen för att kardborren ska sitta på plats så klippte jag faktiskt upp en krans. Det var inte så att det gick lekande lätt, ärligt talat så gnydde jag lite och ville inte riktigt titta och så fort jag hade knipsat av ståltråden så ångrade jag mig... Men gjort var gjort och jag häftade upp den på buren och vet ni vad? Nu känns det bara bra och det blev precis så fint som jag hade tänkt mig!
Och det räckte faktiskt med blommorna från en krans så jag har en hel krans kvar! Vad jag nu ska med den till...